4-ho-met 100mg, första trippen

Ålder: 20-25 år
Vikt: ca 70 kg
Tidigare Erfarenheter: Cannabisbruk, med en kraftig snetripp utav dissociativ karaktär
Substans och Dos: 33mg + 66mg 4-ho-met (prismans senaste batch)
Set & Setting: Ensam i lägenhet med positivt sinnelag och strålande solsken utanför fönstret
Personligt: Student, med inte allt för ljusa framtidsutsikter vad beträffar jobb och framtid, och som därmed inte känner sig ha allt för mycket att förlora på att testa droger
Tidpunkt: Förmiddagen för någon vecka sedan

Bakgrund
Sedan jag testade egen odlad cannabis för några månader sedan så har jag velat pröva något kraftigare, och jag blev därför nyfiken på just psykadelika. Andra drogkategorier verkade tråkigt och inget för mig, medan psykadelika tycktes erbjuda mer äventyrliga och fantastiska upplevelser, något som kändes som välbehövligt i min nuvarande livssituation. Först hade jag planerat att odla eller plocka svamp, men då detta kändes för bökigt samt riskabelt vad beträffar tullen, så kändes 4-ho-met som ett mer tillgängligt förstagångs alternativ, som också hade fördelen att vara både utbrett testat, tillgängligt från säker inrikeskälla, samt nåttsånär potent med fördelen att inte ha en allt för lång varaktighet. Det kändes dock lite brottom med tanke på den kommande klassningen.

Upptakt
Innan trippen så hade jag förstås läst om drogen, samt en hel del triprapporter, så jag kände mig tämligen välförberedd, samtidigt som lägenheten var välstädad, inga besök förväntades, och mobilen undanlagd på ljudlöst. Trippen skulle också få bli en ensamtripp då jag inte direkt känner någon som jag tror skulle vilja vara med på något sådant.

Till sinnes så kände jag mig rätt lugn och förväntansfull med endast en lätt spändhet/oro som nog är rätt svår att undvika första gången man tar en psykadelisk drog. En viss oro för snedtrip fanns även den, speciellt med tanke på en extrem dissociativ snedtripp jag haft på cannabis för några månader sedan, men det kändes ändå som att det skulle bli häftigt oavsett om det blev en positiv eller negativ upplevelse, och den förra snetrippen hade jag ju hanterat bra efteråt.

Utav de 100mg jag hade fått i brevlådan så kändes 33mg som en inte alltför kraftig, men inte heller alltför feg, förstagångsdos som häldes ner i ett glas vatten, för att sedan drickas. Det smakade inte heller värst farligt såsom vissa påstått. På datorn hade jag även satt igång ett bildspel samt en playlist med musik. Dock ingen riktig psykadelisk musik då jag ännu inte hunnit sätta mig in i den genren, utan det blev en blanding av Korn, Rammstein, och annat dylikt som jag tyckte kunde passa.

Nu var det dock bara att vänta på att något skulle hända, och efter att ha legat på soffan ett tag så går jag fram till datorn. Då jag nu tycker mig ha börjat urskilja vad jag tror är fraktalmönster på väggarna, musiken låter häftigare, samtidigt som bilderna på datorn nu verkar skarpare...

Nedslaget
Datorn tar jag mig dock inte fram till, utan framför datorn så viker sig plötsligt benen under mig och jag ramlar ihop på golvet, och slår samtidigt ner en öppen burk med cannabis med tillhörande askfat, som låg på en platsstol bredvid datorn. Väl på golvet med cannabissmulor runtikring mig, så känner jag mig dock fortfarande lugn och exalterad, och jag verkar inte ens direkt reflektera över faktumet att jag inte längre kan stå på benen eller om detta är något att oroa sig över.

Istället så fokuserar sinnet på den fullständigt fantastiska musiken, datorskärmen uppe på bänken där bilderna rör på sig och morphar, samt fraktalmönstren på väggarna som tycks likna ett mönster utav gröna hakkors. Allting har nu även blivit lite luddigt i huvudet, något som påverkar den senare minnesbilden.

Jag kommer nu ihåg att man skulle sluta ögonen om man vill se häftigare saker, något jag nu gör, fortfarande på golvet, och det är nu som allting blir obeskrivligt intensivt. När jag sluter ögonen så ser jag direkt en tredimensionell mörk rymd fylld utav pulserande oändliga röda laserstrålar. Dessa går i alla tre dimensioner och bildar därmed kvadratiska rum som även de pulserar med tunna genomskinliga stoftliknande väggar. I kanterna (var nu dessa kan befinna sig i en oändlig rymd) så dominerar också fortfarande gröna hakkors fraktaler, och bakom det oändliga lasernätet så framträder en buddha liknande staty i sten och täckt utav mossa.

