Skyldighet att utnyttja sin frihet?

Jag funderade på en sak och jag vet inte om det hör hemma här i filosofi eller inte... Man kan väl säga att det är något av en moralfråga.

Tänk så många människor det finns världen över som lever i ofrihet. Människor vars fysiska frihet begränsas av murar, gränser, fängelser.. Som är ofria på grund av sin fattigdom, människor som tvingas till äktenskap med människor som de inte älskar, som tvingas till slaveri, som tvingas att leva på ett visst sätt pga sociala normer, som varken äger sin kropp, sin sexualitet, som inte får fatta beslut åt sig själva, som inte får klä sig som de vill, äta vad de vill, tro vad de vill eller tycka vad de vill.

Sverige och vårt nutida samhälle måste ju vara ett av de friaste samhällen som någonsin funnits. Aldrig har vi väl fått fatta så många beslut åt oss själva? Ni får gärna rätta mig om jag har fel och hjälpa mig vidare på denna tanken... Men även om det inte är till hundra procent accepterat av alla, och även om det råder olika åsikter om hur det borde vara.. Så får ju i princip alla bestämma helt själva vem man ska gifta sig med, om man ska gifta sig, om man vill vara oskuld eller ligga runt, vara bög, lesbisk, bi eller hetro, hur man vill klä sig, vad man ska tycka i politiska och religiösa frågor, vad man ska arbeta med, om man vill utbilda sig, var man vill bo, vi är fria att flytta till i stort vilket land vi vill i hela världen utan större problem, de flesta av oss är förhållandevis ekonomiskt fria att köpa (inte allt vi vill, men mycket av) det vi vill ha, vi får hålla vilken diet vi vill, umgås med vilka vi vill osv osv. Ett fåtal extrema saker är förbjudna, sådant som skadar andra (att uttala sig kränkande om andra, ha sex med barn, slå, förstöra osv...). Men visst är vi väldigt fria!

Många av oss utnyttjar dock inte vår frihet särskilt mycket. Vi gör vad vi tror att det förväntas av oss, funderar inte på riktigt igenom vad vi verkligen vill, tar det säkra före det osäkra, gör som vi alltid har gjort, skräms av att bli "utstötta" och behöva ta diskussioner med andra människor, skräms av att få våra val ifrågasatta...

Sätt dig för ett ögonblick in i känslan av att vara ofri. Tänk att inte själv få bestämma... Välj ut den punkten som känns svårast att acceptera för bästa effekt, eller kombinera ett antal punkter. Det är, ärligt talat, det värsta jag kan tänka mig. Känslan av att vara helt maktlös. Jag böjer min nacke i ödmjukhet inför alla ofria människors smärta, faller på knä inför deras styrka och inser att jag troligen inte skulle klara en dag i deras skor. Jag skulle antagligen knäckas helt och hållet.

Är det inte vår förbannade skyldighet som människor att utnyttja den fantastiska friheten vi har. Eller vad tror ni att de ofria människorna skulle tycka om oss? Vad skulle ni vilja, om ni var ofria, att de fria skulle göra?

Och... hur utnyttjar man bäst vår frihet?

Vi är relativt hårt kontrollerade av en myndighet och jag tycker att vi är långt ifrån en frihet.

Du kan inte gå runt med dread locks utan att i längden bli stoppad av snuten som vill rövknulla din frihet samt råna dig i form av böter.
Majoriteten lagar som finns anser jag begränsar vår frihet oerhört mycket och således är vi inte fria.

Hur du bäst utnyttjar din frihet är att protestera mot makter som vill ytterligare ta bort friheter du har... eller så gör du som Anders Breivik!

Nja. Du har rätt i att vi är begränsade av lagar. Att det är olagligt att knarka är absolut en frihetsberövande lag och det finns säkerligen många fler lagar som är omotiverade och frihetsberövande som jag inte kommer på just nu. Jag är dock ingen anarkist och jag tycker att många (inte alla) lagar är motiverade för att samhället ska fungera och framförallt för att samhället ska vara så pass fritt som det faktiskt är. Man skulle kunna dra det hur långt som helst och detta är egentligen ingen diskussion om hur pass fria vi är eller vad "fri vilja" egentligen är för någonting. Det finns säkert andra trådar som handlar om det.

Men det är inte olagligt att ha dreadlocks och polisen kan inte ge dig böter om du inte brutit mot någon lag. Har du brutit mot den lagen lär du få böter om du blir upptäckt oavsett din frisyr. Det är inte frihetsberövande att polisen fattar misstankar mot dig pga din frisyr. Du är fri att misstänka dem också, för vad du nu behagar misstänka dem för. Det finns samhällen där du kan bli straffad av staten på riktigt på grund av din klädsel.

