Varför har vissa substantiv olika betydelser?

Jag stör mig det slarviga bruket av substantiv. Ett substantiv ska beskriva ett objekt på ett konkret sätt och då tycker jag att man ska vara försiktig med att använda det i alltför många sammanhang.

Det jag tänkte på var ordet "stuga". För mig är en stuga ett litet hus, typ ett torp, en sommarstuga, eventuellt rött med vita knutar. jag kan inte associera det med något annat. Därför känns det väldigt konstigt då man till exempel säger "tvättstuga". Det är ingen jävla stuga man tvättar i.
Det är snarare en lokal, ett utrymme för tvättning. Men en stuga är det icket!

Använder man ett ord till för många betydelser så förlorar tillslut ordet sin rätta innebörd och språket blir fattigare. Det blir dessutom tråkigare och svårare att förstå ordets konkreta karaktär.

Det finns massor av exempel på ord där de har en mängd betydelser. Engelskan är ännu värre än svenskan och där kan det vara hopplöst att träffa rätt betydelse om man inte är helt hundra.

Ta ordet program. Det första jag tänker på är ett tv-program. Varför kan man inte låta det ordet bara få betyda tv-program? Istället kan det även betyda utbildningsprogram, datorprogram, spelprogram, matchprogram, rymdprogram, regeringsprogram, programförklaring osv. Språket blir väldigt tråkigt och enformigt med en sådan lösning.

Borde man inte ha som ambition att skära ner betydelserna till ett minimum så att substantivet blir så konkret som möjligt?

Substantiv beskriver inte objekt - substantiv är objekt.

Skulle man skära ner betydelsen av ordet »däggdjur« till att betyda »ko« då? Nej, det går inte för »ko« är väldigt oprecist. Det ordet kan i själva verket stå för en kalv, kviga, oxe, högländare, hornlös idisslare på fäboden.

Använd inte ordet »objekt« alls, eftersom det både betyder en sak i allmänhet och den satsdel som är föremål för någon aktivitet. Objektet bil kan vara subjekt om den står parkerad. Objektet bil är objekt om jag tvättar den. Vanligen står den parkerad när jag tvättar den. Då är både jag och bilen objekt, subjekt och objekt. Solen belyser mig.

Allvarligt 1: Du har en oerhört lång väg att vandra när det gäller ontologi och klassificering. Det är mycket nyttigt att skaffa sig en artlära för vardagen och bredda den till abstrakta företeelser. Begrepp väljes ofta medvetet oprecist. Lagar skrivs gentemot noga valda beteckningar för kategorier och roller. Som bilförare har jag många skyldigheter som jag inte har som tidningsprenumerant.

Allvarligt 2: Ordet »stuga« betyder i grunden utrymme där man har tak över huvudet. Möjligen kommer ordet »stuga« av samma stam som engelska "stove” – stugan var de väggar och det tak som omgav elden. I stugutaket hade man ett vindöga för att släppa ut röken.

På danska betyder "stuen" det största rummet i huset. På en dansk kro kan man få frågan när man beställer mat vid bardisken:

– Ønsker dere spise her eller i stuen? (sort of, tycker jag det låter som)

Min mormor i Halland hade en »finstuga« som kallades »stugan« {uttal: stuan} och var ett större rum där det inte fick förekomma arbetskläder. Bara någon mil därifrån kunde man höra »Välkommen in i stovan!«. Stod man innanför så betydde det in i stugvärmen, satt man i köket så betydd det finstugan. Tyska "(die) Stube" betyder rum i ett 40-tal olika former, exempelvis Bierstube.

Ref. tyska: http://de.wiktionary.org/wiki/Stube
(varm lokal – spisen var central när man inte hade centralvärme)

Betydelsen av ord rör sig hela tiden. Adjektiv rör sig på några år. Sen har vi hela historien med homografer och homonymer, polysemer, förkortnignar etc. En bok kan vara ett träd och en bok kan vara sammanhäftade blad med text på. Så fungerar språket. Sammanhanget (kontexten, rimlighet) är nästan alltid tillräckligt klart för att man inte ska förväxla den ena med den andra. Två bokar, men två böcker.

Nej. Substantiv är namn på ting, till exempel 'boll' och 'ring'. En boll är inte ett substantiv, en boll är en boll. Ordet 'boll' är ett substantiv.

Det var nog satsdelen objekt som avsågs.

Ett annat ord som det talas om i tid och otid är Projekt. En del kallar det projekt om de ska gå och skita.

I en stuga kan det dessutom finnas en storstuga. Mycket konstigt, kan man tycka. Men betydelsen 'bebott, inrett huvudrum' är den ursprungliga betydelsen hos ordet stuga.

Redigering: Såg nu att egon2b redan varit inne på det ...


Att substantiv har flera betydelser är inget konstigt. Orden plan och led är exempel på de mest fruktade fallen av sk. polysemi – flertydighet. Det hör förmodligen till språkets ekonomi. Vi töjer på orden och låter dem täcka in flera olika saker i stället för att uppfinna nya ord jämt och ständigt.

PS. Intressant belägg på icke-ordet icket, se denna tråd.

Det går inte att dekonstruera den mänskliga verkligheten till "konkreta" ting, alltså kommer ett maximalt atomiserat språk så som du föreslår vara defekt by design, vilket är den värsta sortens defekt.

Nej, det vore extremt ineffektivt. Vi borde använda precis så många ord till precis så många betydelser att marginalnyttan av att introducera ett nytt ord är lägre än besväret att introducera det.

Ordet substantiv är också ett substantiv. Så substantiv kan vara namn på namn på ting. Så substantiv kan vara namn på namn på namn på ting. Så substantiv kan vara...

Vad nu verkligheten och konkreta ting är ... Vår verklighet är sinnenas upplevelser i skön blandning med kulturella konventioner. Stor sak i det! På det enorma spannet mellan makrokosmos och mikrokosmos är de konkreta ting, som vi har en upplevd relation till, begränsade till vår egen kropps dimensioner. Ge eller ta några få tiopotenser. Tider och hastigheter som är inom några tiopotensers intervall i förhållande till våra kroppsfunktioner kan ha vi en egentlig känsla för. Ljudhastigheten kan vi fatta, men knappast ljushastigheten. Än mindre fattar vi vad ett ljusår är. Storlekar från Jorden ner till en molekyl kan vi fatta. Men vi kan inte fatta dimensionerna i vår egen Vintergatan och vi kan inte fatta fotonens natur på annat sätt än som en teori, möjligen.

Behovet och motiven för att kategorisera ligger djupt i evolutionshistorien. Djur överlever genom att de kan kategorisera konkreta objekt i abstrakta kategorier – starkt förenklat faror / mat / konkurrenter / vänner / arvingarna. Erfarenheten i en traumatisk upplevelse lagras djupast som en kategori, inte som ett skott från en magnumrevolver.

Därmed vill jag hänvisa TS och andra till att orientera sig om kognitionsforskning.
Varför är människans mun speciellt avpassad för språk? (inlägg #6)
Parafras: Varför är människans hjärna speciellt avpassad för kategorier och relationer?
Boktips: Tankens vindlar ...

... och självmålen haglar.

Förr fanns det visst tvättstugor, alltså särskilda stugor ditt man bar sin tvätt. Där fanns baljor och manglar och räfflade tvättbräden och eldstad att värma vattnet.

Tycker tvättstuga låter gulligt och säger hellre det än " Jag har tvättinrättningen på torsdag" eller "Jag har tvättlokalen på fredag" eller "Jag har bokat en tid i utrymmet för tvättning på måndag"