2011-09-04, 03:18
#1
Jag har haft min sjukaste drogupplevelse hittils! Man kan säga att det hela började fredagen för en vecka sen med en trevlig tripp på 30mg 4-HO-MET, och i torsdags var det dags igen. Klockan 22.00 sväljer jag min bomb med 4-ho-met, och "the waiting game" inleds. Till min förvåning fick jag verkligen dålig effekt, jag tyckte att 6 dagar borde räcka för att ha tillräckligt låg tolerans. 30-35mg ger vanligtvis en nivå ~3 tripp medan denna var nivå 1-2, så det finns inte mycket att skriva om.
Substans: 30-35mg 4-HO-MET, 30-35mg Methoxetamine, <0.5g Cannabis
Ålder: 21, man
Tid: 8 timmar
2-3 timmar passerade och jag tröttnade på den svaga trippen, så jag stoppade i mig 30-35mg Mxe och kände mig rätt flummig efter ett tag, men började av någon anledning noja för att det kändes som att jag hade svårt att andas. Jag trivs inte riktigt med den domnade kroppskänslan som Mxe ger, och att prata känns lite som när man dragit ut en tand, det är svårt att formulera ord. Jag pratar med min trippkamrat och försöker förklara hur MXE känns, men jag har tydligen blivit kraftigt efterbliven så jag ger upp.
Mycket skratt följer då han också drar i sig Mxe genom att dippa med ett äpple i pulvret, och vi stapplar omkring på båten där vi befinner oss, ruset blir mer och mer bekvämt. Efter ett tag bestämmer vi oss för att röka varsin pipa så vi kliver ut på däck. När jag kommer ut ser omgivingen ut som en akvarelltavla, båtarna i hamnen smälter lite lätt och himlen är alldeles kladdig. Om jag bara trippat på 4-ho-met hade detta varit en rätt stark effekt för mig, men det är någonting speciellt med Mxe som gör det lätt att acceptera rätt konstiga situationer. Men, rökningen påbörjas, förståndet försvinner.
Jag blåser ut sista blosset och ett totalt lugn sprider sig, otroligt härlig känsla. Jag var totalt nöjd med styrkan på ruset, men det fortsätter att stegra och stegra tills jag inser att jag aldrig någonsin har varit såhär skev. Blicken är som om ögonen skulle sitta någon halvmeter ovanför huvudet, och hela omgivningen känns som ett datorspel, min uppfattning av rummets form och storlek är helt skev. Jag får en konstig känsla av att allt är fake, som att jag när som helst kan jag i princip ta självmord och bara starta om. Viss rationellt tänkande finns kvar, jag sätter mig ner då jag inte kan stå upp utan att hålla i mig.
Jag sluter ögonlocken... ett rum fullt med någon slags teknologi framträder, det är pelare av ren energi som snurrar och pulserar. Jag tolkar det jag ser som framtiden, dessa pelare sköter all energi och politik för vad det nu är för samhälle som existerar. Det är ständigt skiftande och ny teknologi visar sig och försvinner lika snabbt. Jag minns även ett vitt, till synes oändligt utrymme med stora silverklot som fungerade som någon slags energikälla. Jag befinner mig där fysiskt, fast utan kropp. Men jag är fullt medveten om att jag när som helst kan öppna ögonen och vara tillbaka på båten. Det medvetande som jag existerar som rör sig framåt i hög hastighet mellan maskiner och konstruktioner, samt miljöer som jag inte ens kan förklara med mänskliga ord.
Jag öppnar ögonen igen, och det som är så konstigt är att jag precis har haft en oförklarlig upplevelse med stängda ögon, och nu är jag här på båten igen och ruset kan beskrivas som "jävligt stenad", men inte mer än så. Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera, jag är övertygad om att jag precis sett framtiden och alla dess obeskrivliga teknologiska under. Jag ställer mig upp och står där en stund, för att efter någon minut inse att jag faktiskt står upp, korttidsminnet är fel och tidsuppfattningen är fel. Det känns mer logiskt att resa en stund till så jag blundar och halkar återigen bort från den externa verkligheten. Allting färdas i en stark ström, min tolkning då var att detta är den sanna rumtiden. Lila partiklar i en grå massa som åker i sidled är det som syns, och jag kommer att tänka på ett visst inlägg i trippiga citat tråden, "tiden är ingenting annat än tjockleken på nuet". Det "nu" jag upplever har faktiskt en fysisk tjocklek, ungefär tio meter. Jag kan känna den fysiska kropp som sitter kvar på båten, men inser att det bara är som ett Matrix men att det hela har blandat ihop sig då även den fysiska kroppen flyter med i den sanna rumtiden.
