Storbrittaniens viktigaste flygplan under 2a världskriget

Vilka var de och varför? Vet att många flygplansmodeller gick igenom mga förändringar under krigets gång så det finns väl massor av versioner av varje märke.

Lite funderingar:
-Spitfire var väl viktigast?
-Hawker Hurricane - hur bra var detta flygplan egentligen i strid mot tyskarna?
-Avro Lancaster var väl det bästa bomplanet men har läst skrämmande statistik hur många som sköts ned. I snitt 17 flygningar/plan. Kan det stämma?
-Mosquito hur bra var detta flygplan för sitt syfte och gentemot axelmakterna?

Gärna lite mer kött på benen av er experter eller ngn länk där man kan läsa om vilken effekt flygplanen hade under 2a världskriget.

Hawker Hurricane ska tydligen ha haft sämre statistik än Spirfire men i själva verket stått för en större del av bördan under battle of Britain. Då den också hade större roll än Spitfire som hangarfartygsbaserat plan och attackplan/bombare röstar jag på Hurricane som viktigaste brittiska plan.

Under Battle of Britain så var det hurricane som var deras huvudsakliga jaktplan har jag för mig.
Inte minst beroende på att det bara tog 2/3 så många mantimmar att bygga ett hurricane som ett spitfire, vilket gjorde att man fick många fler jaktplan totalt om man byggde hurricanes.

Vad många också missar är att det huvudsakliga målet för den brittiska jakten var de tyska bombarna, inte de tyska jaktplanen, så att ha fler plan i luften var viktigare än att planet skulle vara överlägset i jaktstrid.

Spitfire var den som sedan överlevde då man ansåg att denna kunde uppgraderas mycket mer än hurricane.

Hurricane var en lågteknologisk men säker jaktkärra, Spitfire en mer högteknologisk risktagning. Sommaren 1940 var Hurricane tillräckligt bra för att skjuta ner tyska bombplan och någorlunda jämnbördig med tyskt jaktflyg - men Hurricane blev snabbt omodern och togs ur drift 1941-42.
Spitfire var ett bra flygplan, men uppgraderades så mycket att det är diskutabelt hur mycket Spitfire modell 25 hade med Spitfire modell 1 att göra. Samtidigt var Spitfire inte så mångsidig i markattackrollen som tex P47.
Lancaster var en verklig bombbuss - kunde leverera massor av bomber, men var rackarns ömtålig. B17 var raka motsatsen - stryktålig, men med begränsad bomblast. Om planen bara flög 17 uppdrag kan det bero på att de hade blivit så skadade att man skrotade dem i förebyggande syfte samt återanvände motorer, kulsprutor, elektronik och oskadade vingar.
Mosquiton var ett rackarns bra och mångsidigt plan, men det kunde inte ta riktigt stora bomber, var en känslig träkonstruktion som behövde speciellt trä, skickliga byggare och jag har för mig att limningen inte gillade tropiska klimat.

Men ska vi prata om enskilt "viktigaste" flygplanstypen skulle jag nominera Swordfish. Dubbeldäckare till torpedbombare vilken både slog ut den italienska flottan i Taranto 1940 vilket garanterade brittiskt herravälde över Medelhavet i ett mycket känsligt läge och sprängde Bismarcks roder maj 1941, vilket gjorde att brittiska flottan kunde hinna ikapp och sänka Bismarck. Utan dessa segrar skulle de brittiska krigsframgångarna vara mycket mer osäkra - italienarna hade faktiskt kunnat svälta ut Malta, vilket skulle gjort Afrikakriget mycket svårare. Och en osänkt Bismarck skulle vara en allvarlig anklagelse mot Churchills regering, som just fått stryk i Grekland och Afrika.

Och då gjorde Swordfish ännu större nytta som konvojskydd än som ytattackflygplan,
inte i att de sänkte så många ubåtar, utan att de tvingade ubåtarna att taktikanpassa
och agera mera i undervattensläge.

Jag vill dock påstå att det viktigaste brittiska flygplanet i RAF var Short Sunderland
(med Swordfish som tvåa),
ett flygplan som gjorde det möjligt att undvika förlust i slaget om Atlanten,
vilket i sin tur var en förutsättning för att ö.h.t. delta
i slaget om Storbritannien och bombkampanjen mot Tyskland.

Fast Hurricanen vad där när dom behövde den som mest. BoB.

Hawker Hurricane togs väll inte ur i drift såpass tidigt? Jag vill minnas att det förseddes med raketer och användes i jakten på tyska V2-ramper så sent som vintern och våren 1944.

Intressanta svar! Short Sunderland kommer jag ju ihåg som liten när man kollade på bilder i böcker eller om det var Airfix-modeller i affären.

Har ni några tips om fler sådana här tråden här på Flashback kanske?

Spitfire var väl bra på att svänga på små ytor på lite lägre höjder?
Har för mig att jag läst att Messerschmitt var svår att landa...

Vilka var styrkorna resp/nackdelarna med:
Spitfire
Hurricane
Messerschmitt 109/110

Focke Wulf - inte i tjänst såhär tidigt?

Fast nu hade man ju egna alternativ till Hurricane
(d.v.s. Spitfire som kom i tjänst ett år efter Hurricane)
och med tanke på hur mycket bättre förlustutbytet var med Spitfire,
så är frågan om inte britterna hade klarat sig bättre
om man producerat fler Spitfire i.s.f. Hurricane,
trots att Spitfire var klart dyrare att tillverka.

