Citat:
Ursprungligen postat av Superkuf
110an hade nackdelen att designas för fel ändamål/ett ändamål som försvann, ungefär som MiG 25-an. Det hade varit ett bra anti-bombflygplan med sin tunga beväpning och uthållighet, men som jaktflygplan (det vill säga kapabelt att dogfighta med andra jaktflygplan) sög det. En del av problemet var för svaga motorer och lågoktanigt bränsle (medan britterna använde högoktanigt, vilket gav sisådär 10% mer kräm per liter), men enbart faktumet att ett "jaktflygplan" behövde ha en akterskytt säger mycket. (Under resten av WW2 fungerade 110an bättre som nattjakt, observatör och markattack - men då främst på östfronten.)
Bf 110 togs fram som ett multiroleflygplan och som det fungerade det utmärkt.
I just dagsjaktrollen så var Bf 110 1940 oavsett vad den brittiska propagandan
senare kom att påstå överlägsen Bf 109.
Bf 110 hade under slaget en kvot på "bekräftade" luftsegrar/förluster
en kvot på 2,2:1 v.s 1,1:1 för Bf 109*.
Detta trots att Bf 110 ofta fick ta de farligaste uppdragen
och ofta "misshandlades" av bombflygsgeneralerna
som tvingade Bf 110 att flyga näreskort, vilket de var mycket olämpliga för.
Att Bf 110 hade två besättningmedlemmar (en flygförare och en observatör/akterskytt)
säger inte så något om att Bf 110 skulle ha varit ett dåligt flygplan
(annars så kan vi lika gärna klanka ner på F-4, F-14 m.fl. av samma skäl).
Observatören var en stor tillgång då man kunde upptäcka och störa
flygplan som kom bakifrån, vilket var av mycket stor vikt då 90%
av alla nedskjutna flygplan under kriget blev nedskjutna
av flygplan som de inte visste om.
Vad gäller det faktum att Bf 110 började dras tillbaka till Tyskland under slaget
så hade det föga med stridsutmattning att göra (till skillnad från Bf 109-förbanden)
utan det handlade om att Bf 110 var det enda flygplan som man hade tillgängligt
som kunde skydda Tyskland mot Bomber Commands allt intensivare bombräder.
(*)
Bf 109 i jaktförband - 815 "bekräftade" luftsegrar vs. 489 stridsförluster.
Bf 110 i jaktförband - 407 "bekräftade" luftsegrar vs. 185 stridsförluster.
Citat:
Ursprungligen postat av Ankdammsman
Akterskytten var ännu en av alla dessa idéer som verkar bra i fredstid. Brittiska Defiant är ytterligare ett exempel.
Skillnaden var att i Defiant så var akterskytten den enda bestyckningen
och det elriktade tornet var mycket tungt, vilket hämmade prestande oerhört.
I Bf 110 så hade man i princip en observatör bakåt,
som fick några kila stål att störa hot bakifrån med,
d.v.s. inte olikt hur Sovjet baserat på bittra erfarenheter i strid
i efterhand försåg t.ex. Il-2 och Pe-2 med.
Tyskarna såg vidare ingen anledning att ta bort observatören/skytten bakåt,
utan behöll den rollen i senare "Zerstörer", t.ex. Me 210/310/410 och Arado Ar 240.