Väl tillbaka på båten är jag helt paff, hur ska jag reagera egentligen? Jag går ut och tar en cigg för att lugna mig, solen har precis gått upp. Ni som haft en redig tripp vet precis vad jag känner nu, det är så otroligt vackert att titta ut över vattnet, molnen rör sig så fridfullt på himlen. Det är en känsla av perfektion och helhet. Aldrig någonsin har en cigg varit så härlig! Det är fortfarande full fart när jag blundar, jag faller framåt genom en tunnel av energi men inser att det är farligt då jag står en halvmeter ifrån ett halvmeter högt räcke som skyddar mig från vattnet. Funderar på om jag skulle röka mer gräs men jag orkar verkligen inte en till tripp så jag tar en öl och kryper till sängs.
Det hela är som en dröm idag, jag har säkert glömt bort en massa häftiga saker. Trots att detta har varit det grymmaste jag någonsin upplevt är jag inte särskilt förtjust i Mxe än, för det första tycker jag att kroppskänslan är så konstig, att vara sådär bortdomnad ger mig känslan av att ha svårt att andas. Det andra är att musik låter så konstigt, när jag lyssnade på en live konsert med RHCP lät det bara som skit, gitarren är bara skrikig, dom spelar otakt och det är ryckigt och konstigt. Ambient funkar bättre, men även det låter otydligt och grötigt. Som om det är riktigt dålig ljudkvalitet, och det är främst av den anledningen som jag föredrar en mer "vanlig tripp" som 4-ho-met, då all musik låter härligt kristallklar. Jag upplever även MYCKET mer eufori på 4-ho-met.
Detta var inte tänkt som en tripprapport från början, det enda som var väsentligt var när jag blundade och det kändes lite kort. Men jag misstänker att jag kommer glömma bort allt om jag inte skriver ner, och då kan det lika gärna postas. Jag vill även passa på att rekommendera Mxe + röka, för det är jävligt häftigt.
Substans: 30-35mg 4-HO-MET, 30-35mg Methoxetamine, <0.5g Cannabis
Ålder: 21, man
Tid: 8 timmar
2-3 timmar passerade och jag tröttnade på den svaga trippen, så jag stoppade i mig 30-35mg Mxe och kände mig rätt flummig efter ett tag, men började av någon anledning noja för att det kändes som att jag hade svårt att andas. Jag trivs inte riktigt med den domnade kroppskänslan som Mxe ger, och att prata känns lite som när man dragit ut en tand, det är svårt att formulera ord. Jag pratar med min trippkamrat och försöker förklara hur MXE känns, men jag har tydligen blivit kraftigt efterbliven så jag ger upp.
Mycket skratt följer då han också drar i sig Mxe genom att dippa med ett äpple i pulvret, och vi stapplar omkring på båten där vi befinner oss, ruset blir mer och mer bekvämt. Efter ett tag bestämmer vi oss för att röka varsin pipa så vi kliver ut på däck. När jag kommer ut ser omgivingen ut som en akvarelltavla, båtarna i hamnen smälter lite lätt och himlen är alldeles kladdig. Om jag bara trippat på 4-ho-met hade detta varit en rätt stark effekt för mig, men det är någonting speciellt med Mxe som gör det lätt att acceptera rätt konstiga situationer. Men, rökningen påbörjas, förståndet försvinner.
Jag blåser ut sista blosset och ett totalt lugn sprider sig, otroligt härlig känsla. Jag var totalt nöjd med styrkan på ruset, men det fortsätter att stegra och stegra tills jag inser att jag aldrig någonsin har varit såhär skev. Blicken är som om ögonen skulle sitta någon halvmeter ovanför huvudet, och hela omgivningen känns som ett datorspel, min uppfattning av rummets form och storlek är helt skev. Jag får en konstig känsla av att allt är fake, som att jag när som helst kan jag i princip ta självmord och bara starta om. Viss rationellt tänkande finns kvar, jag sätter mig ner då jag inte kan stå upp utan att hålla i mig.
