Vad kultur är - Européen och hennes förmåga till självförståelse och självbestämmande

Det där är förvirrat på alla punkter. Läs trådstarten igen.

Vi är konsumerade av konsumtionssamhället och lever i en lögn. Detta är naturligtvis en förutsättning för att överhuvudtaget kunna införa mångkultur i symbios med hög invandring.
Hade vi haft en stark nationell identitet skulle detta naturligtvis varit omöjligt.

Ett vaket folk går inte att bossa med därför är vi försatta i trance via Big brother, Mac Donalds, jobbskatteavdrag och platt-tv hysteri.

Oerhört kärnfull och träffande sats. Detta att konsumtionssamhället konsumerar dess subjekt är konsumtionssamhällets nödvändiga konsekvens, det är dess fullbordning, dess förverkligande.

Eftersom att folk i gemen är konsumerade av konsumtionssamhället, är det en orsak till varför de går ut och dricker varje helg? Att dränka sina sorger? Är det en slags kultur som uppstått parallellt eller är det också i och med konsumtionssamhället? Tyckte att din början var väldigt bra och jag undrar om detta fenomen gäller för alla raser? Vissa är ju lite mer etnocentriska i andra länder och vissa raser är mer etnocentriska än andra.

Bryts deras etnocentrism ned? Bitvis? Eller kommer den vara lika stark som alltid?

Människan har alltid brukat droger. Superiet i Sverige var än större förr. Men såg förstås annorlunda ut. Droganvändandet finns i de flesta kulturer (alla?), det är bara vilka drogerna är som skiftar. Min förståelse av droger i en mer ursprunglig användning är såhär (delvis spekulativt!). Psykedeliska droger används i en del kulturer som en mandomsrit där det under drogruset skapas en otydlighet - eller snarare största tydlighet - mellan det egna jaget och omgivningen. De uppgår i en helhet eller "naturen" och lär känna dess väsen och deras egen roll i denna samvaro. Det är vad som upplevs och vad som berättas. Detta kan ses som en parallell till hur en vuxenrit för ett europeiskt samhälle borde se ut; förståelsen att man är delaktig i en helhet, för sitt sätt att "vara" (i betydelsen det att vara till såsom människa, och europé). Ett nödvändigt drag i att vara historisk är att vara en del av en mängd individer. Och det är därför att det finns en mängd individer i en historisk kropp som det alls är möjligt att vara individ. På samma sätt är det först vid en sådan jägar-samlarrit som de blir en fullvärdig vuxen individ, de upptas i gemenskapen, de blir historiska, delaktiga i kulturen. Innan dess är man ett barn. Européen är definitivt i behov av vuxenhet, i den betydelsen. (De olika västerländska subkulturerna är i hög grad barns lekar. Det är ungdomsföreteelser. Men förekommer även hos biologiskt vuxna kroppar. Det är inte mycket vuxet i dem)

Vad jag hört talas om vikingarnas superi är att de trodde att de kom i kontakt med gudarna, och det verkar tangera ganska väl den rollen drogerna spelar i vissa jägar-samlarkulturer. Vilken roll superiet spelar idag vet jag inte. Men det är delvis en rit för många svenskar till vuxenlivet - även om jag tror att den idag är andefattig.

Om superiet är degenererat till den grad du talar om vet jag inte. Jag använder själv inte alkohol på det sättet.

Så när t.ex. "Founding Fathers" i USA skrev följande (se nedan eventuellt med undantaget att du idag relativt ofta skulle ha en sekulär version ) vilket i princip är en sammanfattning av vad liberalism brukar anses vara beror det på deras historielöst och längtan till ett konsumtionssamhälle? När människor söker efter frihet i kontrast till det historiskt vanliga totalitära styret är det pga av att det de är historielösa? När människor vill skapa samhällen där varje människa har rätten till sitt eget liv istället för att deras liv ska ägas av andra är det pga av att de söker en "degenererade " livsform?

"We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness. — That to secure these rights, Governments are instituted among Men, deriving their just powers from the consent of the governed, — That whenever any Form of Government becomes destructive of these ends, it is the Right of the People to alter or to abolish it, and to institute new Government, laying its foundation on such principles and organizing its powers in such form, as to them shall seem most likely to effect their Safety and Happiness."

Att liberaler vill se en stark konstitution som skyddar människors rättigheter må så vara. Varför miljontals människor skulle flytta till ett land de ogillar är bortom mitt förstånd och ter sig endast vara en hypotetisk tanke utan grund i verkligheten. Varför detta motstånd mot frihet, människors rätt till självbestämmande och människors rätt att forma sin egen framtid, följa sina egna drömmar och göra sina egna val?

