Utveckla sitt språk

Jag anser att jag i de flesta fall kan formulera mig någorlunda korrekt när jag skriver t ex uppsatser eller en tråd på detta forum. Men egentligen saknar jag kunskapen om varför man bör skriva på ett visst sätt. Jag läser böcker för jämnan och antar att det är därifrån jag lärt mig/memorerat hur bland annat en mening bör vara uppbyggd. I skrivandets stund kan jag t ex inte påstå att jag vet vad en preposition är, men det kan jag givetvis enkelt ta reda på via google.
Jag undrar om det finns någon hemsida/bok med grundläggande information om hur och varför man skriver på ett visst sätt, vilka regler som gäller osv.

Jag har läst Svenska A, B och C men var under gymnasiet inte speciellt intresserad av det svenska språket och lärde mig således inte speciellt mycket från dessa kurser. Kan man möjligtvis läsa en grundläggande kurs i det svenska språket på högskolan?

Det finns en liten språkfacist i mig och ofta blir jag smått irriterad när mina kompisar använder sig av talspråk när de skriver, stavar ord totalt fel eller använder fel ord i sammanhanget.

Jag vill kunna formulera mig korrekt i alla sammanhang, förstå varför det är korrekt och utöka mitt ordförråd. Något som stör mig otroligt mycket är att när jag skriver t ex denna tråd tycker jag hela tiden att den inte är formulerad på ett tillfredställande sätt. Det tar stopp i hjärnan, meningarna blir korta, det känns knackigt helt enkelt.

jag förstår att det kan ta emot att lära sig grammatik på sitt modersmål. kanske kan det hjälpa att lära sig ett annat språk i stället. om du lär dig t ex tyska i skolan kommer du förr eller senare att bli tvungen att lära dig vad huvudsats och bisats är, eller prepositioner, eller konjunktiv. och när det väl sitter har du plötsligt en massa grammatikkunskaper som du kan applicera på svenskan i ett nafs.

Fast frågan i TS handlar ju mer om stilistik än grammatiken i sig. Man måste visserligen vara bekant med en del grammatiska begrepp, men hur man applicerar dem på det man skriver måste man ju lära om för varje språk.

Läs mycket böcker. Det kommer att ge dig ett större ordförråd och en större insikt i det svenska språket.

tja, jag tänkte främst på följande formuleringar i början av ts' inlägg:
grammatiken är enligt mig dessutom en mer korrekt ände att börja i än stilistiken. de mest tjusiga ordvändningar kan falla pladask om de inte är grammatiskt korrekt genomförda. och en stringent tillämpning av grammatiken har f.ö. sin alldeles egen elegans.

Men det är det jag menar är stilistik. Ingen skriver någonsin någonting de finner ogrammatiskt (om man bortser från när man gör en tankevurpa och sen inte korrläser ordentligt). Däremot kan man ofta råka skriva saker som inte följer de av språkvården och stilmallarna rekommendabla uttryckssätten, och det är stilistik.

Om man plöjer en grammatikbok kommer man lära sig en himla massa om vad genuskongruens och prepositionsfraser är, men väldigt lite om vilka användningar av orden och vändningarna som är accepterade i formell skrift. Det är sånt som stilmanualerna ägnar sig åt.

Svenska skrivregler, utgiven av språkrådet, borde liksom SAOL finnas i varje svenskt hem. Även Norsteds synonymordbok är bra när man vill uttrycka sig i skrift. Utöver det finns det mängder av böcker på temat "grammatiskt ABC".

I övrigt håller jag med ovanstående inlägg - läs och skriv!

Nu kikade jag runt lite på adlibris, och hittade några titlar som jag själv blev nyfiken på:

Språkriktighetsboken

Funktionell svensk grammatik

Studentens skrivhandbok

nej, men om man inte är bevandrad i grammatiken kan det bli fel även om det "låter" rätt. språkkänsla kan man inte ha till så mycket om inte de grundläggande reglerna är klara för en. och som jag uppfattar TS är det det senare h*n har problem med.

