Hur pratar ni med danskar?

Det var så tidigare. Men idag finns det så manga kanaler att det inte finns någon anledning att se på dansk eller svensk TV för respective grannland.

Men tidigare var detta upphovet till ett tämligen märkligt triangeldrama. Danskarna såg på svensk TV, där rikssvenska dominerade, skåningarna såg på dansk TV och stockholmarna kunde inte se dansk TV.

Danskarna förstod inte skånska utan rikssvenska, skåningarna förstod danska men kjunde inte göra sig förstådda med danskarna, stockholmarna förstod inte danska men danskarna förstod dem.

Detta är dock som sagt på väg att försvinna, men lever kvar hos de lite äldre som var med då det begav sig. Numera är det mer uppdelat. En liten del som pendlar eller har andra direkta kontakter med grannlandet förstår väldigt bra. Medan den stora massan tyvärr glider over till engelska då man vill göra sig förstådd. Tyvärr, eftersom det i de allra flesta fall inte behövs. Det hanger oftast på viljan.

Lustigt det där. Upplever skillnaden mellan unga och medelålders/ äldre danskar som nästan löjligt stor. Köpenhamnare under 20 är på gränsen till språkmongon medan de över 50 nästan aldrig har problem att förstå andra skandinaviska språk.

Det tror jag nog inte. Däremot blir vi svenskar ställda när någon norsk snackar som om de kommer ifrån Bergen, och inte Oslo. Jag tror engelskan är ett undantag då vi oftare hör olika varianter utav engelska.

Edit, själv så pratar jag engelska med danskar.

Den andra komponenten är ju att anglosaxiskt skräp åtnjuter hög prestige hos den stora massan av yngre. De känner sig duktiga och bildade när de använder engelska, när det i själva verket är tvärtom.

Absolut. Istället för att se det som ett gemensamt misslyckande. För som jag påpekade handlar det väldigt mycket om vilja. Att tala långsamt och tydligt. Försöka finna gemensamma ord. Inte använda "konstigt" utan "märkligt". Ofta finns det gemensamma ord, om man bara anstränger sig lite.

Huh. Jag bodde i London 2003-2005 och har faktiskt inte alls uppfattat att brittisk engelska skulle vara så oerhört jättegrötig. Även när jag var helt nyinflyttad kunde jag utan några som helst problem kommunicera med engelsmän från diverse geografiska områden och samhällsklasser, inklusive folk med mycket breda varianter på olika London-dialekter. (Skottar kunde däremot vara svårt...)

Visst att de i vissa dialekter sväljer någon konsonant här och där ("I'm no' Bri'ish, y'know!" som min sikhiske kollega informerade mig), men att det skulle vara grötigt i nivå med danska eller franska känns främmande för mig.

Men jag kanske bara inte uppfattar detta eftersom jag redan innan jag lämnade Sverige möjligen tillskansat mig en del vana med diverse brittiska dialekter. Det brukar gå ganska lätt för mig att ta åt mig språk vid praktisk tillämpning, om än inte i klassrumsmiljö.

När jag i vuxen ålder pratat med danskar har det oftast varit de som haft svårt att förstå mig (jag är ursprungligen från Västsverige, men har bott rätt länge i Sthlm, så det har ju blivit en viss dragning åt rikssvenska) men inte vice versa. Varierar dock mycket från dansk till dansk hur bra de lyckas förstå mig.

Minns ett kundsamtal jag fick häromåret från en danska. Det gick galant fram till slutklämmen när hon tackade för hjälpen och jag sade "För all del". Den frasen förstod hon inte alls. Blev rätt paff över det, men vid närmare eftertanke kanske det inte är så konstigt. Jag visste fram till när jag nyss googlade inte hur man säger "för all del" på danska heller, även om de flesta fraser som används för det verkar ganska bekanta nu när jag letat upp dem.

Jamen dåså. Så klart du lär dig om du är intresserad av landet och har bott i det. I mitt eget fall är jag helt enkelt inte vidare intresserad av Storbritannien. Engelska talar jag inte på grund av anglofili utan för att det är internationellt lingua franca du jour och då främst med andra icke-modersmålstalare. Att lära sig modern-brittiska är väl ungefär som att lära sig begripa schwyzerdütsch eller lëtzebuergesch: kul för att förstå den lokala kulturen (som är betydligt större, visst), men annars rätt oanvändbart utanför det lokala sammanhanget.

Tricket är att alltid vara beredd på att fyra av en salva av synonymer: "varsågod", "väl bekomme"... Har man ett hum vad saker heter på danska och märker att motparten är ovan vid svenska, så väljer man från början uttryck som man vet finns på båda språken.

Jovisst, men jag var egentligen inte särskilt intresserad av landet före flytten, som kom ganska hastigt och lustigt pga ett något oväntat jobberbjudande. Min erfarenhet bestod i princip av en kortare turistvisit i tonåren plus Monty Python och lite andra brittiska komedier som ju ofta visades i svensk tv. Ändå var det mycket få lokala accenter som var något problem alls ens från första början.

Därav min förvåning över att modern brittiska skulle vara så svår för utlänningar i gemen. Men det beror säkert mycket på individuellt språksinne osv.


Mitt intresse är självklart större efter att ha bott där, men min kunskap i engelska före dess hade ungefär samma skäl: lingua franca. Jag blev i mycket större utsträckning exponerad för amerikansk än brittisk engelska. Och visst finns det skillnader, men jag blir ändå förvånad över att amerikansk-brittisk språkförbistring tydligen uppstår så ofta som den gör (då främst att det är amerikanerna som har svårt med brittiskan; britterna har ju tagit del av en massa amerikansk kultur) eftersom jag inte upplever skillnaden som så dramatisk.

Bara svenska. Vi från söder kanske har lättare att förstå danskar?

Jag har lärt mig lite danska på komvux (!). Så jag kan prata danska så att jag klarar mig hyfsat. Men när dansken upptäcker att man inte behärskar språket klockrent så förlorar de respekten för en, känns det som.

När jag är i Danmark nuförtiden pratar jag svenska. Tänker inte anpassa mig till snobbiga danskjävlar!

Invandrare i Danmark är mycket bättre på danskan än vad de ursprungliga danskarna själva är.
De kan det där med att artikulera ordentligt, till skillnad från resten.

Så är det ju naturligtvis. Icke modersmålstalare tenderar ju att tala mer skriftspråksmässigt, långsammare och med mer begränsat ordförråd och mindre slang och idiomatiska uttryck.

Själv tycker jag det är mycket lättare att förstå ryska när det talas av icke-ryssar. Hur mycket lättare kinesiska blir när det talas av svenskar som läser direkt ur kursboken ska vi bara inte tala om.


Lätt danska:
http://www.youtube.com/watch?feature...sas26oQM#t=204