Hur bra är språk på att härma språk?

Trots att svenskan har väldigt många dialekter, så är vårt språksinne tillräckligt utvecklad för att vi skall kunna höra minsta lilla brytning hos någon som inte har svenska som modersmål, hur länge denne än har bott här.
Detta gäller förstås inte bara svenskan, utan troligen de flesta språk.

Men så verkar inte fallet alltid vara, utan vissa språk (säg svenskan) har kunnat infiltrera exv. det tyska språket så att en tysk tagit fel.

Då funderade jag på om vissa språk har fler och flexiblare ljud, vilket skulle medföra att de enklare kan härma andra, medan andra språk tvärt använder simplare ljud och blir lättare att härma.

Svenskan är ett ganska melodiskt språk, och med alla dialekter täcks ganska många vokalljud upp. Enligt min teori skulle detta då hjälpa för att lättare kunna härma mindre melodiska språk. Medan svenskan i sig blir svår som utomstående att lära sig nyanserna i.

En annan teori är att ett språk kan ha så många dialekter att det blir enklare att träffa rätt.

Vad tror/vet ni om detta? Har man forskat något på hur språk uppfattar varandra?

Anledningen till att svenskar kan lura tyskar handlar väl om att vårat språk gör det enkelt att härma andra språk samtidigt som vissa inte alls har den förmågan. Engelsmän osv kan ju inte säga sj-ljud vilket gör det svårare för dom.

Har hört detta från källor som inte är 100% säkra så rätta mig gärna.

Jag tror att svenskar kan lura tyskar är för att svenska och tyska är från samma språkfamilj och är någorlunda lika varandra.

Antar att det är samma sak med slaviska språk, då de har liknande uttal. Men sen är jag ingen språkexpert

Jag tror att bara barn helt och hållet kan lära sig ett språk utan brytning. Det är alltid någon bokstav eller något ord som inte klingar rätt. Min mamma t. ex är ifrån Småland, men har bott här i Västergötland i 40 år. Hon pratar numera västgötska, men det kommer in något småländskt här och där ibland.

Svenskan har ju många olika vokalljud, vilket såklart är en stor fördel när man ska lära sig bra uttal på andra språk.

Men å andra sidan saknar svenskan en del ljud som är vanligt förekommande i många andra språk. Som exempel kan nämnas [z], [tʃ] och [dʒ], ljud som svenskar ofta "avslöjar" sig på.

Vad är det som säger att ljuden är likadana för det?

Det stämmer. Har för mig att barn upp till runt två år kan göra alla olika ljud som vi människor kan göra. Därefter försvinner vissa av det ljud vi inte har användning för. Exempelvis är det ju omöjligt för oss att göra en del av de arabiska ljuden. Och asiater kan ju inte göra rrrrr-ljudet ha ha

Inget, men det finns ju fler att ta av. Det bör väl säga sig självt att en svensk med sina runt sjutton vokaler har bättre förutsättningar att lära sig ett godtyckligt främmande vokalsystem än en spanjor med sina fem.

Det beror nog på vad man menar med "lära sig". Ändå har vi svårt att få till ett så närliggande ljud som ett tyskt /y/, för att dra paralleller till en annan tråd. Och inte har vi särskilt lätt att få till ett spanskt, kort, obetonat /e/ heller.

Hur bra imitation man kan göra av ett annat språk är direkt avhängigt på hur ljudmässigt likt det är ens eget. Svårare än så är det inte. Vi svenskar kanske inbillar oss att vi är duktiga på att imitera språk då vi har ett stort antal relativt säregna ljud som tycks knepiga för folk från andra länder att lära sig. Faktum är att alla språk har det, men dessa egenheter är sällan hörbara för andra än modersmålstalare.
Omöjligt är det aldrig, men det kan kräva mycket övning. De flesta tycker inte det är mödan värt att lära sig, utan nöjer sig med att uppnå en nivå där de blir förstådda, även om det låter fel i modersmålstalares öron. Ofta hör man inte själv sina uttalsfel när man talar.

Varför kan man inte det?

Hjärnan sorterar bort ljud som den anser överflödiga. Dessa går att lära sig uppfatta även i vuxen ålder, men det kräver tid och möda som de flesta människor inte har.