Vad kultur är - Européen och hennes förmåga till självförståelse och självbestämmande

Låt oss undersöka detta. Jag hoppas att ni hänger med i resonemangen och ser bortom skenet av obskyrhet att det faktiskt är alldeles hemmavant.

Vad är kultur? Ingen menar på allvar att något sådant inte finns. Ändå sipprar det ned till de okunniga att något sådant inte finns, eller åtminstone att det inte finns för vissa europeiska folk. Detta (kulturella) uttryck visar sig som ett sken, något som pekar vidare, ett symptom, att trots detta uppenbara vi är självförnekande.

Vad är kultur? Den samlade historien av beteenden, hållningar och uttryck; strukturerandet av primära "samtalspunkter" i förhållande till sekundära; våra socialiseringsförhållanden; den medvetna historiska bakgrunden; den omedvetna historiska bakgrunden; det kollektiva undermedvetna; det fält mellan vår horisont och framtidens horisont och det sätt vilket vi löper före; hur som en reciprok parallell vi skapat rigida samhällstrukturer och institutioner; hur vi bemött yttre krafters tryck utifrån denna uppbyggda historiskhet... ja allt detta och mer av de krafter, utförda av enskilda individer och grupper, men allesammans utgörandes kulturen, som samspelat med varandra och funnit sina uttryck, beteenden och hållningar. Det är är vad som utgör kulturen; det uppsamlade beteende, hållningar och uttryck över tid och den historiska människa som byggts upp. Det är kulturen.

På så sätt är vi en historisk människa.

Men också en förlorad människa när vi inte gör oss själva medvetna om denna historiskhet. När vi nekar oss, och menar att vi inte är något kulturellt, vill säga, historisk. Det är att vi befinner oss i en historiskhet och mellan åtkommelsen av vår historiska specificitet och detta samspel med hur vi utifrån detta löper före, som möjliggör att vara en människa alls, att vara en livsform av vår sort, att överhuvud vara för vår sorts stoff. Att vara kulturell är bestämmande för människan. När vi nekar oss detta, och lever i föreställningen av att vi föds i ett vakuum, tappar vi det självbestämmande endast ett sökande av självförståelse kan ge. Självförståelse är det att se historiskt sin specificitet och löpa före. Det finns inget alternativ att på ett egentligt sätt vara, ändå nekar vi oss detta i vår tid. Vi bryr oss inte längre om vår historia och vår framtid, och då detta är konstituerande för vad det innebär att vara som människa, bryr vi oss inte längre om oss själva.

För européens del har vi aldrig varit vilsnare. Aldrig tidigare har vi varit så blinda inför vad vi är.

Låt oss inleda ett sökande med några frågor, och hoppas att de kan förgrena sig till alltmer specifika och genomträngade tillfrågningar.

Hur förstår européen sig idag, och hur löper hon före? Vilka möjligheter ser hon för hennes framtida historiskhet? Hur kan hon göras medveten alls? Hur kan en högre medvetandegrad om henne självt nås? Vad är det som gjort henne vilsen och främmande inför sig självt? Varför nekar hon sig ett självbestämmande över sitt habitat med denna massinvandring som sker? Och är detta något symptomatiskt, alltså, något som pekar bortom sig självt mot något ännu allvarligare?

Är vi i en kulturell kris, alltså, en historisk kris? Om så, är det historiska krafter vilka vi kan lära känna som styrt oss dit. Är det då inte dags att vi tränger djupt ner i européen och besvarar alla dessa frågor var och en för oss själva? Vad är vår språngbräda här?

Vill inte dra ned en bra trådstart med enradare men jag kom att tänka på detta.
Politiskt korrekt må bra-inslag i tv skriar som en nödsignal.

Jag kan dra något som jag tror delvis skapat våra problem idag. Och det berör på ett direkt sätt videon som postats ovan.

Européen idag är en masstillverkad människa. Européen lever som man gör. Man tittar på Melodifestivalen. Man läser Aftonbladet. Man skänker 100:- till rädda barnen varje månad. Man går på McDonalds. Utan att lyfta huvudet och bli en individ är en europée nu bestämd i fabriker, den typ av fabriker som huserar våra kycklingar som liksom oss lever och dör inom systemet och alltid lever som en fabrikskyckling gör.

En kultur kan inte överleva om den inte utgörs av individer. En kultur kan inte bestå av en enda människa. Människan; så som man gör. Det är nödvändigt för den att det finns mängder av människor, individer på riktigt.