Och Spitfire eller Hurricane hade inte spelat någon som helst roll,
om man inte hade hållit tyskarna stången på Atlanten,
för utan aluminium, stål, drivmedel m.m. m.m.
så skulle valet av jaktflyg vara en ren akademisk fråga.


Hurricane kurvade snabbast, följt av Spitfire, Bf 109 och sist Bf 110.
Bf 109 rollade och steg däremot snabbare än de brittiska kärrorna.
Spitfire var snabbast i planflykt.

Hurricane och Bf 110 hade fördelen av att vara stryktåliga.

Vad gäller arbetsmiljön så hade Bf 109 och Bf 110 en logiskt upplagd cockpit,
medan det i åtminstone Spitfire såg ut som om någon placerat ut mätarna slumpmässigt.
Bf 109 hade dock en mycket tryck cockpit och flygförare över 180cm
satt p.g.a. bristen på huvudhöjd ofta med huvudet tryckt mot huven.

Både Bf 109 och Hurricane hade en massa ribbor i huven som störde sikten.

Vad gäller eldkraft så hade Hurricane och Spitfire fördelen av att ha en enhetlig bestyckning
(d.v.s. 8st identiskt kulsprutor), som dock hade nackdelen att vara utspridda i vingarna,
vilket spred ut den begränsade eldkraften.
Kalibern (7,7mm) gav visserligen en massa kulor i luften, men verkan var begränsad,
då en 7,7mm-kula ofta började vobbla när det träffade stjärten på ett flygplan.

Bf 109 hade fördelen av att ha en väl samlad bestyckning,
men nackdelen av att ha vapen i olika kalibrar med olika projektilbanor
som hade ammunition för olika lång tid.
Eldkraften från akan var dock en stor tillgång,
men den nyttan reducerades av att akan inte hade samma projektilbana
som kulsprutorna och att ammunitionen till akan tog slut mycket snabbt.

Bf 110 hade en mycket kraftig bestyckning samlad i nosen,
men hade i övrigt samma brister som Bf 109.

Bf 110 hade även fördelarna av att ha en observatör och skytt bakåt, samt stor räckvidd.
Vad gällde stridsvärde så var Bf 110 till skillnad från de väl spridda myterna
(som är gravt felaktiga och som kommer från den brittiska krigstida propagandan)
det mest kapabla jaktflygplanet som tyskarna hade och det var 1940
sannolikt världens mest kapabla jaktflygplan.

Dock med nackdelen att vara dyrare än Spitfire
och t.o.m. dubbelt så dyrt som Bf 109.

Beror på hur man ser det, som redan konstaterats i tråden. Spitfires betydelse ska dock inte underskattas i och med att det a) var i tjänst redan 1940 och b) besparade britterna problemen med att ta en helt ny huvudtyp i tjänst under kriget.


Helt okej 1940, d v s när det bäst behövdes. Hurricane gjorde därefter god tjänst som attackplan i Mellanöstern, som konvojskydd och som Lend-Lease. Men den var knappast oumbärlig i någon av de rollerna.


Förlustsiffror måste ses i relation till uppgiften. Lancastern anföll Tyskland helt utan jakteskort och klarade sig förmodligen bättre än något annat plan i den rollen, men det var ändå på gränsen till självmordsuppdrag. Å andra sidan var det betydligt bättre att offra 50 000 (frivilliga) bombflygare i luften än en miljon i skyttegravarna.

Även om den strategiska bombingen inte levde upp till förkrigshajpen så band den ändå upp stora tyska resurser. Lancastern kunde nå hela Tyskland med en stor bomblast. Naturligtvis är det ett problem att försvara sig mot ett sånt vapen.


Extremt bra flygplan men kanske något överhajpat. Det påstås ibland att man hade nått bättre resultat med Mosquito istället för Lancaster, men då glömmer man att tyskarna hade taktikanpassat (företrädesvis genom trimmade jaktplan, precis som amerikanerna gjorde mot kamikazes) och ökat Mosquitoplanens förluster. Mosquiton gjorde dock stor nytta genom att som nattjaktplan bekämpa de tyska nattjaktplanen.

Mosquitons träkonstruktion var en nackdel i Stilla Havet, där den ruttnade.


Vill du läsa om dagbombningen och det tyska luftförsvaret så rekommenderar jag The Luftwaffe Over Germany av Caldwell och Muller. Engelska Wikipedias artiklar i ämnet är också bra, som vanligt.

Under WW2 skrotades nästan aldrig flygplan totalt - det fanns alltid arbetsuppgifter även för de uslaste planen som att dra målballonger, personaltransport, spaning och så vidare. Hurricane användes så länge man inte kunde utrusta förbanden med Spitfire eller något amerikanskt flygplan. Det indiska flygvapnet (separat från RAF och därför lågprioriterat) harvade runt med Hurricanes kriget ut. Men 1944 var Hurricane totalt omodern och det fanns långt bättre plan för markattack.

110an hade nackdelen att designas för fel ändamål/ett ändamål som försvann, ungefär som MiG 25-an. Det hade varit ett bra anti-bombflygplan med sin tunga beväpning och uthållighet, men som jaktflygplan (det vill säga kapabelt att dogfighta med andra jaktflygplan) sög det. En del av problemet var för svaga motorer och lågoktanigt bränsle (medan britterna använde högoktanigt, vilket gav sisådär 10% mer kräm per liter), men enbart faktumet att ett "jaktflygplan" behövde ha en akterskytt säger mycket. (Under resten av WW2 fungerade 110an bättre som nattjakt, observatör och markattack - men då främst på östfronten.)

P38 Lightning var långt bättre som tvåmotorig "heavy fighter" än Bf 110.