Jag är inte förvånad över att en liberal överhuvudtaget inte börjar att förstå vad jag talar om. Liberaler tenderar att ha väldigt primitiva uppfattningar om vissa begrepp och deras roll. Sedan tillskriver du mig väldigt primitiva uppfattningar - presenterad i retoriska frågor - då din förståelse är så begränsad utefter detta. Nej, jag håller inte de idéer som du försöker fästa på mig.

Du tror att jag jag syftar på en samhällelig auktoritär ordning vs. en samhällelig frihetlig ordning. Det är inte överhuvud vad jag talar om. Det är inte politik som är huvudfrågan. Det är kultur som är huvudfrågan. Det är inte det att jag vill ha en totalitär stat (det vill jag inte) och du en nattväktarstat som är tvisten. Vad jag försöker förklara för dig är att människan är en historisk (kulturell) varelse och vilka implikationer det har. Det är inte en statsvetenskaplig diskurs vi har här, det är en filosofisk, och för européens del en "andlig" sådan. Diskussion är som rubriken säger "Vad kultur är - Européen och hennes förmåga till självförståelse och självbestämmande". Det är inte "Vilket politiskt samhällssystem vi ska ha - och hur vi kommer dit".



Ja just det, den berömda dängan där liberalen drar till med "Ufo-exempel!". Det är en helt galen hypotetisk tanke att anti-liberaler kan flytta in i ett liberalt samhälle precis som det är en helt galen tanke att islamister kan flytta till Sverige fastän här finns hbt, musik, dans, kvinnor med sitt hår ute, ateism, etc... nej vänta nu... det sker ju redan. Följer vi din tanke är detta en omöjlighet, ändå så sker det.

Jag är inte emot självbestämmande. Det är ju vad jag önskar. Jag är inte emot människors rätt att forma sin egen framtid, sina egna drömmar och får göra sina egna val. Det är vad jag önskar. Jag menar att det är först när människan förstår sig på sig själv som detta vad vi önskar verkligen kan ske. Först när man är en fullvärdig individ kan detta ske. Jag önskar detta uppvaknande. Jag vill inte ha likriktning. Jag vill inte ha ett kommunistiskt samhälle eller fascistiskt (även om du tror att dessa är de enda alternativen till det liberala). Jag önskar den egentliga individen. Men en individ är endast en individ om det är en individ bland många. Individen måste förstå sin historiskhet. Och jag har redan förklarat vad jag menar med detta. Du bör först förstå vad jag pratar om innan du bestämmer dig för att inte hålla med.

Det jag har märkt av är att människor (svenskar) distanserar sig från den egna kulturen och sina historiska rötter. Svenskhet är tråkigt, existerar inte, är homogent. Homogent är något som representerar något dåligt. Förutom detta så såg jag ett fenomen vid namn "Lunchbeat" där mediokra mediefolk och annat löske drar ut under lunchen och dansar disco. Frågan är om man är kulturell eller kulturlös om det krävs (ett måste) att dra ut för att dansa för att kunna ha kul. Inte vara en tråkig "svensson" som är och jobbar istället.

Även märkt att det finns ett visst vakuum. Det finns tankar man tänker, men inte tar upp, och filosofiska utsvävningar är inte att tala om. Enda man kommer fram till är att svenskhet och svensk är fult, mångkultur och mångfald något fint. Man försöker göra det till något det inte är. Även distansera sig från verkligheten. En slags verklighetsflykt, när man konfronteras med det så viker man av och struntar i det. Det gäckar i tankarna på dessa stackare, deras rotlöshet skapar ofta psykiska problem och de blir dissociativa med omvärlden.

Nödvändigt i vilken mening? Varför är en nationell kultur önskvärd? Vem är européen, och, då hon står i centrum för diskussionen(?), varför intressera sig för den enskilda nationen? Varför avgränsningar i allmänhet och varför dessa i synnerhet? Varför betona vikten av skillnaderna när gemensamma nämnare är själva grundförutsättningen för att vi alls ska kunna tala om en avgränsad kultur?

- En kultur fungerar bara om den utgörs av individer. Och det är inom kulturer individer florerar. De behöver varandra.


- Därför att nationella kulturer redan har visat sig, och fått sin utformning i nationalstaten. Nationer inom nationer i stater gör självbestämmande problematiskt. Det finns en konkret sida till vad jag talar om.


- Det är delvis den diskussionen jag har önskat frammana här.


- Som jag skrev ovan.


- Hur ser alternativen ut?


- Jag talar här om skillnader på individnivå. Det finns ingen kultur utan skillnader på individnivå. Då hade man haft en enda människa. Det att vara en individ är att vara en individ inom en kultur. På samma sätt som du är talare inom ett språk. Men det är därför att det är du som talar på ditt sätt inom språket, och andra gör samma sak, som språket kan få fortsätta vara levande.