Jag sluter ögonlocken... ett rum fullt med någon slags teknologi framträder, det är pelare av ren energi som snurrar och pulserar. Jag tolkar det jag ser som framtiden, dessa pelare sköter all energi och politik för vad det nu är för samhälle som existerar. Det är ständigt skiftande och ny teknologi visar sig och försvinner lika snabbt. Jag minns även ett vitt, till synes oändligt utrymme med stora silverklot som fungerade som någon slags energikälla. Jag befinner mig där fysiskt, fast utan kropp. Men jag är fullt medveten om att jag när som helst kan öppna ögonen och vara tillbaka på båten. Det medvetande som jag existerar som rör sig framåt i hög hastighet mellan maskiner och konstruktioner, samt miljöer som jag inte ens kan förklara med mänskliga ord.
Jag öppnar ögonen igen, och det som är så konstigt är att jag precis har haft en oförklarlig upplevelse med stängda ögon, och nu är jag här på båten igen och ruset kan beskrivas som "jävligt stenad", men inte mer än så. Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera, jag är övertygad om att jag precis sett framtiden och alla dess obeskrivliga teknologiska under. Jag ställer mig upp och står där en stund, för att efter någon minut inse att jag faktiskt står upp, korttidsminnet är fel och tidsuppfattningen är fel. Det känns mer logiskt att resa en stund till så jag blundar och halkar återigen bort från den externa verkligheten. Allting färdas i en stark ström, min tolkning då var att detta är den sanna rumtiden. Lila partiklar i en grå massa som åker i sidled är det som syns, och jag kommer att tänka på ett visst inlägg i trippiga citat tråden, "tiden är ingenting annat än tjockleken på nuet". Det "nu" jag upplever har faktiskt en fysisk tjocklek, ungefär tio meter. Jag kan känna den fysiska kropp som sitter kvar på båten, men inser att det bara är som ett Matrix men att det hela har blandat ihop sig då även den fysiska kroppen flyter med i den sanna rumtiden.
Väl tillbaka på båten är jag helt paff, hur ska jag reagera egentligen? Jag går ut och tar en cigg för att lugna mig, solen har precis gått upp. Ni som haft en redig tripp vet precis vad jag känner nu, det är så otroligt vackert att titta ut över vattnet, molnen rör sig så fridfullt på himlen. Det är en känsla av perfektion och helhet. Aldrig någonsin har en cigg varit så härlig! Det är fortfarande full fart när jag blundar, jag faller framåt genom en tunnel av energi men inser att det är farligt då jag står en halvmeter ifrån ett halvmeter högt räcke som skyddar mig från vattnet. Funderar på om jag skulle röka mer gräs men jag orkar verkligen inte en till tripp så jag tar en öl och kryper till sängs.
Det hela är som en dröm idag, jag har säkert glömt bort en massa häftiga saker. Trots att detta har varit det grymmaste jag någonsin upplevt är jag inte särskilt förtjust i Mxe än, för det första tycker jag att kroppskänslan är så konstig, att vara sådär bortdomnad ger mig känslan av att ha svårt att andas. Det andra är att musik låter så konstigt, när jag lyssnade på en live konsert med RHCP lät det bara som skit, gitarren är bara skrikig, dom spelar otakt och det är ryckigt och konstigt. Ambient funkar bättre, men även det låter otydligt och grötigt. Som om det är riktigt dålig ljudkvalitet, och det är främst av den anledningen som jag föredrar en mer "vanlig tripp" som 4-ho-met, då all musik låter härligt kristallklar. Jag upplever även MYCKET mer eufori på 4-ho-met.
Detta var inte tänkt som en tripprapport från början, det enda som var väsentligt var när jag blundade och det kändes lite kort. Men jag misstänker att jag kommer glömma bort allt om jag inte skriver ner, och då kan det lika gärna postas. Jag vill även passa på att rekommendera Mxe + röka, för det är jävligt häftigt.
