Vad tycker ni om adeln?

Adeln är ju något konservativt och de majoriteten av adliga är mer eller mindre konservativa.

Egentligen ogillar jag allt var detta heter, men flera av mina alla bästa vänner är adliga och detta betyder mycket för dem. De har sina föreningar, baler osv och gifter sig med varandra. Har inte hjärta att vara starkt emot det av det skälet.
(De är i princip inte snobbiga. Nyrika människor är mycket mer snobbiga.)

Tycker ni som konservativa att adeln är bra och att man borde fortsätta att adla folk som tex Storbritannien gör? Hur ser ni på adliga personer i största allmänhet?

Att vara av adlig härkomst tycker jag är hur fränt som helst... men så är man ju historie intresserad och skadad av det "mäktiga/storslagana" stormaktssverige

Ärvda titlar ger jag inte mycket för, jag bedömer hellre själva personen än dennes släktträd. Dock anser jag att själva adlingen är något vi bör använda oss av för att belöna de medborgare som bidrar till en positiv utveckling av det svenska samhället.

Det är rätt så passé enligt mig. Jag vill inte återinföra adling då jag inte vill att en massa fotbollsspelare, "konstnärer" eller liknande ska bli adlade. Inte heller vill jag att var och varannan människa ska bli adlad.

Den enda aristokraten jag har pratat med (vad jag vet) är en dryg tysk, och man kan inte låta bli att fråga sig om många ädlingar är lika uppblåsta p.g.a. att de har "von" eller "skiöld" i sitt namn.

I vilket fall skulle jag påstå att jag är närmast likgiltig inför om någon är adlig eller ej. Visst är det lite häftigt, men jag tycker att sådant som civilkurage, intelligens och framgång är mer imponerande.


Håller med, då det förmodligen skulle användas som ett verktyg för att främja kulturmarxistiska idéer ...

Det finns inga adliga personer i Sverige. Det finns personer som bär efternamn och hör till släkten som en gång var adliga. Men idag finns ingen adel i Sverige.

Det stämmer att adeln inte har någon rättslig ställning i Sverige idag, men visst finns det adliga personer.

Mick Jagger och Keith Richards är dubbade till riddare. Liksom den gullige killen i Beatles och bögen som sjöng "Candle in the Wind", för att nämna några.

Slutsats: det verkar som en dålig idé att fortsätta adla folk i en tid som präglas av acceptans för och beundran av skräp. Det är mer sällsynt numer med individuella prestationer förtjänta av sådana utmärkelser typ Sir Edmund Hillary eller Sven Hedin.
Britterna har ju dessutom demokratiserat sitt överhus, vad är poängen med det då?

Skulle säga att vi behöver ett råd vars enda uppgift är att adla personer. Självfallet måste rådet bestå av kunnigt folk med särskild inblick i diverse områden, samt vara restriktiva med att adla folk. Vilka områden som bör inkluderas är dock en annan fråga. Du nämner Richards och Jagger som exempel på personer som oförtjänt dubbats till riddare, vilket för mig in på ett problem gällande adlingen. Problemet är att det näst intill är omöjligt att adla personer från kulturlivet, då kultur (film, musik etc.) är så oerhört personligt och subjektivt. Personligen föreslår jag att vi återinför adling, men att det begränsas till individer som är verksamma inom ekonomi, indsutri, politik eller forskning.

Ingen vidare poäng, annat är att det är för att tillmötesgå den gamla vanliga skrikhalsvänstern, bl a inom medierna. Givetvis skulle drottningen förklarat att nerknarkade popmusiker inte bidragit så där särskilt mycket till samhällets bästa, så de skall inget adelskap ha. Sir Edmund är en helt annan sak.

Skatteslöseri.

Fantastiskt! Hört att lejonträdet finns i riddarhuset, Lejonhufuvd, är det sant?