Kristdemokraterna är som bekant ett parti som har det svårt i opinionen, något som inte gör mig särskilt mycket eftersom jag i mycket ser mig som motsatsen till allt vad partiet står för. Är ibland rent av lite skadeglad

.
Men om man ska försöka analysera vilken väg KD bör ta för att överleva så verkar valet stå mellan gammelmoderat konservatism och värdekonservatism. Jag tror att det är den sistnämnda vägen som KD borde ta. Med sitt kristna patos om att värna de svaga och den självpåtagna rollen som Alliansens humana röst kan man inte röra sig för långt ekonomiskt högerut. Däremot finns det en nische som är så gott som ledig i svensk politik och det är värdekonservatismen, att plädera för traditionella värderingar mm.
Kanske skulle kritik gentemot kvotering, abort, genusvetenskap med mera kunna föras med en helt annan kraft om den kom från en kvinna? En man blir lätt ansedd som en mansgris om han säger sådant, vilket antagligen förklarar varför Hägglund är så allmänt mesig och ofta inte vågar stå för det vi alla vet att han egentligen tycker. Läste däremot den här artikeln på Newsmill skriven av kristdemokraten Ebba Busch:
http://www.newsmill.se/artikel/2011/...itiska-karri-r.
Måste erkänna att även om jag inte delar hennes grundläggande värderingar så har hon något av en poäng i just detta fall, åtminstone delvis. Det jag främst slås av dock är hennes framfusiga sätt och brist på räddsla att trampa på ömma tår. Även i annat jag hört så framstår Busch som genuint värdekonservativ och stark nog att stå för det, och det känns som att denna grupp behöver någon som representerar dom i samhället.
Kanske skulle Ebba Busch alltså kunna ge KD ett lyft i form av en tydligare profil och självständigare image?