Är fysik B verkligen så svår?

Ja, som rubriken lyder; om man hade ett relativt enkelt (dvs om man läste lite så fattade man) mvg i fysik a, hur mycket svårare/mer jobb blir det för att fixa ett mvg i fysik b?

tacksam för svar!

/GB

För mig var det samma i bägge kurserna, dvs kolla lite i boken så får man mvg, möjligtvis lite mer läsning i kurs b.

Okej för känslan man lätt får är att även om man hade det relativt enkelt i a-kursen så kommer fysik b kombinerat med kemi b vara sinnesjukt, men så kanske det inte är?

Det beror ju på hur intelligent man är

Men jag vet att många från min klass kände så, att B-kursen var mycket svårare. Men som i hela gymnasiet löser man alla uppgifter genom att kika lite i formelhäftet, där står allt.

Inte mycket svårare än Fy A. Formelsamling, miniräknare och sammanfattningssidorna i fysikboken räcker gott till ett godkänt.

Svenska utbildningssystemet är gjort så att vilken medioker ungdom som helst ska klara av alla kurser inom de olika studieplanerna. Allt handlar bara om hur mycket du behöver/villig att plugga, men ingenting är försvårt för att klara av.

Jag tyckte Fysik B var enkel. Var snubblande nära ett MVG trots att jag inte pluggade till slutprovet, hade jag vetat att det var så enkelt att få MVG hade jag lagt ner den där extra pluggtimmen...

fysik b är inte så svårt om man har intresse, matematiken är ju inte speciellt svårt, trigonometri och lite derivator, alltså inte högre än C eller D nivå på matematiken. handlar mest om att förstå sambanden i olika naturfenomen och kunna att räkna på det på en relativt låg nivå.

kemi b däremot var en jävla pina, ingen skön logik att falla tillbaks på

Jag tyckte att Fysik B var roligare än fysik A.

Ju mer matte du kan, ju bättre du är på det, desto enklare blir fysiken. Tycker du dessutom att fysik är roligt, så är det ett stort plus.

Själv var jag ingen höjdare på fysik. Satte bara g på båda kurserna, men jag pluggade heller inte till ett mvg. Jag tycker matte är roligt, har inte svårt för det, men trots det så tyckte jag fysik var ganska tråkigt och även svårare än ren matte. De flesta andra i min kurs tyckte dock att matten var svårare, matte D-E alltså.

Vissa avsnitt i fysik B var betydligt svårare/simplare än andra, tyckte jag. Tyckte t.ex. att vågor, rörelsemängd och atom-/kärnfysik gick lätt som en plätt medans elektricitet och främst magnetismhistorian var närmast obregiplig. Läste knappt någon relativitetsteori, men det verkade ännu mer obegripligt.

Är du duktig på matte och tycker fysik är roligt, så är det antagligen ganska enkelt. Tycker du att fysik är tråkigt samtidigt som du har svårt för matte, så är det antagligen betydligt svårare.

Hett tips: Lär dig konsten att formeltrolla!

D.v.s. leta runt efter passande formel i formelsamlingen som ser ut att matcha dina kända värden hyffsat från uppgiften, mata in kända värden från uppgiften på rätt plats i formeln, kanske upprepa samma procedur igen genom att köra "formel på formel" om det behövs, och lös därefter ut det som uppgiften frågar efter.

Krävs ingen vidare förståelse, är som att lägga pussel.

Ingenting är svårt bara du pluggar, ett klassiskt och tråkigt svar "jag vet" men det är sant. Betänk att om du vill läsa till läkare eller ingenjör senare så måste du ha pluggat fysik B.

B kursen är lättare för mig då A kursen inte intresserade mig det minsta.

Ingen kurs är "svår". Det handlar bara om att inte vara lat, att faktiskt ta sig tid att förstå och plugga. Det är den svåraste delen, att arbeta. Speciellt om det är något man inte är jätte glad i.


Relativitetsteori får man tråkigt nog inte lära sig längre, gäller min skola i alla fall. Och om studieplanen är nationell borde det ju gälla alla.

relativitetsteori läste vi i B-kursen. Och det var nu i år. Dock få man ju bara lära sig sig konsekvenserna av teorin utan att fatta ett skit varför. Och då tycker jag att man lika gärna kan ta bort det faktiskt.

Definitionen för tidsdilitation i våran bok var i princip följande:

"När man färdas fort i förhållande till något går tiden långsammare" punkt.

Sedan blandade boken ihop begreppet för tidsdilitation med tvillingparadoxen. Inte en enda i våran klass fattade att det var två helt skillda saker.