Berätta om din fobi

Berätta om din svåraste fobi-relaterade upplevelse, eller flera, där ångesten varit på nivå 10 i en 1-10 skala.
Det behöver inte vara överdrivet väl beskrivet eller något extraordinärt, allt är intressant att läsa en sysslolös kväll som denna.

Jag själv har inget dramatiskt att komma med, men.
Min spindelfobi har stört mig ett bra antal gånger under åren. När jag var runt tio, sprang jag och ett par barndomskompisar runt inne i en skog och lekte andra världskriget.
Därinne var det tätt, en riktig urskog fullt med gran grenar och massvis med spindelväv emellan. Luften var extremt fuktig minns jag, en augustieftermiddag.
Fullt upptagen med 'skjutandet' därinne på språng, lade jag knappt märke till ett djupt surrande.
Antog att det var en spyfluga - vilket det också var. Dock satt den fast i en enorm korsspindels våld.
Denna spindel flög med sitt byte, via sin väv i luften, rätt in i mitt hår.
Fick panik när jag kände hur den krälade omkring i kalufsen, som då var ganska volymfull. Råkade förövrigt skalla en björk i uppståndelsen.

Usch, känner igen mig i spindelfobin
Tycker insekter överlag är omysigt, krossade en stor spindel en gång, och sen sprang massa små spindlar ut ur den större spindeln.

Har "fobi" för människor som smaskar. Kan bli helt galen och springa iväg och lipa. Satt då en dag på ett möte med väldigt viktiga människor där 4/5 stycken satt och smaskade med öppen mun och än idag kan jag ibland må fruktansvärt dåligt över den stunden. Får gåshud på hela kroppen.

min svåraste var nog på en krökcharter för några år sedan.

Gick på strandpromenaden där några lokalbor gick runt med alligatorer och boaormar man fick klappa och ta foto med mot betalning. Jag hatar insekter, reptiler osv. Alla djur som inte är fåglar eller däggdjur är helt enkelt vidriga! Iaf min polare går fram för att klappa boan, jag backar för jag börjar nojja. Så känner jag något tung på axeln och helt plötsligt ser jag ett jävla boaormshuvud någon centimeter från mitt ansikte! En av dessa idiotiska lokalbor smyger således på mig bakifrån och ambushar alltså mig med denna stora jävla boa! Jag skriker som en idiot, gör en sned framåtvolt och toklöper ca 50 meter innan jag saktar ned. Hela strandpromenaden stannar upp och stirrar. Mina kompisar beskrev mina moves som direkt tagna ur en actionrulle och min axel blev totalt fuckad av kullerbyttan jag drog på. Resten av semestern gick jag och kollade mig över axeln som om jag vore mitt inne i en paranoid psykos...

Klarade fan knappt av att gå i en skog efter det tills en gång jag lät en polares majssnok slingra sig runt min arm. Nu är fobin under kontroll, men nog fan kollar jag extra mycket vart jag sätter ned foten när jag befinner mig i en skog och inte bär stövlar.

homosexuella människor!

Dockor av alla sorter men de värsta är nog sådana buktalardockor.
Det hela började nog med att jag var ett liten pöjk och när jag hälsade på min farmor så hade hon den mest groteska docktomten stående på sitt skrivbord. Ansiktets uttryck alltså... Det måste vara något fel med den eftersom dockor som står hemma hos sina farföräldrar är inte där för att jävlas med barnbarnen. Förmodligen så var det något med produktionen av den för dess ansikte var mardröm i reality.

Jag blev livrädd för den helt enkelt och det slutade med att jag gillade inte dockors stilla blickar. Hur man bara sitter där och väntar på att dockan vrider sitt huvud 30 grader för att bara stirra på en, även fast man vet att det aldrig kommer hända.

Sen så blev det bara värre när jag var yngre och tittade på barnprogram och då har jag för mig att det var ett program som hette kalla kårar(goosebumps) där buktalardockan fick liv för att terrorisera familjen. Det var bara ett barnprogram men jag klarade inte av det helt enkelt.

Spindlar kommer jag heller inte så bra överens med.

Alla småkryp. Men det är en 4 av 10.

Något jag verkligen har fobi för är getingar. BIG TIME!
Jag har alltid varit livrädd för dem, jag vet inte varför men jag har det.

Jag reagerar inte som normalt folk när jag ser en geting, dvs står still & fortsätter med det man håller på med, jag släpper istället ALLT jag håller på med & sticker därifrån. Om inte någon är villig att mörda fanskapet åt mig så jag kan stanna kvar.

Jag håller mitt hem stängt av rädsla för att det ska flyga in getingar & när jag äntligen vågar mig på att dubbelvädra hemmet med alla fönster öppna på samma gång så kommer det in ett fanskap eller fler. Då tar jag fram alla böcker jag äger & kastar tvärs över rummet för att ta kål på den. En gång stängde jag in mig i ett sovrum i flera timmar tills jag vågade gå ut för att se efter om den hade försvunnit.

På kvällarna efter att jag vädrat sovrummet & stängt fönstret inbillar jag mig att det surrar i mitt sovrum. Ställer mig upp, tänder lampan & kan stå i minuter och lyssna med en tidning i handen.

