Olof Palme - den störste politikern någonsin. [Sammanfogade trådar]

Efter en ytterst blöt kväll, eller morgon, och efter en ganska bristfällig tvagning begav jag mig som ung och alldeles nybakad medarbetare i Expressen till Saltsjöbaden för en presskonferens med Palmekommissionen. Jag hade självförvållade frossbrytningar och behöll rocken på. Efteråt stod Palme litet avsides. Jag bad att få ställa några frågor. Jo, det gick bra. Ur vänstra fickan tog jag upp mitt block och stack ned den andra handen i höger ficka för att plocka fram pennan, lyckligt ovetande om den fyllehunger som slagit till på vägen hem. Plötsligt stod jag öga med öga med Olof Palme. Med en halvt uppäten grillkorv i näven. För några ögonblick såg jag en eventuell karriär i pressen spolas bort. Palme gjorde först stora ögon och sade sedan: »Hård kväll, va?«

Jag fick stamma fram ett par frågor. Det ryckte i hans mungipor.

Vi finner det naturligt utifrån våra demokratiska värderingar, att de svenska judarna dels i egenskap av en gammal särpräglad minoritet i vårt land, dels i egenskap av nyinvandrare kräver att få sina kulturella och konfesionella behov tillgodosedda inom ramen för det svenska samhället. Det är en del av ett större problem som nu möter oss här i Sverige. Sverige har varit ett land, från vilket människor har sökt sig bort till främmande länder. nu söker sig människor från främmande länder till oss, och vi svenskar är ovana vid minoriteter, ovana att ta hänsyn till dem som inte är exakt som vi. Därför blir vi tafatta och trubbiga både så som samhälle och som enskilda individer, och vi har väl ännu inte som nation satt oss in i den situation som uppstår när minoriteter blir en stor och växande grupp av allt större betydelse. Och därmed har jag nått till slutorden i mitt anförande. Som anknytning till vad jag började säga om förhållandet mellan internationalism och firande av nationaldagar och nationalism skulle jag helt enkelt kunna uttrycka min tes såhär.

För vår tid är internationalism en avgörande utgångspunkt. Vad framtiden idag kräver av nuet är främst att gå över gränserna och vidga den idé om solidaritet och samverkan som så starkt funnit gensvar hos enskilda nationer. Vår främsta nationella strävan bör vara att i praktiskt gärning söka förverkliga idén om frihet och trygghet mellan folken. Men internationalism betyder utjämning och inte likriktning. Den förutsätter för att kunna vinna styrka en respekt för människors särprägel och folks identitet. För att kunna elva måste den kunna låta leva.

Nu flyttar människor i växande antal över gränserna. Vi har i Sverige stora grupper av invandrare, som på många sätt kan berika vårt samhälle. De vill finna en förankring i det svenska samhället, samtidigt som de vill värna sin särprägel och sin kultur. De vill bryta isoleringen men ändå behålla sin identitet. Vår förmåga att kunna förena en öppen attityd till invandrarnas inväxande i det svenska samhället med en respekt för minoriteternas villkor och rätt, blir ett mått på hållfastheten i vår internationalism.