I vilken "hastighet" utspelar sig universum?

Som sagt i vilken hastighet?? Vi har ju vår tiduppfattning genom våra hjärnor, men i vilken fart händer allt egentligen?

Tex en atomklyvning är helt klar i en atombomb innan ens bomben brister, en f1 bils kolvar rör sig upp och ner 300ggr/sek @ 18k rpm. Menar bara på att saker och ting händer så sjukt fort o det är så mkt som ska "fungera" , vet inte hur ja ska förklara mig.

Tänkt på det ett tag, o har kommit fram till att de är helt omöjligt att egentligen bevisa hur fort saker o ting egentligen utspelar sig. (?)

Vad tror ni ?

Vid mätning av tid kan man skapa en standard baserad på exempelvis ett svängande/vibrerande tillstånd hos en atomkärna, vilket håller en mycket jämn takt. Utifrån detta kan man då jämföra vilken tid det tar för andra händelser att ske.

Gällande din fråga så går det inte att ge ett bra svar på den, eller egentligen, inget svar alls. "Fort" är om något en egen bedömning av tiden. Dessutom, om nu tidens hastighet skulle sänkas drastiskt så skulle alla händelser som kräver tid för att inträffa (d.v.s. alla) minska i samma grad och det finns inget kvar att mäta förändringen mot.

Tiden är, vad jag har lärt mig, relativ. Precis som nästan allt annat.

Vad som uppfattas som nu beror på observatörernas hastigheter i förhållande till händelsen och varandra osv.

Finns säkerligen många många trådar som tar upp detta om du använder sökfunktionen.
Inte för att knäppa dig på näsan, men en så vanlig tanke måste finnas besvarad, på flashback, av personer som kan mycket mer än mig.

Edit: Nvm.

Plancktiden är 5.391 06(32) × 10−44 s, nånstans där slutar våra teorier att fungera. LHC går upp till 10 TeV i energi, det motsvarar en svängning var 10^-28:e sekund. Så det kan gå rätt snabbt.

Det är fascinerande att fundera över hur väldans småttiga de där småtiderna är.

Om vi utgår från sekunden som ett mänskligt mått på en tid som förflyter rätt snabbt,
så ligger alltså 'tidens upplösning' som längst på 10^-44 sekunder medan universum är ca 10^17 sekunder gammalt.


Låt oss säga att vi var små varelser som upplevde plancktiden som sekunder.
Det som för dessa varelser motsvarar vad som för oss är hela universums ålder ligger då på
10^-27s.

Denna 'långa' tid under vilken det finns möjlighet för oerhört detaljerade, komplexa och långa sekvenser av händelser, är alltså fortfarande - ur vårt perspektiv - obegripligt liten.

http://en.wikipedia.org/wiki/Orders_...ude_%28time%29

För att spinna vidare lite på frågan; Vad "händer" egentligen under en plancktid?

Är tiden diskret med en plancktid som minsta enhet vill min hjärna få det till att universum borde vara helt statiskt.

Alltså:
Om universum ser ut på ett visst sätt vid tidpunkt 0 plancktider och inget kan hända med en högre upplösning än 1 plancktid, "borde" universum se exakt likadant ut vid tidpunkt 1 plancktider och alla efterföljande plancktider. Inget kan ju liksom hända mellan plancktiderna för att trigga förändringar i universum.

Vad i hela fridens namn är det som får saker att ske mellan de diskreta "samplingarna" i tid? Eller sker förändringarna i en helt annan process som är oberoende av tid? Är varje "universumpuls" med intervallet en plancktid, och varje förändring denna medför, resultatet av något som kontinuerligt snurrar i bakgrunden som vi inte kan observera?

Och är hela universum synkat? Alltså "blinkar" hela universum i takt, eller rör sig plancktidspulserna som vågor med någon utgångspunkt, eller bubblar det lite slumpmässigt här och där?


Jag hatar när jag inte förstår.

Det är någon slags bubblande skum enligt Brian Greene.
http://www.youtube.com/watch?v=TfoEJ...eature=related

Det är en intressant iaktagelse du har gjort där som jag själv har funderat mycket på. Om jag försöker fånga en fluga med mina händer och jag rör mig blixtsnabtt, det fortaste jag kan, ser flugan min rörelse som i ultrarapid och kan lätt komma undan. Tiden tycks gå fortare för mindre varelser och de lever kortare tid.

Tittar vi på universum tycks det stå stilla, men vi vet att allting rör på sig om än mycket långsamt i vårt tycke. Men om vi hade varit "större" och kunnat se universum på avstånd hade vi tydligt sett galaxerna rörs sig ifrån varandra.

Det leder till antagandet att tiden (tidsupplevelsen) är direkt proportionell mot varelsens storlek.

Om vi då tänker oss att kvarkarna, som vi inte kan dela ännu, består av ett mycket stort antal mindre partiklar som rör sig ännu snabbare, då går tiden ännu snabbare inne i kvarkarna. Om vi vidare tänker oss att universum bara är en byggsten i en ännu storskaligare verklighet där tiden går mycket sakta.

Men frågan är om sådana betraktelser är meningsfulla i den meningen att det går att utveckla några teorier om vår värld som baseras på sådant tänkande?