Hon/henne?

Alla elever fick VG på nationella provet utom henne.

eller

Alla elever fick VG på nationella provet utom hon.

Hon

Henne är ju personligt pronomen som åsyftar objektet. Lite som att hon skulle vara ett betyg, och alla fick andra betyg än det som hon representerade... :P

Enklast löser man dilemmat genom att sätta henne i ett tydligare subjektsförhållande.

– Alla elever utom hon fick VG på nationella provet.

– Alla utom han röstade ja.

Jag vet att det är hon/han i det fallet, men jag säger henne/honom ändå, och kommer troligen aldrig att lära mig. Det låter helt enkelt mer grammatiskt i mina öron trots att det inte är det. Och om den enda bieffekten är att människor i min närhet får spel ibland när de hör mig prata så är det ingen fara ändå.

Det här är i princip samma fråga som starkare än du/dig och lika stark som du/dig. Jämför denna tråd: https://www.flashback.org/t233181. Frågan är alltså om utom är konjunktion (då blir det hon i TS exempel), preposition (henne) eller både och.

Min Svensk ordbok från 1986 under redaktion av Sture Allén tar upp saken vad gäller än och som men undviker den fegt vad gäller utom genom att definiera ordet som preposition och sedan bara ge exempel där ordet otvetydigt är preposition och i övrigt ett där objekts- och subjektsform sammanfaller, nämligen: alla utom NN visste vad som hänt. Skulle man utgå från detta exempel och i stället sätta in ett personligt pronomen måste det rimligen bli honom, men jag tvivlar på att ordboksredaktionen skulle uttrycka sig så. Även SAOL definierar endast som preposition, men löser problemet genom att bara ge prepositionsexempel och inget fuskexempel. SAG definierar utom i dessa sammanhang som "/e/tt mellanting mellan konjunktion och preposition" därför att "ordet i vissa personers språk kan följas av nominativ". Jag är övertygad om att utom i samtliga SAG:s redaktionsmedlemmars språk i sådana sammanhang följs av nominativ och att den försiktiga formuleringen snarast är vald för att terrängen inte passar kartan. Det vore intressant att höra hur andra ordböcker och grammatikor förhåller sig till utom.

En komplikation med utom är ju att det inte, som i fallen än och som, går att underförstå en fullständig sats till ordet: han är starkare än du (är); han är lika stor som du (är); alla är starka utom du (?).

Vilket leder mig till:

Om man använder terminologin 'subjunktion' och 'konjunktion' för vad som ibland kallas 'underordnande konjunktion' och 'samordnande konjunktion', visst måste utom klassas som en konjunktion, och inte som som och än som subjunktion? Men jag kan inte komma på något exempel där man kan testa det.

Alla elever fick VG på nationella provet utom hon (som fick IG).

Men hur testar det huruvida det är en konjunktion eller subjunktion? Utom inleder ju ingen oförkortad sats som kan sägas otvetydigt vara antingen en huvudsats eller bisats.

Jo, det verkar vara så SAG definierar. Fast man vill ju inte riktigt erkänna att utom är en konjunktion. Problemet är väl som vanligt definitionerna och inte språket. Själv tycker jag nog att det finns större likheter mellan än/som jag utan sats och utom jag än mellan än/som jag och än/som jag är. Det har ju bevisats med det gamla paradexemplet större än sin bror att det inte är så enkelt att det de facto alltid finns en underförstådd sats där det logiskt borde.

Jag råkade svara på fel inlägg. Mitt svar var egentligen avsett för Käg Malax och följande:


Alla elever fick VG på nationella provet utom hon (som fick IG).

Men där introducerar inte utom en ny sats, det gör som.

Det ger ett förklarande förtydligande för att bestämma (försvara) val av pronomen.