Samtidigt som detta händer så blir musiken och intrycken nu ännu mer intensiva och hela mitt väsen, det jag ser när jag sluter ögonen, samt verkligheten tycks pulsera i takt med musiken som nu nästan upplevs som ren energi som pumpar in i kroppen. Jag är nu i ren extas och kommer ihåg att jag grabbar tag i benet till datastolen bara för att kunna hålla mig förankrad i något, samtidigt som jag ylar som en varg. (Något som kändes fullständigt naturligt för stunden lol.)

Första landningen med totalt galen påfyllning
Plötsligt så är dock allting över och jag reser mig upp, och jag tycker mig inte ens uppfatta några annorlunda texturer längre, allting känns helt enkelt väldigt grått och tråkigt, och jag pausar musiken. Jag kollar nu på tiden och försöker att få ut något förnuftigt ur detta, men blir bara konfunderad då det tycks visa att det gått 2 timmar och jag hade själv inget minne utav en sådan lång upplevelse. Det kan här också tilläggas att jag fortfarande inte riktigt vet hur tiden förflutit då min uträkning vid detta tillfälle kan ha varit felaktigt, och nu efteråt så är det svårt att bena ut.

Nu gör jag dock något mycket korkat, och jag antar att jag här fortfarande inte kan ha varit riktigt klar i huvudet. Hur eller hur så är jag besviken över att det redan verkar vara över och att det tycks ha gått så lång tid, samtidigt som det känns som det endast varat i max 30 minuter. Så jag bestämmer mig nu för att fylla på, och då jag har läst om resistans så antar jag här att resten utav drogen, ca 66mg, bör vara likvärdigt med vad jag tog innan.

Jag sveper alltså resten av pulvret med vatten, och börjar förväntansfullt vänta på att få uppleva något liknande igen. Jag sätter även på musiken igen, tar upp den utspillda cannabisen, sätter in frysmat i uppvärmning i mikron, samt kollar mig själv i spegeln för första gången. Pupillerna är enorma och jag själv tycks se ut som en litet annorlunda version utav mig själv. Jag börjar nu även att fundera kring ifall det blir någon mer effekt eller inte, samtidigt som jag inser att jag fortfarande är rätt så dåsig i huvudet och kanske inte så opåverkad som jag trott. Sen går allt åt helvete...

Snetrippen börjar
Allting blir nu svart, den röda tråden i berättelsen bryts, och jag har här ingen aning om det förflyter en sekund eller flera minuter innan nästa ihågkombara minnesbild. Det jag minns är iallafall hur jag senare befinner mig mitt i ett spyanfall och det är ett riktigt explosivt sådant. Jag stapplar omkring i lägenheten och sprider spya efter spya över verkligen allt: Borta vid fönstren på gardinen, över hela golvet, och framför ytterdörren på andra sidan lägenheten.

Spyanfallet har nu tillsammans med mitt tidigare drogrus gjort mig extremt förvirrad och omtöcknad och jag har för tillfället svårt att komma ihåg vem jag är, var jag är och vad jag tagit. Samtidigt så upptäcker jag att hela lägenheten nu är i liv där allting andas och morphas, medans alla tänkbara texturer rör på sig, inkluderat spyorna, som jag omtöcknad trampar runt i utan en aning om hur jag ska hantera dessa.

Något är dock väldigt fel och plötsligt så är det som om en mardröm sänker sig ner över lägenheten. Stämningen blir nu väldigt otäck, allting känns fel, musiken från datorn låter illasinnad och som om jag befann mig under en vattenyta. De rörliga texturerna börjar nu även att se ut som krypande insekter, och när jag tittar närmare så ser jag till min chock att det faktiskt för mina ögon materialiseras riktiga insekts hallucinationer.

Själv var jag fortfarande extremt förvirrad och därmed särskilt oförmögen att hantera saker och ting. En drog vet jag nu att jag tagit och vissa detaljer från veckan innan och detaljer från mitt liv kommer tillbaka men utan några direkta sammanhang. Jag börjar nu att få riktig panik och tanken att jag fuckat upp återkommer. Jag gräver nu fram mobiltelefonen och flyr ut genom lägenhetsdörren då jag känner att jag behöver nån tillflykt tills jag lyckats samla mig...

Korridoren och vändpunkten
Väl ute i korridoren så är det dock inte bättre och den är både kuslig och förvriden. På väggarna och golvet kryper även här insekter. Jag inser nu också att jag redan slagit in 112 på mobilen, men överger som tur är den tanken direkt. Vad skulle det ge för hjälp? Jag kom ju inte ens ihåg på vilken adress jag befann mig, och en skarp tanke i huvudet påminde mig om att det var helt fel väg att gå, utan jag behövde själv få kontroll över situationen.

