2011-08-30, 20:17
#1
Jag är så otroligt trött på läkare och läkemedelsföretag som ständigt menar att dessa anti-depp preparat inte är beroendeframkallande.
Som allmänt intresserad och tidigare (miss)brukare av droger vet jag mycket väl vad ett beroende innebär och att man kan vara beroende på olika sätt. Dels psykiska beroendet, vanemässiga användandet. Cannabis och andra cannabinoider är inte direkt fysiskt beroendeframkallande men mycket lätt att tycka om och därför bli beroende på en psykisk nivå och därför använda oftare än vad som är lämpligt.
Likadant med tyngre droger som t.ex. heroin. Inte blir du fysiskt beroende efter första intaget men ruset i säg är nog lätt att bli lite smått förälskad i (psykiskt beroende) och senare efter ett tag blir man fysiskt beroende.
När läkare idag skriver ut anti-depp till höger och vänster talar man ofta om att det är ett bra alternativ då man inte blir beroende. Skitsnack. Visst man skapar inget psykiskt beroende eftersom man inte får något "rus" som man sedan jagar. MEN kroppen vänjer sig vid substansen vilket skapar ett fysiskt beroende vilket i sin tur leder till att när man avslutar sin behandling drabbas man av utsättningssymptom.
Jag har rökt nästan dagligen i närmare ett år, slutade tvärt, inget psykiskt eller fysiskt sug. 4 månader på venlafaxin, inget sug men hjärtklappningar, svettningar, illamående, huvudvärk och "brainsaps" trots att jag trappar ner långsamt. Att då hävda att preparaten inte är beroendeframkallande är ju rent skitsnack. Min kropp har blivit beroende av dessa kemikalier och har därför problem att klara sig utan, ett fysiskt beroende. Lättare att bryta än ett psykiskt MEN likväl ett beroende.
Så varför envisas vårdpersonal att hävda att anti-depp inte är beroendeframkallande? Är det för att man ska ha en bättre grund att prova dessa innan man sätter in preparat som både är psykiskt och fysiskt beroendeframkallande (benzo t.ex.) eller är det för att de inte vet vad de pratar om?
Som allmänt intresserad och tidigare (miss)brukare av droger vet jag mycket väl vad ett beroende innebär och att man kan vara beroende på olika sätt. Dels psykiska beroendet, vanemässiga användandet. Cannabis och andra cannabinoider är inte direkt fysiskt beroendeframkallande men mycket lätt att tycka om och därför bli beroende på en psykisk nivå och därför använda oftare än vad som är lämpligt.
Likadant med tyngre droger som t.ex. heroin. Inte blir du fysiskt beroende efter första intaget men ruset i säg är nog lätt att bli lite smått förälskad i (psykiskt beroende) och senare efter ett tag blir man fysiskt beroende.
När läkare idag skriver ut anti-depp till höger och vänster talar man ofta om att det är ett bra alternativ då man inte blir beroende. Skitsnack. Visst man skapar inget psykiskt beroende eftersom man inte får något "rus" som man sedan jagar. MEN kroppen vänjer sig vid substansen vilket skapar ett fysiskt beroende vilket i sin tur leder till att när man avslutar sin behandling drabbas man av utsättningssymptom.
Jag har rökt nästan dagligen i närmare ett år, slutade tvärt, inget psykiskt eller fysiskt sug. 4 månader på venlafaxin, inget sug men hjärtklappningar, svettningar, illamående, huvudvärk och "brainsaps" trots att jag trappar ner långsamt. Att då hävda att preparaten inte är beroendeframkallande är ju rent skitsnack. Min kropp har blivit beroende av dessa kemikalier och har därför problem att klara sig utan, ett fysiskt beroende. Lättare att bryta än ett psykiskt MEN likväl ett beroende.
Så varför envisas vårdpersonal att hävda att anti-depp inte är beroendeframkallande? Är det för att man ska ha en bättre grund att prova dessa innan man sätter in preparat som både är psykiskt och fysiskt beroendeframkallande (benzo t.ex.) eller är det för att de inte vet vad de pratar om?