Tror du inte att en modersmålstalare behärskar dessa grundläggande regler? Jag tror som MauroSprocko att det snarare är en stilistisk fråga.


Det beror på vad man menar med att lära sig grammatik. Högskolestudier i grammatik innebär inte direkt att man lär sig att det heter på mig och inte på jag, alltså den typen av språkliga, grammatiska regler som man lär sig när man studerar ett främmande språk. Det man gör är att man skaffar sig en allmän metaspråklig kunskap för att kunna analysera och förstå språket, exempelvis att tidigare nämnda mening är en prepositionsfras med en viss struktur. Man kan också, omvänt, som inlärare av ett andraspråk, lära sig att det heter på mig utan att känna till den grammatiska terminologin. Med detta vill jag poängtera att det finns olika grammatikkunskaper. Därför betvivlar jag att universitetsstudier gör att man lär sig behärska den svenska grammatiken bättre. Däremot lär man sig naturligtvis även stilistik på universitetet.

inte nödvändigtvis, nej. ett exempel på att så inte måste vara fallet är TS, åtminstone enligt dennes egen utsago (jag utgår därvidlag från att TS har svenska som modersmål, och så är det kanske inte). ett annat exempel är jag själv, som knappt kan formulera en felfri mening på mitt modersmål.

vad TS -- åtminstone delvis -- verkar efterlysa är redskap för att kunna avgöra om en satsbyggnad är korrekt eller inte. stilistiken erbjuder inga sådana redskap, men det gör däremot grammatiken. därmed inte sagt att man måste läsa grammatik på universitetsnivå för att tillgodogöra sig den kunskap TS efterlyser. jag försökte bara erbjuda ett alternativ till att traggla grammatikböcker på -- just -- svenska, eftersom jag tänker mig att känslan att man ju ändå vet vilket ord som ska vara var försvårar själva inlärningen.

Direkt tips till TS: Utveckla din idiomskatt. Det är en del av hantverket att känna till en hel hoper svenska idiom. När man har ett skapligt förråd så kan man börja leka med idiomen och hoppas att någon läsare förstår små blinkningar. Jag återkommer till ett exempel strax. Man ska förstås inte väva in idiom i tid och otid. Skälet till att man bör ha en överblick är att man ska kunna hålla ett visst avstånd till idiomen när man formulerar egna tankar. En radda schabloner gör ingen läsare glad.

Svenska idiom har kommit i skugga bakom alla de halvdana översättningar som strömmar förbi i undertexter på TV men också serveras dagligen i hafsigt översatta artiklar.

Svenska Akademiens lilla röda – alias »Svenska Akademiens språklära« (SAS) har en föredömlig disposition som kan ge den pragmatiske skribenten ett skelett att hänga upp elementär grammatikkunskap på. Där står vad en preposition är.

»Språkriktighetsboken« är är en utmärkt lärobok som försöker bena ut vad som är viktigt och inte. Budskapet är att skribenten inte ska utmana läsarens språkkänsla. Den avlivar några heliga käpphästar.

Nu en kommentar till frasen »i skrivandets stund«. Den gängse varianten är »i skrivande stund«. Varianten »i skrivandets stund« kan man använda om man gör det medvetet. Det är med skrivande som med Picasso, läsaren/betraktaren måste lita på att kreatören kan hantverket. Sen kan man läsaren/betraktaren delta i spelet.

Författaren Åke Edwardson behärskar hantverket. Ändå börjar han sin senaste bok med några sidor chockerande meningsbyggnad. Som läsare tänkte jag att ska det fortsätta så här så orkar jag inte läsa 30 sidor. Och då hade en recensent berömt det flytande språket. Lugn, det var bara som en snålt ställd Amazon kunde hacka innan motorn blev varm.
http://www.bokus.com/bok/97891734333...ig-i-estepona/ (läsprov erbjuds)

På den korta text som TS producerar vill jag berömma kommateringen. Meningarnas längd och avvägd kommatering är en del av hantverket – och går en bit in på det stilistiska.