Citat:
Ursprungligen postat av o.m.e.n
Ts är säkert en sådan där som hejar på mff i europa league nu, trots att han är "Djurgårdare".
Ja, inte fan sitter jag och hoppas på Austria Wien, och där kanske jag trots allt visar prov på minst lika stort hjärta, om nu diskussionen ska handla om kärlek? Hur det går för andra klubbar skulle ju vara betydelselöst, var det väl någon som menade?
Men absolut. Om det vore helt betydelselöst skulle jag ge blanka fan i Malmös europaäventyr och inte ens bänka mig framför teven. Men jag slår mig ned, och jag håller på Malmö, för jag är svensk i första hand. Jag delar min kultur med andra svenskar, även om allt som bekant blir allt mer globalt. Men under globaliseringens fana vill jag hävda mitt eget, och då delar jag ett modersmål med andra svenskar och en kärlek till fosterlandet tillsammans med andra svenskar. Och i samma veva jag strävar efter att stärka svenska språkets ställning i ett större sammanhang, vill jag också att svensk fotboll går framåt på allvar.
Ja, jävlar vad jag hoppades att MFF skulle kvittera mot Zagreb, trots att Malmö är den sista stad jag sätter min fot i.
Edit: Här invänder förstås någon och påpekar att familjen väl borde vara viktigast? Och så är det förstås. Alla bygger sin unicitet, känslan av sig själv som unik, genom olika identiteter. Vi deltar i en gemenskap på jobbet, i klacken, på Flashback, i kören, o.s.v. och där varje deltagande ökar en individs särprägel. Att vara svensk blir då bara en del av denna personstämpel. Man kan säkert tycka att jag borde värna mer om min klubbtillhörighet än om mitt land, eftersom klubben är mer intim (en mindre gemenskap som utgörs av färre deltagare) och vilken borde väcka starkare känslor av familjetyp.
Mycket möjligt, men någonstans är jag mera motiverad att sträva efter större mål, och mer motiverad att engagera mig för svensk fotboll än för klubbens bästa. Det går väl att likna vid Breiviks strävan som satte hela Europa i främsta rummet, även om jag inte avser vara tillnärmelsevis lika fanatiskt dedikerad för ändamålet med svensk fotboll. Samtidigt vore det förstås allra trevligast om klubben i mitt hjärta stod för svensk fotbolls framgångar, men hellre att min klubb överlever i någon form än att den blir ett minne blott i framtida generationer med globalt (europeiskt) seriesystem. Någonstans anser jag mig alltså värna om min klubb genom att iaktta det framtidsscenario jag annars ser framför mig, d.v.s. med konkurs av svenska klubbar när allsvenskan blivit en låg division i en större enhet.
Kanske slår mitt scenario aldrig in, men liksom för miljön är det ansvarslöst att bara bry sig om här och nu.