Att protestera mot frihetsinskränkningar håller jag med om! Jag ser dock inte alls vad Breivik har med saken att göra...

Var inte så jävla blåögd. Jag har själv fått böter utan att ha brutit mot någon lag, helt utan anledning pga enbart misstankar.
Inför reggae festivalen förra året så var jag nykter i 4veckor just för att undvika en konflikt med de svenska rättsystemet... men vad spelar det för roll när de räcker med misstankar för att dömas, jag bad till och med att få pissa för jag var ren men icke, det behövdes inte för de hade redan bestämt sig för att jag var skyldig och de sparade tid på att bara skicka iväg mig och sedan ge mig böter, och överklaga får man inte heller.

Nej, folk blir dagligen rövknullade på sin såkallade frihet, av de som är här för att skydda oss.
Seriös, gå till polisen och be om att få anmäla en polis, de kommer skratta dig i ansiktet.

Folk som har den här attityden: får ibland böter. Enligt min åsikt så hade det varit lämpligare med dödsstraff.

Ja... jag är nog väldigt blåögd. Jag hade aldrig accepterat det du beskriver. Jag skulle aldrig acceptera att bli oskyldigt dömd för någonting och det ska man inte behöva bli i Sverige. Om jag råkar ut för någonting liknande så ska jag absolut anmäla polisen (eller om jag ser en polis göra någonting annat olagligt). Jag är ledsen att höra att du haft en sådan otur och sådant ska man naturligtvis kämpa emot.

Du missar nog ändå poängen i mitt inlägg. Vi är trots det jävligt fria jämfört med den stora majoriteten av människor som lever eller har levat runt om i världen.

Jag tycker att utnyttja är fel ord. Nyttja kanske? Använda?
Hehe.
Det bästa med konceptet frihet är att man teoretiskt slipper att göra intrång på andras frihet. Det existerar individer som likställer frihet med att 'ta sig friheter'. Det tycker jag att man bör sträva bort från.
Ge med en hand, ta med den andra. Så flyter ringdansen bäst.
Men! Aldrig genom uteslutande kan cirkeln slutas.

På vilket sätt är vi i Sverige fria? Vi har det visserligen bättre än många andra, men inte fan skulle jag kalla majoriteten av svenskarna för fria. Frihet i Sverige är en illusion. Det finns tusentals måsten, pengar som gör oss till moderna slavar, lagar och annat skit som sätter käppar i hjulet för en verklig frihet. Vi styrs som majorinettdockor och är rätt förslavade världen över, oavsett hur vi väljer att vrida och vända på det.

Så som jag ser det är de flesta av oss ofria. Skulle jag se en fri herre på gatan så hade jag bett honom leva livet för två.

ett fint citat som Arendt står för är att "frihet är inte något som är utan något man gör" vilket i princip innebär att om du inte utövar din frihet så har du ingen frihet.
Och med tanke på hur viktig friheten egentligen är så är det väl ändå vår skyldighet att utnyttja den..

Vad för typ av existerande samhällen idag skulle du säga är mer fria än Sverige? Det är klart att det finns många "måsten" i dagens Sverige, men dessa är mer eller mindre frivilliga. Du kan leva utan särskilt stor inkomst och du behöver inte försöka passa in i samhällsnormer du inte tycker om. Det finns otroligt många möjligheter för invånare i Sverige att ägna sig åt saker de själva vill göra. Att försöka och hitta och utnyttja sina talanger i så stor utsträckning som möjligt är något som borde vara obligatoriskt för alla.

Största möjliga frihet utan att inskränka på någon annans frihet finns bara om man har individualanarkism.

Jag knarkar just nu. Det är inte lagligt, trots att jag bara stoppar en substans i min egen kropp, som jag äger till 100%.

Vem har sagt att största möjliga frihet är något önskvärt? Ett samhälle likt Sverige med ett omfattande offentligt finansierad försäkringssystem kräver vissa typer av restriktioner av mänskligt beteende. Jag lever hellre i ett välfärdssamhälle än ett samhälle utan restriktioner, även om det skulle innebära att ingen inkräktar på någon annans frihet.

Jag är principiellt för avkriminalisering av droger, men menar att det måste ske stegvis under kontrollerade former. Det är dock ett komplicerat ämne som måste väga in en del aspekter.