Citat:
Ursprungligen postat av Bergakungen
Vi talar om en 60-talskultur dit man "draftats", inte sökt frivilligt Om man då har en pågående krigssituation (som man nästan alltid har i USA när "ickefrivilliga" draftas)) så kan det förefalla brutalt och grymt att pina en basse på det sätt som filmen visar, men så är det inte. Motivet att fullfölja så långt det går och inte helt sonika flytta den här personen till en lindrig tjänst vid första tecken på bristande personlig förmåga är dels kulturell, dels ändamålsenlig.
Med undantaget att marinkåren såvitt jag vet fyllde sitt manskapsbehov med frivilliga. På den tid USA hade "värnplikt" (citationstecken eftersom långt från alla gjorde lumpen) hade 18-åriga män möjlighet att frivilligt anmäla sig för militärtjänstgöring i de olika vapenslagen och då bättre kunna styra hur och var man skulle göra lumpen. Därefter gjordes ett lotteri bland alla övriga 18-åringar utifrån försvarets behov.
Så ville man slippa Vietnam kunde man anmäla sig till flygvapnet och få sopa hangarer i Västtyskland eller Ohio under två år. Ville man absolut till specialförband som marinkåren eller fallskärmsjägarna var det mycket enklare som egenanmäld än som värnpliktig. Därför är skildringen av Pyle dubbelt osannolik. Jag skulle se det som att Pyle frivilligt hade anmält sig till marinkåren, faktiskt ville bli marinkårist men hade en mängd hinder för detta vilket inte underlättades av en sadistisk instruktör.
Efter Vietnamkriget skedde en verklig revolution inom det militära ledarskapet, utbildning av rekryter med mera (sådant tysklarna lärt sig 1925), så FMJ-scenerna kan mycket väl ha inträffat. Även om jag är skeptisk till att rekryterna hade tillgång till skarpladdade vapen utanför skjutbanan.