Annie Lööf, partiledare i Centerpartiet [sammanfogade trådar]

Det politiska landskapet i Sverige förändras nu i rask takt. Den vision av framtiden som målades upp när ”januaripartierna” slöt sin skandalösa pakt, om att de facto sätta den svenska demokratin ur spel, är på väg att ersättas av sin motsats. Makten i Sveriges Riksdag glider över i händerna på en ohelig allians mellan Vänsterpartiet och Moderaterna, påhejad och understödd av Sverigedemokraterna.

(...)

Ingen har väl glömt hur hon (Annie Lööf sic) under valrörelsen 2018, i sin egen särpräglat maktfullkomliga arrogans, krävde att all kraft i svensk politik skulle inriktas på att hålla Sverigedemokraterna borta från allt politiskt inflytande, eller hur hon tvingade Stefan Löfven att i januariavtalet skriva in en särskild klausul, som skulle garantera att även Vänsterpartiet berövades varje form av inflytande. Den uppenbara visionen var att hon själv framgent skulle diktera villkoren för svensk politisk utveckling.

(...)

När pakten presenterades tycktes triumfen vara helt på hennes sida. Idag har vi ett facit som visar en fundamentalt annorlunda bild. De två partier som enligt Lööfs diktat skulle hållas utanför allt inflytande har gjort mycket stora framsteg.

Jonas Sjöstedt har spelat sina kort med så stor skicklighet att Vänsterpartiet slår rekord i opinionen, och att han själv ligger i topp i den politiska förtroendeligan. Han kommer att kunna avgå från sin post med full honnör. Jimmie Åkesson kan samtidigt konstatera att hans parti nu även enligt Svensk väljaropinion, som väger samman flera mätningar, är Sveriges största parti. Tillsammans med Sjöstedt ligger han själv i topp i förtroendeligan.

Priset för Stefan Löfven har i skarp kontrast blivit så högt att det nu inte bara spekuleras om när han kommer att tvingas avgå utan också om att det Socialdemokratiska partiet kan gå mot ett verkligt katastrofval, där väljarbasen reduceras till bidragstagare och islamister. Om det främsta resultatet av januariöverenskommelsen blir att Jimmie Åkesson tar över makten inom LO har Annie Lööf verkligen lyckats skriva in sig i svensk politisk historia.

(...)

Det enda som nu återstår är förnedring, då hennes storverk från januari 2019 bit för bit monteras ned och förklaras vara skulden till att ”ytterkantspartierna” växer medan den politiska mitten kollapsar. Det framstår idag som alltmer tveksamt om hon faktiskt kommer att återkomma till politiken, efter sin föräldraledighet. Det skulle vara synnerligen befriande.