Till frågan om det s.k. näthatets betydelse

Först ett ord om "näthatsdebatten" på SVT Debatt, som jag såg i efterhand på SVT Play. Generellt anser jag att den sortens debatter verkligen har en touch av kakafoniskt vrålapberg över sig - just detta inslag var dock mindre anfäktat av sådana debattförstörande kaosaffekter. I synnerhet gjorde Janne Josefsson och Mats Dagerlind väldigt bra ifrån sig, som företrädare för sunt förnuft och det fria ordet. SD:s Hanna Wigh och Patrik Ehn var där men fick inte mycket sagt. Från mörkermedias sida var den mest påstridiga individen Aftonbladets Karin Magnusson, som rimligen objektivt sett framstod som en reaktionär, folkföraktande skata. Hennes minspel när någon typ Janne Josefsson med emfas yttrade något för henne misshagligt var en syn som visar vad som rör sig i mediapolitrukens trånga skalle när själva möjligheten till radikala dissidentåsikter förs på tal.

Detta kanske betraktas som lathet, men skulle du kunna länka till en (möjligen flera) artiklar där näthatet diskuteras? Har nämligen aldrig hört att media pratat om det, förutom på sidor som politisktinkorrekt där det gnälls otroligt om det.

Annars så håller jag med dig i det stora hela, även om du drar det lite längre än jag någonsin gjort.

Kan lägga in ett sidospår där jag ibland inte undrar ifall människor blir mer och mer konflikträdda, och längre inte kan hantera att folk har en annan åsikt än dem själva och påpekar detta aningen aggressivt. Ofta hör man att folk (på nätet givetvis) blir ledsna för att folk varit "elaka" mot dem i kommentarer... Man undrar hur länge de skulle hålla ut på flashback? Personligen hävdar jag att man måste kunna ha lite självdistans och klara av ifall någon beter sig drygt mot en. SÅ svårt kan det väl omöjligt vara? Vänta bara tills aftonbladet börjar göra artiklar om hur deras kommentarsfält ser ut.