För mkt konkurrens att skaffa en kattunge till familj med en redan vuxen katt?

Hej!
Min familj hade världens finaste katt tills hon dog för snart ett år sedan, 14 år gammal. Hennes dotter (7år) är fortf kvar hos oss och nu vill vi skaffa en till katt! Givetvis en unge så att vår katt kanske kan få lite moderskänslor, men min fråga är; vad tror ni är bäst, hona eller hane? Och hur gör man bäst för att få dem att komma överrens? Vår katt lever både ute och inne, och hon är väldigt kelig och människokär, men ett riktigt litet rovdjur som fångar de flesta djur hon får tag i, möss, fåglar, kaniner, ekorrar.. Hon är väldigt sällskaplig och har inga större problem om det kommer hundar på besök, men är inte överförtjust i andra katter direkt. Är det kanske rent av en dålig idé att adoptera en katt till? Alla tips och råd uppskattas!

Honor kan gå ibland att ha tillsammmans,MEN mitt råd (jag är inte expert nu då!) är att ta en liten hane,för det blir inte samma "konkurens" då.

Kolla med de ni tar "lill-killen" från,så ni kan lämna tillbaka han om det absolut inte funkar.

Det tar säkert TID,innan de är bästisar,så ge inte upp direkt,det är heller inte rättvist.

Klipper ni klorna på tjejen,så blir det inte så "ont i pälsen" på den lille om de ryker ihop..

Visa honom ett rum itaget,med låda,mat osv..Så han kan känna trygghet,som man vanligtvis gör med en liten kisse när man får hem dem.

Nu finns ju ytterligare en "fara" för han,en stor okänd katt-tjej!

Håller tummarna och lycka till!

Just det!!

Ni får ju absolut inte glömma er "gamla" kisse!

Hon måste få lika mycket (eller MER) uppmärksammhet som tidigare!!

Släpp in den nya katten med den äldre instängd, låt den kolla runt hitta toalådan (ha två på olika ställen) maten (på olika ställen) när den kollat runt kan ni byta rum på dom under nån timme eller så.

Sen får man öppna dörrarna och låta bli dom då man lätt blir riven biten av misstag när katter är spända Kan ta 1 timme till 6 månader innan dom vänjer sig, skrik, fräs, jakt ingår för set mesta.

Viktigaste är att den äldre katten inte får gå ut fören den helt vant sig med den ya då katter är väldigt bestämda över vad som passar dom och gärna flyttar ifa något inte känns ok. Och sendan inte släppa ut den nya fören den bott in sig blivit kastrerad och vaccinerad.

Hankatt brukar gå enklare att hålla med en honkatt eftersom hon rent naturligt bör vara högre än honom i rang. Självklart utgår man då från att de båda är kastrerade..

När en ny katt förs in i hemmet ska katterna hållas inomhus i minst en månad för att undvika att någon av dem sticker.

Vad du måste fråga dig är om er katt behöver en kompis. Verkar hon rastlösare, verkar det som att hon saknar sitt sällskap? Alla katter behöver inte sällskap av en artsfrände och en del kan faktiskt må bättre ensamma. En 12v kattunge bör inte väcka några moderskänslor hos er katthona, om det vore så skulle hon försöka stöta iväg ungen efter någon månad.

Anledningen att man skaffar en unge är eftersom de inte är ett revirhot och därför accepteras enklare.

Om du nu skaffar en katt till tycker jag absolut att du ska välja en hankatt (som kastreras). Min erfarenhet är att kastrerade hankstter är med förutsägbara (lugna) än honkatter, som också kan vara lugna men likagärna vara lättirriterade och svåra tillsammans med andra katter. En honkatt räcker alltså. Jag har själv haft flera katter samtidigt ( har nu en hona och två hanar) och bland dem har honorna alltid varit dem som bestämt.

Om du skaffar en katt till så ta det lungt när du sammanför dem. Tvinga dem inte inpå varandra och ge katten du har nu extra uppmärksamhet. Svårt att veta hur det kommer gå, det har som sagt gått bra för mig. Mina katter är både ute och inne så de kan gå undan för sig själva om de vill. Jag tror att de trivs med varandra, inte så de älskar varndra men de accepterar varandra. Händer ju att de blir irriterade på varandra men de slåss inte på allvar och ingen katt har rymt hemifrån när det kommit en ny katt till familjen.

Är itne alls ovanligt katter drar när nya katter/barn/hundar kommer in i familjen , och sen är frågan kanske om en så pass gammal katt ens vill ha sällskap, kattungar är rätt jobbiga (nu när jag tänker efter),

Fick en kattunge i present av min sambo i fredags. Har två katter sen innan, en 16 år gammal kille och en 2½ år gammal hona. Honan kände av konkurrensen dirr och var väldigt tillbakadragen och pmsig av sig. Vi lät lillan få nosa runt här ett bra tag innan vi lät de stora katterna ut från sovrummet. Som tur är så är hon väldigt framåt och skiter i de stora katterna. Nu har det gått ett par dagar och lillan och 2½ åriga tjejen leker för fullt. Gamla katten får nu sova i lugn och ro som han vill

Låt kissen nosa runt någon timme, låt henne sen träffa den katten ni har. Fungerar det inte så kan du låta dem nosa på varandra genom ett galler, då ena katten sitter i en kattbur (förslagsvis den nya kissen).

Katter löser ofta dessa problem själva. I vissa fall kan det bli fight men det är inte ofta och då får man snabbt sära på dem. Att de fräser och ligger i luven på varandra händer i 99% utav fallen och det är fullt naturligt. Det löser sig ota av sig självt och det kan gå dagar till veckor till månader. Du bör låta dem vara i separata sovrum när du/ni lämnar huset och möjligtvis under första nätterna om de har svårt för varandra

Katter är olika och tar olika händelser individuellt. De kan vara trygga, nervösa, bossiga, lata, bekväma, livliga m.m. Vet en som tog hand om en hittekatt och dennes katt som redan bodde i huset och som var väldigt blyg (jag hade knappt sett katten innan) blev mera framåt tack vare den nya katten. En annan hade två katter ihop och de levt ihop i ca 12 år och levde parallella liv och gillade inte varandra. När ena katten dog köpte de en ny och det gick helt plötsligt mycket bättre. Tror det kan gå bra, låt det bara ta lite tid att lära känna varandra och vem som bestämmer.