Avskaffandet av "vardagstitlar" skapar negativ kommunikationsgrund?

Är det bara jag som känner att det är svårt att veta vad man ska kalla människor? Till exempel, om nån gubbe tappar hatten en blåsig dag utan att märka det hade man i engelsktalande länder ropat "mr" eller "sir" eller dylikt och sen sprungit fram och gett honom hattjäveln. Här i sverige skriker man "HALLÅ", "DU", eller kanske till och med en kombination. Låter inte så jäkla trevligt på nåt sätt. Samma sak med kypare, bartenders och dylikt, de har helt enkelt fått vänja sig vid att heta hallå. Och de gillar det inte speciellt mycket. (Såg t.om någonstans där personalen hade tröjor med trycket "Jag heter inte hallå" på. Nähä. Vad ska vi då kalla dig? ) Alternativt sitter folk och viftar med armarna för att tillkalla uppmärksamhet, ser hur dumt ut som helst. Extremt ovanligt att någon säger "kyparn!" eller något annat lämpligt, detta är däremot standard i resten av världen.

Visar inte detta hur jävla efterblivet sverige är när det gäller språkutvecklingen? Till och med i tredje världen har folk insett hur praktiskt det är med sir, mr etc. Nu menar jag inte att man ska behöva kalla folk för "ni" eller att vissa ska höjas upp mer än andra typ herr direktör, professor etc. Men hade det inte varit väldigt praktiskt att kunna använda sig av basic titlar som herr, fru, fröken, kyparn etc? Tyvärr tycker folk att man är en pajas om man använder sig av dessa idag.

Vad tycker ni? Jag tycker avskaffandet av dessa tilltalsformer är ett kulturellt snedsteg i svensk historia. Folk i allmänhet är bevisligen inte speciellt glada i att bli kallade "du" eller "hallå". Jag tror att folks självkänsla skulle höjas om de fick lov att vara något mer. Det är väl kopplat till jantelagen, men jag tror knappast det behövs läggas några större värderingar i "herr" och "fru" mer än att man blir erkänd som man eller kvinna för att folk ska bli lite glada. Skulle vi kunna få en mer positiv kommunikationsgrund människor emellan, och på så sätt även ett mer positivt samhällsklimat i allmänhet om vi kunde återinföra användandet av dessa tituleringar?

"Ursäkta!" duger väl fint om du vill fånga någons uppmärksamhet??

Ja, jo... Men är herr, fru etc ersättbart med "ursäkta"? Det är ju egentligen bara lite bättre än hallå. Och jag ser ingen anledning till att vara motståndare till vardagstitlar även om man gillar jantelagen, eftersom det som sagt inte behöver läggas några större värderingar i dem än kön. Men OK, man behöver inte säga kyparn etc, där funkar ju faktiskt ursäkta.

Nja. Nu är det ju som det är, och jag tror knappast det skulle vara praktiskt genomförbart att återintroducera "herrn" och "frun" som tillrop.

Dessutom bjuder ju det på en del problem i sig. Även om man inte tillhör de som anser det vara onödigt att skilja mellan könen, så finns det en om den gamla onda tiden påminnande ojämlikhet i att alla män tituleras likadant, "herr", medan kvinnor kallas "fröken" som ogifta och "fru" som gifta. Hur vill du lösa det? Det skulle låta väldigt konstigt att köra "fru" över hela kammen, och likaså med "fröken".

Och åldern då? Jag tror inte många är beredda att tillkalla en trettonårig pojkes uppmärksamhet med "herrn", och han skulle nog inte tro att det var honom man syftade på. "Unge herrn"? Var drar man gränsen? Det blir plötsligt väldigt mycket mer man måste ta ställning till, än om man bara slänger iväg ett enkelt "ursäkta".

Men jag kan ge dig att "kyparn" och "bartendern" vore praktiskt att kunna ropa utan att känna sig löjlig.

På puben jag jobbar på brukar bartendrarna bemöta "hallå" och "öj" med "hallå/öj har inte jobbat här på väldigt länge!"