Bob Dylan - officiella tråden

Har lyssnat en del på Dylans 80-talsskivor på sistone efter att ha helt bortsett från denna period innan.

Vilket var dumt, det finns mycket som är riktigt bra även här! Om man jämför med Dylans övermänskliga nivå vid mitten av 60-talet ter sig hans 80-tal lite oinspirerat kanske, men relativt nästan alla andra är det alltjämt feta grejer. Infidels (1983) är en riktigt vass platta med många topp-låtar och ett bra band. Empire Burlesque är mer daterad (1985) men alls ingen dålig platta den heller, väl värd att lyssna på den med. Oh Mercy (1989), producerad av Daniel Lanoir, är också bra fast inte på samma nivå som Time Out Of Mind (1997) av samme man.

SvD:s Erika Hallhagen, en måttligt begåvad men uppblåst kulturdam och mediefeminist, skriver en dryg och släpande "ironisk" sågning av Bob Dylans Nobelföreläsning där han diskuterar sina intryck av några berömda romaner, som av en händelse mest skrivna av vita män vilket gav Bullhagen tokspel.

Erikas drapa är naturligtvis mest ett försök att predika om feminism och en vit manlig konstnärlig kanon - och slänga Dylan i diket på vägen. Och givetvis retoriskt riktad till Dylan personligen: "Nämen Bob..." börjar hon.

https://unvis.it/svd.se/ar-detta-ett-skamt-bob-dylan

Men för en gångs skull släpper Svenskan igenom litet verkliga reaktioner från sina läsare. Tio kommentarer som mejlats till Erika, samtliga av män, visas upp på tidningens webb. Det roliga är att de här kommentarerna är så mycket skarpare, mer insiktsfulla och rappt verbala än Knallhagens tröga dynga - som manlig musik- och litteraturälskare med bred smak nickar jag uppskattande åt dessa skarpa, ibland litet oborstade men oavbrutet säkra formuleringar. Hallhagen fattar förmodligen inte hur avklädd hon blir.

https://www.svd.se/10-man-svarar-pa-...dig-i-ditt-kon (kan inte köra unvisit eftersom det är så mycket bilder och mellanrubriker, troligen skulle en hel del av artikeln falla bort)




Det är ju så här det *skulle* kunna låta i kulturoffentligheten i stället för den nypreciösa, fejkat "urbana" PK-sörja som Åsa Beckman, Per Svensson, Mymlan, Isabelle Ståhl och många fler rapar ur sig.

Dylan avslöjad som en bluff! En tönt som inte är värdig en krona
Plankat sin föreläsning från en skolsida
https://www.svd.se/erika-hallhagen-d...lans-nobelpris

Hur kunde man ge världens finaste litteraturpris till en sådan tomte? Varför inte ge det till Putin? Han ska ju ha skrivit en bok om sitt liv. Nu avslöjas Dylan med byxorna nere. Pinsamt men inte oväntat.

När det uppdagades att hans inlästa tal / föreläsning till stora delar kan vara plagiat, då verkade vissa rättfärdiga eller förklara det med att det är typiskt Dylan. Helt i hans anda och stil. Han är ju känd/ökänd för att stjäla/låna sedan länge.

För mig får det snarare en omvänd effekt, det blir lite provocerande. Då ifrågasätter man ju ÄNNU mer varför han fick Nobelpriset i litteratur i första hand, om det dels verkar rättfärdigat att plocka strofer här och var och dels går att få ett av världens finaste och mest prestigefyllda litteraturpriser på det viset. Därtill plagiera föreläsningen som gör att han sedan kan inkassera alla miljoner.

Håkan Hellströms tur om 30-40 år?

Ja, ja. Att skriva föreläsningar är väl inte Bobbans grej.
Började läsa/lyssna, men tröttnade snabbt. Nån som gillar den?

Vet inte om den var bra eller dåligt skriven, vet bara att jag blev uttråkad. Och det blir jag inte av hans låtar.

Vill helst glömma detta. Moby Dick? Vem läser den nu förtiden.
Inte helt trovärdigt att han sitter och läser den.
Fan vet. GLÖM GLÖM.

Vill bara komma ihåg att han cashade in stålarna i sista stund, utan att hålla föreläsning, bara genom mejla över en ljudfil. Hade varit tuffare om han skitit i att skicka in något. Sålde han sig? Som Sartre, som sen efter att han stöddigt sagt nej till priset. Hörde av sig sen och vill ha pengarna. Fi fan.
Alla är tydligen köpbara.

Dylan-fans är lite speciella, det är ganska uppenbart. Jag har undrat var han får sina floskler och plattityder från som hans fans verkar tycka är så djupt. Jag menar karln har ju en lång historia av plagiat. Hans första album innehöll två originallåtar och elva (!) covers.
Det är nog samma för "poesin" han hasplar ur sig misstänker jag.

Antagligen plankade han lite ur en recension bara för att retas, typiskt Dylan.

Tycker Dylan är rätt överskattad, inte minst hans texter. Som sångare är han medioker, men samtidigt är det svårt att komma bort från att han gjort en hel del bra låtar. Vissa riktigt bra.

Den biten är nog nyckeln till Bob Dylan för min del, att han trots allt har en del bra låtar och de blir riktigt angenäma att lyssna på då andra lyckas tolka honom bra.

Det är det bästa med hans låtar, att andra kan tolka dem och göra dem än mer lyssningsbara.

Nu kommer frågan alla har väntat på.

Like a Rolling Stone - Bob Dylans bästa verk eller överskattad?

Dylan är flera nivåer över alla andra i mitt tycke. Legend