På grund av diffraktionslagen skulle du behöva en väldigt stor apertur på din kamera för att kunna få bra upplösning på bilderna. Diffraktionslagen säger att vinkeluppplösningen går som lambda/D, det vill säga våglängden delat med aperturdiametern. Då radiovågor har i storleksordningen 1.000 - 1.000.000 gånger så lång våglängd som synligt ljus måste diametern vara lika många gånger så stor för att ge samma upplösning.
Ytterligare ett problem är att radiodetektorer (t ex superheterodyna mottagare) är stora, dyra och klumpiga. En optisk CCD kan innehålla miljontals pixlar och ändå vara liten och nätt, men en radiomottagare är enorm, men har ändå bara en "pixel".
Radioastronomer löser detta problem genom att använda så kallad apertursyntes/radiointerferometri. Genom att ställa upp flera likadana teleskop på olika platser som man låter titta på samma objekt kan man skapa bilder med en upplösning som i princip beror på det största avståndet mellan två mottagare, istället för diametern på mottagarna.
Här är några exempel på sådana faciliteter:
http://www.cfa.harvard.edu/sma/
http://www.almaobservatory.org/
http://www.vla.nrao.edu/
http://www.evlbi.org/
Och här är lite exempel på bilder:
http://users.rcn.com/lehar/astro_gal...ogal_cygA.html (radiogalaxen Cygnus A i 21 cm våglängd)
http://www.iram-institute.org/EN/pho...lery.php?cat=4 (en ring av gas och stoft runt ett binärt system i mm-våglängd)
http://www.cfa.harvard.edu/sma/resea...aron_small.gif (Pluto och Charon i 1,3 mm)