När modern tidigare stickade barnens tröjor och på sätt var en nod, en egen individ på ett fullvärdigt sätt, i ett nätverk av kommunicerad kultur, köper vi nu oss en - fabrikgjort. Tillverkandet står vi inte längre för, idag konsumerar vi oss själva. Det är vad som utgör vår kultur, att inte skapa, utan att konsumera. Att inte vara delaktig, utan att få tillordnat sig ett bestämt antal produkter och endast välja någon av dessa (eller alla om man har "tur", eller det dyraste). Att inte vara en individ. Det är den största lögnen att en nationell kultur innebär likriktning. Det är en "kultur" såsom vi har idag som är en likriktning. En nationell kultur kräver individer. En kultur sådan som den vi har idag kräver att det inte finns individer. Den strävar mot det individlösa.

Frigörelsen våra föräldrar sökte från det som band dem skapade något formlöst, som därmed kunde fyllas med produkter.

Varför är inte du någon som skapar? Idag skapas innehållet av mindre än 1% i en modern pseudokultur. Ja, betydligt mindre. Inte konstigt att en enskild rörelse (den "multikulturella") kan ta kontrollen över kulturen, de har ju knappt någon annan skapare att konkurrera med!

Vad jag menar är alltså att vi lever inte som individer men att våra tankar, våra känslor och våra förhoppningar alla är massproducerade. Man lever som man gör. Såsom du gör, och jag gör, såsom vi alla gör, inte såsom individer men något annat.

Det är direkt nödvändigt för en europé att bli en individ. Däri ligger början till ett självmedvetande och ett självbestämmande. Att fullvärdigt vara en individ.

Det är därför indiern inte hittar britannia i videon ovan. Där är inga individer kvar. Vad han hittar är samma ställe som överallt annars. Där är ingen skillnad. En nationell kultur kräver skillnader mellan individer. Inte likheter.

Häri ligger början till ett uppvaknande.

Djup och tung trådstart i Heideggers anda, synnerligen välkommen.

Jag yttrar mig i detta inlägg endast något lite om det fetstilade.

Historisk medvetenhet är inte i grunden en reflekerande, intellektuell landvinning. Hur mycket vi än må högakta den specifika europeiska historievetenskapliga förmågan att tolka världsskeendena så kommer våra uppmaningar att noggrant läsa de klassiska historikerna inte att rädda denna svårt degenererade civilisation.

Vi befinner oss i detta prekära läge p.g.a. historiska händelser (i synnerhet utfallet av det så kallade andra världskriget) och triumfen för tankeparadigm som är fullständigt väsensfrämmande för européer och europeiskättade populationer i den så kallade västvärlden. Kulturen är ingenting utan sin biologiska bas, och den sistnämnda grunden för vår korta tid i ljus och relativ frihet som européer hotas definitivt av den utomeuropeiska massinvandringen, som givetvis även är av kulturfrämmande karaktär. Hur mycket de blekrosa kulturkoftetanterna än må vurma för "gambiansk kultur" eller "somalisk kultur" eller "romsk kultur" så är det inget som ens är värt en dags studium för en allvarlig nordisk man. Det må vara något för dem med etnologiska eller antropologiska specialintressen, men för vår kultur är det inget som har någon betydelse. Förutom då det beklagliga faktum att gambianer, somalier och zigenare en masse importeras till vårt land, mot befolkningens vilja.

Mycket tyder på att vi går mot ytterst primitiva, för den enskilde prövande och osäkra tidevarv. Ingen kan förutsäga den närmaste framtiden, eftersom vår civilisation är byggd på lösan sand, inte minst ekonomiskt.
Allt du uttrycker i din trådstart anses vara mer eller mindre kriminellt i de förtvinade, sterila, självreproducerande och verklighetsfrämmande kretsar som envisas med att kalla sig kulturella. Dina tankar är officiellt bannlysta.

Jag erinrar mig vagt ett par böcker som skrevs av politiskt oberoende intellektuella i tider när historiska omvälvningar visade sig vara oundvikliga, bl.a. Paul Valérys Regards sur le monde actuel. (1931). Frågan är hur mycket Valéry kunde förstå av det som skett och skulle ske, i och med att han var en så utpräglat cerebral varelse? Så vitt jag minns är hans text en fritt svävande abstraktion.
En del av mig önskar att vi kunde tala filosofiskt och förnuftigt om allt vad det vara månde, och att våra samtal i något slags idealisk epikurisk trädgård kunde beaktas av de som utövar den verkliga samhälleliga, socioekonomiska och militära makten i världen. Men så kommer det inte att bli.

Kan man uppbåda en fullvärdig contra-kultur gör det inget om dessa människor inte lyssnar.

Det är delvis det jag åsyftar här. Att det att vara en fullvärdig individ innebär att man skapar (om jag får använda det ordet väldigt brett - att vara aktiv på dessa sätt jag talat om) och inte bara konsumerar. Om man inte konsumerar men skapar istället slår man undan benen för dessa härskare. Som toppen av en pyramid rasar när ett stort segment flyttar på sig.

