Olof Palme - den störste politikern någonsin. [Sammanfogade trådar]

Att Palme blev skjuten under en promenad på stan är naturligtvis tragiskt, inte minst för familjen och för bilden av Sverige som ett fredligt land.
Men politiskt sett blev det helt avgörande med hans snabba hädanfärd. Hade han fått leva hade han dominerat socialdemokratin och haft ett avgörande inflytande på svensk politik åtminstone fram till millennieskiftet.

Nu kunde Ingvar Carlsson snabbt lägga om kursen och förbereda för EU-inträde och andra anpassningar till verkligheten. Dessa hade varit mycket svårare, ja nästan omöjliga att genomföra om Olof lett partiet eller ens varit i livet. Visserligen var Ingvar Carlsson djupt nedsyltad i Olof Palmes ohederlighet, kom ihåg Ebbe Carlsson-skandalen där Ingvar var djupt inblandad. Men han kunde ändå symbolisera socialdemokratins långsamma och motvilliga uppvaknande och anpassning till verkligheten.

Så tyvärr måste man konstatera, hur omänskligt det än låter, att mordet på Olof Palme visade sig vara helt nödvändigt för att bryta Sveriges negativa utveckling. Med Palme vid livet och aktiv hade Sverige varit ett helt annat och betydligt sämre land.

Det ligger kanske något i vad du skriver. Men kan du komma med något konkret vad du menar med att Sverige skulle varit ett sämre land?

Ur skuggan av Olof Palme heter ICs bok. Den är inget vidare. Boken berättar om saker som "passar bra" och undviker andra. IC fulargumenterar ganska mycket, missförstår gamla meningsmotståndare med flit och framställer sig, OP och partiet i tendentiös dager. IC vill inte ompröva sina upplevelser helt enkelt. Han skriver försvarstal. Det är tröttsamt. Särskilt IB (Informationsbyrån) minns jag att han beskriver med en duperande historieförfalskning.



daajaa behöver läsa några böcker till. Jag är förvånad över din onyanserade bild efter uppåt 2000 sidors läsning. Läs gärna de andra böckerna jag nämnt!

Hur upplever du skillnaden mellan Östbergs och Berggrens framställan?

Det går bra att läsa tråden för att se ett flertal exempel på de risker som OP:s politik ställde landet inför. Jag vill till exempel lägga till den utrikespolitiska, genom att ställa upp på dåvarande Sovjets ide om en kärnvapenfri zon i Norden, så sattes inte bara Sveriges, utan övriga nordiska staters långsiktiga säkerhet ifråga.

Min poäng var att Palme och den socialdemokratiska ledningen ogillade löntagarfonderna men tvingades driva igenom dem ändå, dock lyckades dom vattna ur det ursprungliga förslaget men icke desto mindre klubbades löntagarfonderna igenom. Efter att borgarna avvecklat dom lovade den dåvarande socialdemokratiska ledningen att aldrig införa dom igen och var nog glada för att de försvann.

Nu börjar vi komma in på en intressant sak. Jag tror du är medveten om vem Wilhelm Agrell är. Nu ska vi inte skriva om mordet på O.P, men enligt denne Agrell så var just anpassningen till Sovjet mellan åren 82-85 ett väldigt starkt motiv till att man tog tillfället i flykten och sköt statsministern. Men ska vi diskutera politiken så tycker jag att han kanske var lite väl mycket på Sovjets sida. Den här kärnvapenfria zonen i Norden tror jag dock inte inskränkte på vår säkerhet. Så du menar att vi skulle kunnat stå emot ett kärnvapenkrig bara ifall O.P inte skulle tilåtit den här zonen? Jag tror inte vi skulle haft en chans i vilket fall om amerikaner eller ryssar skulle börjat bomba oss.

Och där ser vi ännu ett exempel på att Palme faktiskt var en lagspelare till skillnad från vad jag har hört många på Flashback kommentera. Jag har för mig att dåvarande finansministern K-O Feldt skrev en liten men oerhört kritisk dikt eller liknande om löntagarfonderna.

Nu är jag ingen litteraturvetare och du har förmodligen läst fler böcker än mig. Men jag tycker faktiskt att Berggrens bok är snäppet vassare. Vad gäller research och intressanta fakta är det ganska lika mellan böckerna (det är häftigt att båda författarna skriver om miljön på Östermalm och därmed tar upp delar av Carl Bildts släktträd). Det är nog Berggrens förmåga att skriva om Palme som en väl medveten och på den tiden framtida socialist. Palme var verkligen en person som var före sin tid på fler än ett område enligt Berggren. Dessutom kan man läsa nära 100 sidor enbart om Palmes förfäder, vilket jag gillar. Palme växte upp i en konservativ överklassfamilj som trodde på moderniteten. Och just moderniteten som sådan är ett vanligt förekommande ämne i Berggrens bok. Han skriver dessutom avsevärt mer än Östberg om kultur och Palmes tro på teknik och vetenskap. Just alla dessa rader av kultur under Palmes tid tror jag hjälper läsaren än mer att sätta in Palme i den tid som var då, oavsett hur intresserad man är av kultur. Det sista lilla jag kan komma på som gör Berggrens bok till den något bättre (även om Östbergs båda böcker är värda att lusläsa) är hur han skriver om arbetarrörelsen som så klart är ett viktigt samtalsämne att veta om när man diskutera kring Olof Palme. Men som sagt så är Östbergs böcker riktigt bra också. Skillnaderna mellan de båda är väldigt marginella.

Han var den bästa politikern någonsin.

De skador som Palme vållade Sverige går aldrig att förlåta. Må den mannen brinna i helvetet.

Dessutom hur onyanserad du än anser mig vara så bör du inte glömma att allt som står på ett forum är skrivna av personer med sina egna samt olika åsikter jämfört med andra. Den bilden du har av Palme kanske inte delas av någon annan. Och vad gäller IC:s bok så håller jag med om att han fulargumenterar en hel del. Men hallå!? Vad hade du förväntat dig av en gammal politiker till skillnad från historiker som Berggren och Östberg?

Ge oss några konkreta exempel. Varför anser du att han skadade Sverige?