Att gå ut i korridoren hade dock inte varit nog, och det var ju fortfarande solsken utomhus, så jag bestämmer mig för att gå ut i det fria fram tills dess att saker och ting blivit bättre. Halvägs ut i korridoren så stannar jag dock upp, och inser nu att jag inte längre har några byxor på mig. Dessa måste jag ha tagit av mig under något tidigare tillfälle, och jag inser nu hur galen situationen är. Här står jag utan byxor, förvirrad, ansatt av overkliga insekter, och med tefatsögon, mitt ute i lägenhetskorridoren där någon kunde komma ut vilken sekund som helst. Jag flyr därför nu in i lägenheten igen, dock fortfarande med tanken att ta kontroll över situationen.

“Once more unto the breach dear friends, once more”
När jag åter kommer in i lägenheten så är den levande mardrömmen, insekterna, den otäcka stämningen, och de morphande spyorna fortfarande kvar, samtidigt som jag ännu är rätt så förvirrad, men jag bestämmer mig nu iallafall för första motangreppet, och riktar in mig på datorn och den fortsatt kusliga musiken, som jag nu minns är någon man ska byta vid en snetripp. (Vad som faktiskt spelades just då minns jag ej.)

Jag avancerar nu fram mellan krypande kackerlackor och levande spyor fram till datorn vars skärm nu är så intensivt skarp och morphande att det är som att försöka kontrollera något levande. Efter ett galet klickande så får jag dock upp en ny spellista. Blackmores Night blir det av en slump, men det känns passande löjligt och lättsamt för situationen.

Detta gör dock inga jättemirakel, men saker och ting känns nu dock som att det går i rätt riktning, och jag känner mig nu mer mig själv och paniken är borta, även om omgivningen fortfarande är fel. Nästa steg är spyorna som bidragit till att fucka up min tidigare så harmoniska set & setting. Hushållspapper har jag dock inte, och när jag tar fram moppen inne på toaletten så känner jag hur saker och ting återigen börjar att gå utför. Moppens proportioner är helfel, och jag är helsäker på att detta inte är min mopp, inne på toalettgolvet ligger även en kudde jag inte känner igen, kanske från mina morföräldrars hem känns det som, och väggarna känns som tagna från något gammalt minne. Allting börjar att kännas kusligt gammeldags helt enkelt.

Jag håller mig dock samman, överger moppen och tar istället en toarulle, för att sedan börja att gå till angrepp på spyorna som jag tillsist får bort. Nu så känns allting inte längre lika intensivt och även om saker fortfarande andas rätt så ordentligt med en del insektsliknande rörelser, så är snedtrippen nu över. Det kändes dock kört vad beträffar att göra trippen till något roligt igen.

Strumpor
Nästa steg blir nya strumpor då jag kastat de tidigare spyindränkta strumporna i soptunnan. Byxorna, som nu upphittats bredvid sängen, skiter jag dock i. Strumplådan innebär dock ett nytt bekymmer då jag för mitt liv inte kan känna igen strumporna. Färgerna och proportionerna är hel fel och de har en gammalmodig och dyster karaktär. Tryggheten att få ta på sig ett par mysiga strumpor försvinner därmed, och snetrippsdelen med kusliga gammalmodiga inslag hotar åter igen. Åt helvete med det tänker jag dock och tar några par och sätter mig på sängen.

Jag ser nu att även fötterna och benen har konstiga och förvridna proportioner, samtidigt som sängen jag sitter i känns som en liten docksäng. Detta framstår dock som mer komiskt om något, och jag försöker nu istället ta på mig något av strumpparen. Visst, proportionerna mellan fot och strumpor ser åt helvete ut, men det är ju bara illusioner, så nog borde detta väl gå ändå? Strumpjävlarna verkar dock helt omöjliga att få på sig, och efter att tillsist ha lyckats med det tredje paret, så lägger jag undan det mest besvärliga paret för senare inspektion. (Dessa visade sig senare vara helt normala och igenkännbara strumpor.)

Badrummet utav smält glykos
Trippen känns nu som den börjar närma sig slutet, iallafall peaken, men en sista överraskning väntar, när jag nu inser att jag är riktigt pissnödig. Väl inne på toaletten svider det även ordentligt när jag ska pissa och jag sätter mig därmed ner på toalettstolen. Nu så kommer dock vad jag endast kan beskriva som en slutgiltig sista våg utav peaken. Alla synintrick och färger börjar nu att bli skarpare och skarpare.

Det blanka kaklet, spegeln, porslinshandfatet, och det plastiga duschdraperiet blir bara intensivare och intensivare tills färgerna tycks nästintill overkliga och som om jag hamnat i en annan dimension. Tillsist så börjar det bli riktigt obehagligt och allting framstår nästan som smält kokhet glykos (socker). Jag inser nu även att jag är rätt så blöt och svettig om händerna och detta upplevs också som sockrigt och smältaktigt. Tillsist finns inget annat än att fly badrummet innan jag själv smälter, varvid allting är över efter att jag lämnat badrummet.