Jag är verkligen livrädd. Jag är livrädd. Det finns inget värre i mina ögon.

Det blev inte bättre av att jag, min fd sambo & mitt barn skulle ut i skogen och plocka svamp & han idioten väljer den sämsta vägen någonsin. När det redan fanns en fin stig att vandra på. Jag säger emot "det kan finnas ormar & geting bo där" men icke, han envisas med att här ska det minsann finnas mer svamp. Så vi hakar på & rätt som det var ser jag hur min tjej ställer sig vid en sten, lutar & vilar. & så er jag bara hur det kryper getingar ur marken och upp över hela henne. En treåring liksom. Jag fick panik..

Sliter upp henne därifrån & sliter av henne kläderna. Blir stucken på flera ställen samtidigt, sen börjar en hel svärm jaga oss. Springer och hoppar över allt möjligt. har nog aldrig sprungit så snabbt i hela mitt liv. & följde efter gjorde dom en bra bit. Hon hade massa som satt i håret som jag liksom klämde sönder medan dom klättrade runt i huvudet på henne. Bara för hon inte skulle hinna bli stucken. Jag skulle i vanligt fall aldrig ta i en geting, men jag tänkte inte då jag bara agerade liksom. & som tur var fick hon bara 2 stick på låret. Dom hade tom lyckats kliva innanför trosorna på henne.

& jag hade tre stycken innanför byxorna & två i håret & någon stack på rumpan också.
Efter det har min getingfobi blivit ännu värre. EN är helt okej, den kan jag mörda om jag upptäcker den. Men överaskar den mig så flyr jag

Sen är dom i stort sätt livsfarliga i svärm.

(allt som hoppar är jag också rädd för) typ gräshoppa, såna där enorma jävla mygg med världens längsta ben osv.

Ingen fobi eller liknande, men när jag var ungefär sex-sju så köpte mop ett marsvin åt mig som jag själv valt ut. Denna var kritvit med röda ögon.

Sååå när vi kom hem tog vi naturligtvis fram den ut lådan så att jag skulle kunna leka med den. Då, när jag skulle ta och börja klappa den smög en väldig ångest fram. Hela min kropp ville att jag skulle skrika, darra, tappa andan och springa in till mamma gråtandes.
Men jag stod där, vågade inte röra mig en bit eller knappt andas, jag kallsvettades och när jag bestämde mig för att gå närmre så blev det värre och jag började storgråta och sprang ut till mamma.

Nog det värsta jag varit med om, det slutade med att vi åkte tillbaka och köpte ett nytt fint och brunt marsvin som jag inte hade några problem alls med.

Spindlar helt klart. Vill att alla dessa förskräckliga äckliga arter ska förintas. de förtjänar inte någon existens på denna jord.

Får panik när jag ser glasspinnar.

Om jag ser någon äta pinnglass så känner man verkligen hur vidrigt det vore att slicka på en sån.
Kan inte heller ta på eller äta med redskap som är gjorda av olackat trä öht.

Konstigt nog gick det bra när man jobbade som snickare, det blev inte riktigt samma sak.

Jag har många fobier så jag vet inte vart jag ska börja. Dock har några av mina fobier blivit bättre med åren då jag "tränat" på att möta dem. Jag har alltid haft en stor fobi för surrande ljud av getingar eller humlor. När jag hör det brukar jag titta men omkring och det börjar klia på kroppen, om jag hittar källan till surret så fokuserar jag på den så att den inte kommer för nära. Om det kommer för nära skriker jag till och springer iväg långt borta för att inte kunna komma tillbaka till samma ställe på några minuter.

Det kan vara så att jag fått min fobi för getingar och humlor när jag som liter var med min förskoleklass då en person trampade i ett jordgetingbo. Jag blev inte stucken, men läskigt var det.

Har också en fobi för att gå vilse. Fick nästan panik när jag vandrade ut själv i en stor affär när jag var ca 5 år gammal. Spännande det där att fobier kan grunda sig i något från sin barndom.

Min senaste fobi jag fått är måsar under våren när de ska beskydda sina ungar. Måste ta en del knepiga omvägar och annat för att undvika dem. Har studerat dem och lärt mej egna sätt att slippa hamna i de situationer man inte trivs med...

Tänkte väl att det skulle bli underhållande läsning

Angående getingar, ja! Hade själv problem med dessa tidigare i sommar. Kom hem en kväll, gick och lade mig.. när lampan släcktes hörde jag ett svagt konstant surrande.
Öppnade då gardinerna och upptäckte 4-5 getingar. Jag öppnade fönstret, men nej de vägrade att flyga ut.
Tog sedan en tidning och slog frustrerat omkring på dem. Hann på sin höjd ta två stycken innan jag väckte familjen, gav därför upp och gick ned och lade mig på soffan med irriterande gnäll om "vad fan jag håller på med" efter mig. Inbillade mig också surr den natten och låg på helspänn!

Ni får ursäkta att jag inte svarar på alla inlägg, jag läser dem dock alla.