Jag kan inte prata!

Jag hade ett liknande problem när jag var yngre.
Jag har alltid haft problem med att uttala bokstaven "R" jag kunde bara inte.
Detta generade mig och jag blev ganska rejält mobbad för det.

Jag har också aldrig heller haft någon definerad dialekt utan tar efter den mest dominerande i samtalet, tex i en diskussion med en högljudd norrlänning så kommer jag också prata hög norrländska medans om jag ringer min mormor så kan det hända att jag pratar värmländska eller kanske stockholmska beroende på vem jag snackade med senast.

Nuförtiden kan jag bara tänka på någon gammal gymnasiepolare som snackade på ett särskilt sätt så adopterar jag det ganska fort.

För mig var problemet just det att jag skämdes. Nu har jag börjat njuta av förändringen, jag skäms inte för mitt problem med "R" och jag skrattar bara när folk påpekar att jag just bytt dialekt.

Problemet är psykiskt och något som jag tror skulle kunna hjälpa är om du försöker göra din självbild mer positiv.

Öppna käften när du får impulsen att göra det och säg vad som ploppar upp i huvudet innan det faktiskt gör det.

Rigga en mobilpropp lite löst i ena örat och häng micken synligt, sen är det bara att snacka på. Dessutom spar man sådär 1,69 kr för varje påbörjad minut.

Haha smart lösning! Fast krävs en jäkla fantasi för att kunna hålla ett längre samtal för sig själv.

Dyr operatör du har btw

Precis vad jag tänkte när jag läste första inlägget. Har man redan från början inställningen att man är dålig på att prata, att ingen tycker det är intressant eller ens värt att bry sig om, så blir det naturligtvis just så! Förbättrar man självförtroendet så kommer också inlevelsen och tydligheten fram när man talar.

Hur man då förbättrar självförtroendet? Utsätt dig mer för de situationer du är nervös eller osäker i! Det finns inga bra eller hållbara genvägar, tyvärr, utan självförtroendet kommer först med erfarenheten.

Det brukar jag göra när jag går hem ifrån bussen och har tråkigt - improvisera ett samtal i telefonen med någon fiktiv person. Det händer att jag faktiskt "glömmer bort" att jag inte pratar med någon, och faktiskt har RIKTIGT intressanta konversationer. Har också hänt att jag har glömt mobilen någon gång, och då måste mötande fotgängare trott att jag var riktigt korkad...

.... fp

Har ungefär samma problem, jag mumlar tydligen väldigt i mitt uttal. Många i familjen har sagt det!

Sen ibland när jag pratar med sådana jag ej känner eller något så kan jag börja hacka/stamma (Stammar ej vanligtvis) och typ knyta ihop tungan rejält, blir också typ vek i rösten när jag snackar med andra? (Varför?) Har det med stake och självförtroende att göra?

Sen hjälper det inte att man är socialt cepe. Jag är värdelös att hitta på topics att prata om eller allmänt kallprata, jag står helt tyst och jag HATAR det!

Har börjat på nytt jobb och det är sjukt jobbigt att inte kunna typ skojprata med arbetskamraterna, jag vill vara rolig att prata med och kunna vara en bara rolig kille, men jag är fan inte kapabel till det.. Brukar gå in på toa ibland bara för att slippa stå bredvid och vara pinsamt tystlåten & allmänt retard.

Svara mest på tilltal eller ibland kan jag komma på något enstaka att säga. Känner mig så jävla efterbliven pga detta..

Hur ska man förbättra sig??

Bump, jag är en replika av dig.

Det störande med mig är att jag av någon anledning kan prata inför grupp, senast i fredags gjorde jag succé på redovisningen inför klassen i plugget, pga av att jag planterat humor framför med stort självförtroende i inlevelse och röstläge, men fan om det måste konfronteras med andra, efteråt kom kompisarna fram och ville att jag skulle spinna vidare på de..men det gick inte pga av att jag kände mig väntad nu och kände ett ansvar och skam i kombination, och jag kunde inte komma på något kul! som spontant hade givit mina klasskompisar
känsla av att dom ochså kan påverka mig i den är positiva riktningen. Snopet för dom!


Utifrån så skulle jag uppfatta mig som självtillräcklig fast ändå synligt osäker på samma gång.

Finns det någon som är som jag?
Som blir till en entertainer när ni är oväntad men som blir närmast autistisk i att rikta entertainer stuket att handla om människorna som ni faktiskt befinner mig ibland, det blir bara skämt om sig själv eller om offentliga personer eller företeelser.

Medans alla andra istället går runt och skämtar om varandra och tar sig allmänt friheter med varandra med någons slags kärlek, det är jag oförmögen till...det finns inga känslor för medmänniskorna, dessutom vet jag inte hur mycket folk faktiskt tål.

Så uppenbarligen har jag ett bra självförtroende att redovisa inför massan, men det absolut värsta jag vet är att prata ensam och intimt med någon, det blir bara pannkaka av allt så fort jag försöker likt aphuset beskriver sig, vilket enligt mig tyder på låg självkänsla snarare än självförtroende, jag har svårt att tro att man kan ha varierat självförtroende.

Hur lär man sig uppmärksamma andra människor med snacket?.

Vad finns det mer att prata om än fritidssysslor?, jag kan ju inte komma på nått,
så berätta gärna ni som läser det här var man kan vilja få ut mer än att berätta om vem man är genom att tala om sina stackars fritidssysslor.

Du beskrev just mig i texten. Detta är jag 100%.

Jag är också värdelös på att berätta historier på ett intressant sätt.

Lösningen är den här; människor älskar att tala om sig själv. Så det är bara att ställa öppna frågor, dvs sådana som man inte bara kan säga ja eller nej till. Typ "hur många syskon har du", "varför flyttade du till Göteborg" m.m.
Dessutom så var inte så negativ utan ge beröm till allt o alla det får dig att se ut som en glad o positiv människa.

Har en kompis som är jätte bra på att berätta historier o skämta. Men han lägger aldrig fokus på tjejen. Han har varit oskuld i över 35år och detta var anledningen, tjejerna var uttråkade att han var så ointressant som bara talade om sig själv.

Så länge du ställer öppna frågor så kommer samtalsämnena av sig självt.