Begreppet "kultur" har för mig ingen riktig avgränsning, det är så vitt och brett och urlakat att det knappast har någon egentlig innebörd över huvud taget, ungefär som "samhälle". Kulturen/kulturerna omfattar rent språkligt-definitionsmässigt de mänskliga förehavanden, behov, förnimmelser, motiv, strävanden etc. samt uttryck för detta som avsatt spår i det historiska källmaterialet, som vi därför i någon mening kan relatera till idag. Helt enkelt läran om/förekomsten av allting i människornas universum och begreppsvärld. En distinktion bör även göras eftersom en dikotomi av två aspekter föreligger, liksom för de flesta av övriga teoretiska begrepp, d.v.s. å ena sidan en subjektiv-kritisk-normativ-värderande, respektive å den andra en objektiv-instrumentell begreppsanvändning. "Kultur" kan således stå både för en uppsättning preferenser och ideal, men även för ett kallt värderingsfritt konstaterande om förekomsten av ett objektivt existerande människofenomen.

Jag kommer (snart) att presentera några satser här som förklarar varför Europa (Europa står här för europeisk livsstil, europeisk kultur, europeisk civilisation, europeiska värderingar etc) förtjänar att gå under och varför Europa kommer att gå under.

Till dess får ni hålla i er......

Var är koppingen till invandring? Det brukar sägas här att Island har få invandrare, men de lär fortfarande se på melodifestivalen för det. Hur hänger ditt resonemang samman med invandring och integration?

Det är direkt kopplat till förståelsen av sig självt som en historisk (kulturell) varelse. Då har man en omsorg för sin tillvaro. Då du är liberal, och därmed utopisk, nekar du dig själv som denna varelse. Därför har du ingen omsorg för din tillvaro. Att tappa sin omsorg är direkt kopplat till massinvandringen. Denna multikulturalism, där man förminskar det historiskas roll är liberal och utopisk. Endast om du förminskar din roll såsom historisk, kan du lämna det historiska bakom dig och bli främmande för vad du är. Där kommer liberalismens konsumerism in. Liberalism har inget att säga om nedmonterandet av individerna som utgör kulturen, tvärtom är det direkt knutet till liberalismen. Det är denna idées materiella omständighet. När du inte har ett egentligt vara (en fullvärdig individ) saknar du din omsorg och därmed ger du upp dig själv som historisk varelse. Ur förståelsen av sig självt kommer önskan, genom omsorgen av tillvaron, för självbestämmande som en nödvändig association. En massinvandring är symptomet (och det slutgiltiga förstörandet) för hela denna process då den signifierar den icke-historiska människans avsaknad av intresse för självbestämmande. En liberals framtid är historielöshet.

Edit: Jag använder flera termer här i en speciell betydelse.

Liberaler förespråkar att människor har en naturlig rätt till fri rörlighet och därför har liberaler ingen omsorg om sin tillvaro och är historielösa? Resonemanget känns långt ifrån övertygande. Självbestämmande är ju precis vad liberaler förespråkar, var människas rätt att själva bestämma över sitt liv, sina val och sin framtid. Hur du därför lyckas få liberalismen som motsatt självbestämmande är bortom mitt förstånd. Resonemanget må i sig vara intressant det är dock väldigt förvirrande. Speciellt kopplingen till invandring,

Eftersom vi är en historisk människa finns vi, och blir, inte till i ett vakuum. En människa lever inte i ett vakuum. Att vara en individ blir endast begripligt om man är en individ bland många. Ta dig själv hur du uttrycks i ditt språk... skulle det vara ditt eget språk, om det inte också fanns en massa andra individer som talade det. Lika lite som det finns ett privatspråk finns det en isolerad människa. Självbestämmande är därför inte begränsat till en enda människa, men till den historiska (kulturella människan). Detta kan blottas när 5 miljoner med anti-liberala värderingar invandrar till ett liberalt samhälle med 1 miljon liberaler. Även en liberal har i ett sådant läge en omsorg om sin livsform - sitt sätt att vara till (om än oegentlig). Att propagera liberala värden är att vårda liberalismen som livsform (även om denna degenererade livsform för en oegentlig tillvaro). Även en liberals sjävbestämmande är såsom en livsform.

Det är väldigt förvirrat av liberaler att mena att det finns något sådant som en naturlig liberal rätt. Det visar på det ahistoriska tänkandet en liberal har. Det antagandet förutsättet att det som är i enlighet med "naturlig liberal rätt" också är naturligt. Men det finns inget naturligt med det moderna samhället.

På vilket sätt? Jag tyckte att det var ett väldigt fint klipp. Det finns ju något för alla nu, vad är problemet med det?