Hjälp med nervös hund!

Hej.

Jag och min sambo har adopterat en 3 årig schäfer/husky tik. (12% Husky, 88% Schäfer) Hon är otroligt snäll på alla sätt! Lyssnar jätte bra och är lättlärd, inga som helst problem förutom att hon är fruktansvärt nervös hemma. Vi hinner inte ens tänka på att resa oss förens hon flyger upp och ska förfölja oss varenda centimeter! Råkar vi röra på oss i soffan vaknar hon o måste kolla så att vi inte ska gå någonstans.

Hon har inte varit hos oss så där jätte länge och för tillfället löper hon så kanske har en del med det att gör just nu men vi vill börja jobba med detta snarast då detta inte funkar att ha ett nervvrak till hund. Allra mest för hennes egna skull! Kan inte vara bra att vara så nervös hela tiden? Detta är ingen hund som vill vara nyfiken på vad vi gör eller vill ha mat när vi går till köket tex!!!!!!! Hon blir helt nojjig när vi går iväg. Har sagt till henne att stanna och efter envishet från oss stannade hon men började istället helt mansik på med att slicka foten istället väldigt intensivt!! Fanns inget som fick henne att sluta. Vi fick gå emellan henne och foten och då bröts "besattheten"!

Någon som har tips på vad man kan göra för att få henne mer trygg och lugn?

Jätte tacksam för svar!

Husky och schäfer är ju hundar som har relativt stor flockkänsla, framför allt husky. Har själv tre huskysar hemma och två schäfrar.

Du skriver att ni inte har haft henne så länge, har du någon aning om hur det har sett ut i tidigare hem? Har hon blivit lämnad ensam hemma länge? Eller har någonting annat hänt? Sådant kan ju förstärka känslan av att hon måste ha koll på vad ni gör.

När mina schäfrar löper så är dom som en svans efter mig, och jag brukar bara ignorera dem för att t.ex få gå på toaletten ifred eller laga mat utan att ha dem hängandes i hasorna. Kan platsa dem i vardagsrummet och låta dem ligga där tills jag ger klartecken att dem får komma.

Mitt råd är att än så länge ge henne tid, allt är ju nytt för henne och det tar tid så hon "känner sig hemma" ordentligt.

Tack så mycket för svar! Ska ge henne lite mer tid och öva stanna!

Lägger till i inlägget att hon bott på en liten gård hos tidigare ägare med många hundar. Oftast i hundgård. Ibland har ägarens söner hämtat henne och haft henne hemma hos dem i deras lägenhet där hon också blivit lämnad ensam. Enligt tidigare ägare har detta aldrig varit några problem.

Någonting som gör att vi oroar oss lite är att inte ens mat, riktigt goood mat i köket får henne att sluta följa oss. Vi ställer ner skålen och hon börjar äta, riktigt mumsar men skulle vi gå från köket väljer hon att sluta äta och följa efter!

Om en av oss ska gå på toa tex vill hon gå efter men vi har då övat stanna utan några större resultat.

Snälla hjälp!

Jag tror ni måste ensamträna henne som man gör med valpar.
Min lilla var som din innan men jag envisades med att be henne stanna kvar i det rum jag lämnade och nu behöver jag bara höja fingret och säga "ahah" så stannar hon kvar.
Händer väldigt sällan hon följer efter numer.

Din hund har dålig självkänsla och med lite positiv träning så lugnar hon säkert ner sig.
Har ni kollat hos veterinär om hon är frisk?

Mycket mycket vanligt att omplaceringar är nervösa på det sätt du beskriver. Jag har svarat på liknande inlägg - jag vet inte hur många gånger!- och det har alltid gällt just omplaceringar. Hundar som "tappat bort sin förra flock" vaktar som tokar på de nya ägarna så de inte tappar bort dessa också.

Hoppas hunden får ett livslångt hem hos er. Måste vara hemskt att tappa bort flocken sådär..

Som du beskriver i ovanstående inlägg låter väldigt logiskt. Min fråga är ju dock fortfarande om detta kan rättas till? Finns det mer att göra än bara träna stanna? För stanna tar ju ändå inte bort den nervositet hon har varje gång vi flyttar lite på oss i soffan? Självklart får hon gå med oss ibland och vara oss trogna men inte den hysteri som blir. Står vi båda i hallen tex står hon kvar, flämtandes, med oss tills vi flyttar oss till nästa rum. Bara när vi sitter i soffan framför tv.n eller ligger i sängen för att sova slappnar hon av! Tyvärr blir hon jobbig på detta sätt och det är de sista vi vill känna! Hon är underbar på alla andra sätt! Vi ska kämpa för att få bukt på detta så alla tips vi kan få är välkommna!

Mvh

Ska lägga till också att vi ska ta henne till en veterinär imorgon för att kolla så det inte är klåda eller nåt hon har då hon fått nojja på att slicka sina tassar! Ska då samtidigt be dom göra en koll så att hon är bra. Innan vi köpte henne gjordes en vet bes men tycker gubben va lite slarvig med att kolla henne! Vi hoppas på det bästa!

Bor ni i lägenhet? Understimulerade hundar ger i regel alltid ett nervöst beteende. Bor ni i lägenhet? Får hon springa fritt flera gånger i veckan? Träffar hon många andra hundar?
Hon är alltså fd gårdshund, osteriliserad flock hona, där har hon haft många små sysslor. Är du hundra på att hon verkligen fixade att bli lämnad i den där lägenheten, inte bara det att det ska låta bra inför de nya ägarna?

Tasslickande är också tecken på stress. Min förra hund slickade sår på sina stackars tassar när han blev lämnad hos vetten över natten. Oj, det skar i mattehjärtat att se, kan jag säga!

Det finns nåt som heter DAP som tydligen ska vara lugnande. Det finns att köpa på djuraffärer och säkert hos veterinären (ni kan ju fråga efter det om ni ändå ska in!). Det är baserat på hundens egna lugnande hormoner och kanske kan hjälpa hunden att slappna av. Sedan kan det kanske finnas nåt annat som veterinären kan rekommendera.

Annars tror jag att tiden läker alla sår, så att säga. Det finns felbeteenden som tar tid att läka ut. Jag är inte så insatt i hur man brukar träna på detta med stress hos omplaceringar, dock vet jag att det är mycket vanligt.

Tillägg: Detta kanske kan vara nåt? http://www.rspca-westhatch.co.uk/SeparationAnxiety.htm Jag sökte på engelska sökord, ex rehomed dogs + anxiety. Finns mycket mer att läsa om man söker på annat än svenska.

Vi tränar dagligen olika kommandon. Sitt, godis. Ligg, godis. High five kan hon =) Stanna kan hon... Har fått vara lös och spelat fotboll. Gått långa promenader i koppel. Vi är ganksa aktiva med henne så understimulering är jag tveksam att de kan vara... Dock som du säger är vi väldigt oroliga att allt tidigare ägare sa till oss bara skulle låta bra! Hon har nog inte varit någon "sällskapshund" alls. Bott i den där hundgården och isolerats mycket från omvärlden! När vi tar ut henne är det som om de är första gången någonsin hon går promenad!

Tack för länken. Ska börja leta mer på internet. Veterinären sa till oss att hundar som bott i hundgård nästan kan jämföras med en människa som suttit i fängelse från 5 - 15 års ålder och sen kommer ut i verkligheten! Inget roligt att höra. Han rekommenderade att ge mycket kärlek och göra henne trygg. Dock när man läser står det att man ska försöka ignorera hunden när den hela tiden vill komma och bli klappad för att inte göra en stor grej av de. Vilket av allt ska man göra?