Afterglow
Den intensiva delen av trippen är nu äntligen över, det har börjat att mörkna ute och jag gissar att det återigen har gått några timmar efter påfyllning. Efter effekterna kvarstår dock i flera timmar, men dessa upplevdes endast som mysiga och harmoniska med lättare morphningar utav texturer, bilder, och saker. Jag röker nu en joint med cannabis som jag läst att man kan göra och allting känns faktiskt rätt så bra. Snedtrippen ser jag redan som en avklarad utmaning och minnesbilden av det hela är mer av en fascinerande än obehaglig natur.

Efterord
Så här i efterhand så får jag väl säga att det för mig iallafall var en rätt så häftig upplevelse och jag tycker att jag hanterade snedtrippen iallafall acceptabelt, men avvikande åsikter kring detta är välkomna. Att jag under förvirrat paniktillstånd i någon minut funderade på att ringa 112 känner jag inte heller att jag riktigt kan klandras för, och jag tog ju tag i saker och ting så fort jag började få någon klarhet i huvudet. Det stora misstaget var förstås en så stor påfyllning, men jag kan omöjligt ha varit klart i huvudet när jag fattade detta beslut, och kvarvarande hög med pulver borde inte ha legat framma så lätttillgängligt.

Orsaken till snedtrippen i andra halvan får väl ses som en kombination av en allt för stor dos samt det kraftiga spyanfallet som fick mig att tappa balansen i huvudet, samtidigt som min tidigare så gemytliga setting blev förstörd. Tips på om det finns något sett att minska chansen att spy är välkomna? Vad beträffar att betygsätta trippen så blir det svårt innan jag testat detta flera gånger, något som självfallet kommer att ske, dock med lärdom tagna från detta tillfälle.

Det ska också sägas att snetrippen jag hade för några månader senare på cannabis faktisk var värre än denna och utav annorlunda mer introvert och dissociativ karaktär. Jag är fortfarande konfunderad att man kan uppleva någon så stark på cannabis så det kanske blir att jag även skriver ner en tripprapport på detta.

Intressant och bra skriven rapport!
Lät som att du tog snedtrippen ganska lätt till skillnad mot andra som beskrivit helvetet förverkligat och fruktansvärda panikanfall. Detta lät mer hanterbar vilket självklart gör drogen mer attraktiv att testa.

En fråga till alla psykonauter som förmodligen kommer att läsa detta, ponera att jag, som aldrig rört psykadeliska preparat, testar t.ex. svamp och får en snedtripp. Försvinner trippen delvis eller helt eller har jag fått detta om bakfoten?
Tack på förhand

När jag läste "100mg första trippen" blev jag smått fundersam, bra att du inte tog allt på en gång! Även 33mg är egentligen en för hög första dos, jag skulle ge en nybörjare hälften (av prismans senaste batch). Brukar själv köra samma mängd och det är fanimej rätt trippy under peaken

Tack!


Visst jag skulle nog säga att jag hanterade snedtrippen rätt så bra, men nog var det ett extremt och fruktansvärt panikanfall under några minuter. Jag kanske inte lyckades beskriva det hela tillräckligt, så jag försöker igen lite mer målande:

Tänk dig att du aldrig någonsin existerat innan och så helt plötsligt så bara existerar du, fast istället för att födas på normal väg, så materialiseras du in i verkligheten i en fullvuxen kropp, med massa konstiga och förvirrade minnen som du vare sig kan relatera till eller se något sammanhang i, och utan att minnas att detta beror på en drog. Samtidigt så är platsen du befinner dig på fylld med levande spyor, insekter, och mardrömsstämning, och känns som något som stått oanvänt i flera veckor. Frysmaten på bordet, som jag glömde nämna innan, var även den full med krälande insekter, och såg ut som den stått ouppmärksammad i flera veckor.

Så du kan ju föreställa dig den fullständigt totala existensiella förvirringen och hur sjukt allting kändes, samtidigt som man var ansatt utav ett rent panikångestanfall.

Men som du säger så är jag själv förvånad över hur snabbt jag fick kontroll över allting och det paniktillståndet kan endast ha varit i max 15 minuter, vilket verkar vara relativt kort i jämförelse med andra snedtrippar jag läst om. Om detta dock beror på mig som person eller om denna drog är lättare att hantera vet jag dock ej.

En fördel med 4-ho-met är väl iallafall att den går i vågor och att du därmed erbjuds vissa temporära lättnader i ruset, vilket du kan använda för att samla dig något.