Varför är sebrorna randiga?

Varför har zebran ränder?

Frågan kan besvaras på två sätt beroende på vad man menar med ordet varför!

För det första kan man fråga sig vilken funktion ränderna har, det vill säga vad som har gynnat randiga djur under hästsläktets utveckling i Afrika. Man vet inte, men det finns några hypoteser.

En hypotes är att ränder gör det svårare för rovdjur (i zebrornas fall lejon) att se zebrorna. Zebrorna kanske smälter ihop med bakgrunden så att lejonen har svårt att se dem. Detta må synas egendomligt för oss människor som ser zebrorna så tydligt, men man får betänka att lejon inte ser världen på samma sätt som vi. Bland annat så har de inte vårt välutvecklade färgseende. Alternativt så försvårar randningen lejonens avståndsbedömning eller så gör randningen det svårare för lejonen att urskilja en enskild zebra bland alla de andra zebrorna. Denna tanke har bland annat lanserats av Rudyard Kipling (som skrev "Djungelboken") i "Just så historier".

Enligt en andra hypotes gör randningen tsetseflugorna mindre benägna att bita zebrorna. Tsetseflugorna föredrar nämligen stora, helt mörka djur. Tsetseflugor sprider sjukdomar som kallas trypanosomoser till zebror och andra djur, inklusive människor. Människor får den s.k. sömnsjukan av tsetseflugorna. Dessa sjukdomar orsakas av encelliga organismer. Läs mer om detta här i särskilt fönster (eller detta fönster).

Enligt en tredje hypotes har ränderna en social funktion. Eftersom randningen är olika hos olika individer, så skulle ränderna till exempel kunna fungera som igenkänningstecken inom flocken.

För det andra kan man fråga sig hur randningen uppkommer under zebrornas fosterutveckling, d.v.s. vilka som är de bakomliggande orsakerna till randigheten. Hudens pigmentceller härstammar från den s.k. neurallisten som anläggs under embryonalutvecklingen. Nervsystemet anläggs som en en inbuktning av huden längs med embryots mittlinje på ryggsidan. Inbuktningen sluts sedan till ett rör, nervröret. I samband med nervrörets bildning uppkommer de båda längsgående neurallisterna på båda sidor om nervröret under huden. Neurallisternas celler vandrar ut i kroppen och ger upphov till en rad strukturer, bland annat större delen av det perifera nervsystemet och, som sagt, hudens pigmentceller. Dessa celler byggs också in i pälsens hår och ger dem deras färg. Hos zebrorna kommer pigmentcellerna påverkas så att embryots hud att indelas i omväxlande svarta och vita zoner. Hur detta går till är inte känt. I de vita zonerna får pälsen inget pigment.

Är zebrorna vitrandiga eller svartrandiga? Man menar att de är mörkrandiga mot ljus botten och att detta är den ursprungligaste teckningen hos hästdjuren. Vildåsnor har ofta tunna svarta streck mot ljus botten på benen och många hästdjur har ett mörkare streck längs med ryggen. Men det har också hävdats att zebrorna tvärtom är vitrandiga mot mörk botten. Ett argument för detta skulle vara de tunna svarta ränder uppkommer i mitten av vita ränder, om de senare är mycket breda. Detta har tolkats så att någon slags hämning av pigmentbildningen bli för svag om de vita ränderna är för breda och att grundfärgen skulle vara mörk.

Kvaggan, en utdöd sydafrikansk zebraunderart, var randig huvudsakligen på framkroppen. Den ska ha varit mörkrandig mot ljus botten. Jag tittade på svartvita bilder av alla de uppstoppade kvaggor som finns och blev inte helt övertygad om detta. Men färgbilder och målningar ger ett annat intryck (se här, här och här. Man försöker nu "återskapa" kvaggan genom att korsa lämpliga zebror tillhörande en närbesläktad underart. I dettta "Quagga Project" försöker man få fram individer med samma pälsmönster som kvaggan hade.