Rekommendera en författare

Jag tänkte mig en tråd där man presenterar en författare som är en personlig favorit men kanske inte alltför känd. En kort förteckning över författarens viktigaste/bästa böcker samt en liten introduktion till författarskapet.

Jag borde naturligtvis föregå med gott exempel, men det är få författare vars hela produktion jag har läst. Jag vill ändå slå ett litet slag för Gary Shteyngart.

Född i dåvarande Sovjet men sedan sju års ålder bosatt i USA.

The Russian Debutante's Handbook (2002)
Absurdistan (2006) - en av det årets 10 bästa böcker enligt The New York Times Book Review
Super Sad True Love Story (2010)

Jag har köpt Super Sad True Love Story, men tyvärr inte hunnit läsa den ännu. Shteyngarts första två böcker är hursomhelst lysande. Respektlös satir, grundad i egna upplevelser och kulturkrockar mellan öst och väst. Berättas med stor humor och en lysande forumleringskonst (bör nog helst inte läsas i översättning).

Intervju i Guardian från 2007

Under sommaren har jag fördjupat mig i ett par storartade verk i svensk översättning. Dessa texter skänker en stilla glädje och skapar längtan efter fortsatt tyst läsning av enastående texter. Det rör sig om Mircea Cartarescus Orbitor-trilogi och Nikos Kazantzakis Odysseia i två volymer, Makalösa verk, som alltså får en tänkande människa att tro på det skrivna ordets möjlighet igen.

Har förstrött mig med baron de Marbots (1782 - 1854) memoarer från Napoleonkrigen i sommar och jag vet inte om jag vill upphöja honom till favorit, men nog tycker jag han är tillräckligt skamlöst underhållande för att puffa en smula för honom i en tråd över udda förslag.

Marbot skarvar som fan ibland och på enstaka sidor blir det näranog fars av det hela och det är ju en smula märkligt, att det alltid är han som får rida med betydelsefulla meddelanden. Men stundom blir det mycket spännande som i skildringen av belägringan av Genua eller när det nästan blir lite Henry Fonda över Marbot, när han smyger huvudgatan fram i en spansk öde (eller?) by med en lömsk normandisk bonde, som enda uppbackning, som man inser kommer att smita så snart det smäller.

Lite kan man beklaga, att han inte ägnade sig mer åt att karakterisera dem han mött, eftersom han hade en uppenbar talang för det, men på det hela taget presenteras en särdeles livaktig bild av Napoleonkrigen och Marbot hade även en skarp och åskådlig överblick för truppernas rörelser över slagfältet (partier som hos andra ofta tenderar att bli förvirrade och träiga). Sen är det lite eskapad över det hela och att sabla ner några österrikiska artillerister efter en genskjutande undanmanöver genom en dunge är något Marbot ser som både kul och spännande. Det ska närmast till en hel stad av brända lik för att Marbot ens ska orka använda ordet fasligt.

Marbots stora hatobjekt är marskalken som blev vår egen Karl XIV Johan, som beskrivs som en feg och falsk fähund.

Den 15:e juni 1815 erhöll Marbot sin åtrådda brigadgeneralstitel. 3 dagar senare sköt järnhertigen kejsardömet i stycken. La garde meurt. Elle ne se rend pas.

Memoarerna var mycket populära under la belle époque, vilket är skälet till att jag med min degnererade smak för senromantiska pianokonserter och champagnefnitter obekymrat över att molnen skockas plockade upp dem. Både en och annan poilu och officer hade nog fått en bild som inte motsvarade verkligheten 100 år senare av dem.

Boccaccios Decamerone i Enokssons språkräkt är storartad läsning. Både jävligt underhållande och sublim på samma gång. Hela verket består ju enkom av (till antalet 100) noveller på omkring 10-20 sidor, perfekt kvällsläsning.

På svenska, framförallt när det gäller det undanskymda, föreslår jag gärna Tore Zetterholms Oannes som haft stor inverkan på mitt sätt att se på tillvaron. Lättläst, klar, koncis, drabbande.

Dessutom har man under sommaren sänt Mobergs kvävande vackra Din stund på jorden (näst sista, 21:a avsnittet sänds imorgon, den ska finnas på hemsidan) på P1, som är ett utmärkt exempel på finstämd svensk melankoli, ett fiktivt livsbokslut som kommer att tillhöra världslitteraturen. Oundgänglig läsning för varje svensk.

Ni skulle ju rekommendera en ( och en lite undanskymd ) författare, och ge väsentlig information om denne enligt TS. Jaja, ta inte mitt tillrättavisande så allvarligt, tack.

Själv så vet jag inte om jag kommer på någon såhär på rak arm, även om jag tycker att ämnet är intressant och kommer spänt att följa tråden.

Mircea Cartarescu kommer till Sverige i höst. Närmare bestämt Malmö den 20:e november. Jag vet inte om han har andra framträdanden planerade i Sverige också. Blir lite sugen på att läsa honom innan dess.

Allt är relativt.