Din väg till CFO

Vilken karriärväg tog du för att bli CFO?

Vilken karriärväg planerar du att ta för att bli CFO?

Jag har ännu inte bestämt mig, kanske blir det revision for life men om jag lämnar branschen så är det CFO jag siktar mot. Min väg hoppas jag i så fall kommer se ut så här, och kom gärna med synpunkter eller frågor hur jag tänkt:


Tycker du min väg verkar rimlig? Skulle du gått en annan väg?

Just out of curiosity..

Tja, din karriärväg verkar väl okej. Får man fråga varför du vill bli CFO?

Själv är jag inte CFO, men har varit Verkställande Direktör i några år och är idag enbart engagerad som styrelseordförande/ledamot (och jobbar en del med riskkapital). Och min karriärväg var verkligen inte spikrak och började med att jag blev civilekonom på 80-talet, men resten av min karriärväg och allt är nog OT.

Jag drivs av att "klättra" och en hög ledande roll är då det ultimata. Jag har en civilekonomutbildning av olika skäl; är väl ganska teoretisk av mig, tycker om siffror, gillar planering och strategi osv. osv. Det valet är redan gjort och då är frågan hur långt man kan komma som ekonom; som CFO sitter man i ledningsgruppen och kanske även i styrelsen = hög ledande roll och en lagom lång karriärstege dit. Jag har givetvis inte erfarenheten redan idag och kan inte säga om jag skulle vara en bra CFO, eller ens om jag kommer tycka om att vara det, men jag drivs av målet som sådant och tror att jag kommer lära mig mycket genom att följa en stege som leder dit i slutändan.

Givetvis låter VD också intressant men det ligger i så fall ännu längre fram i tiden och jag jobbar hellre med långsiktiga, överblickbara steg än livslånga mål. Med min ganska teoretiska, och framförallt ekonomiska, bakgrund känns det som att en CFO-roll ligger före en VD-roll.

Berätta gärna om din karriärväg, jag tycker inte den är OT.

Låter som att du är en hårt arbetande själ som inte lever med huvudet bland molnen. Jag tror du lyckas.

Jo, jag blev färdig civilekonom i mitten av 80-talet. Under min studietid hade jag en liten redovisningsfirma och under de sista åren jobbade jag även med ekonomisk rådgivning i andra frågor, styrning med mera. Efter examen åkte jag till USA och hittade där en produkt (vilken säger jag inte) som jag fick agenturen på för Skandinavien. Sedan jobbade jag parallelt med redovisning deltid och att sälja in produkterna från USA till återförsäljare i Sverige. Efter ett par år sålde jag agenturen och fick ett erbjudande om att bli ekonomikonsult på en större konsultfirma, vilket gav mer trygghet.

Dock jobbade jag bara där ett par år, sedan träffade jag på en person som jag haft kontakt med i samband med min USA-import. Han var då VD på ett halvstort företag och behövde en försäljningschef och erbjöd mig tjänsten. Det var ingenting jag räknat med och eftersom jag inte hade någon formell säljutbildning (och dessutom var ganska ung) blev jag förvånad, men det gick jättebra och jag arbetade där i 8 år, innan företaget blev uppköpt och min tjänst försvann.

Då startade jag en konsultfirma som jobbade med säljoptimering och ekonomistyrning som gick rätt bra (detta är dryga 15 år efter min examen). Ett tag i början av 2000-talet var jag dessutom avdelningschef på ett kreditinstitut, men det var bara tillfälligt. Ungefär samtidigt med att jag startade konsultfirma igen startade jag upp ett annat företag inom IT, som faktiskt överlevde kraschen väldigt bra, eftersom jag lät bli att blåsa upp sifforna och var försiktig med kapitalet (och det var inte börsnoterat heller).

Några år in på 2000-talet var företaget så stort att jag fick lägga det mesta andra åt sidan och koncentrera mig helt på att vara VD där. Sedan gick jag in med pengar och kompetens i ett par andra projekt (var även delägare i några småbolag sedan 90-talet) och till slut hade jag ett smärre imperium med en del bolag i olika branscher.

För något år sedan började jag rensa lite, sålde bland annat it-bolaget och har sålt av en del annat den senaste tiden. Nu sitter jag i styrelserna för de bolag jag tycker är intressantast och även som styrelseledamot/rådgivare i några nystartade bolag, en del utomlands (då jag drivit bolag utomlands vid några tillfällen).

Så egentligen har jag aldrig blivit anställd som VD, jag har istället skapat den tjänsten. Att jag kunde jobba som ekonomikonsult under min studietid får jag väl tacka min fars vänner för, en del av dessa lade ut sina bolags redovisning på mig, så det berodde väl på kontakter snarare än på mig.

Ungefär så har min karriär varit och snart fyller jag 50 och det har tagit strax över 20 år att nå hit.

Tack för det. Om inte annat är jag väldigt målinriktad vilket varit en styrka hittills.


Ja det där lät verkligen som en resa. Låter som att du har ett väldigt entreprenöriellt sinne och att det hjälpt dig komma vidare i karriären vid mer än en gång.

Hela grejen med att utnyttja kontakter på rätt sätt tycker jag är oerhört spännande. Det kräver dock talang i nätverkande och att man är en väldigt förtroendeingivande person. Att känna rätt personer och känna dem på rätt sätt är minst lika viktigt som att vara på rätt plats vid rätt tid, vågar jag påstå.

Jag gissar att du är väldigt nöjd med karriärvägen som helhet.

Målinriktad är en väldig styrka.

Jo, en riktig resa har det varit. Och ibland har det varit tufft, men det har gått. Tja, jag är väl entreprenör innerst inne. Jag har liksom tagit det jag haft tillgängligt i kapital och kunskaper och skapat mig något, istället. Det är det allting handlar om, att ta vara på sina resurser.

Jo, kontakter är det som med störst sannolikhet skaffar dig ett jobb idag. Jag får återigen tacka min fars kontakter, där hade jag en del gratis då jag växte upp i Örgryte och alltså bodde granne med en hel del användbara människor under min uppväxt. Så lite gratis har jag haft. Att jag sedan blev försäljningschef där på 90-talet var otippat. I princip så fick jag tjänsten för att jag imponerat på en av mina kunder flera år tidigare. Han tyckte helt enkelt jag var en skicklig säljare och jag hade rätt utbildning. Så kan det gå.

Ett råd till alla kan vara att man skall ta alla chanser man får, även om det inte är drömjobbet, det kan gå rätt hyggligt ändå (eller mycket bättre än förväntat, som för mig).

Anser du att man även skall ta de chanser man får, trots att man inte känner sig helt hundra redo?

Jag ser omkring mig väldigt många människor som är vad jag benämner "waiters" eftersom de ständigt väntar på att vara "redo" för att gå vidare i karriären. Det kan handla om att skriva provet för att bli godkänd revisor, hoppa upp till personalansvar eller gå över i en helt ny roll som t.ex. ekonomichef. En del tackar rakt ut nej till chanser för att skjuta det nödvändiga steget på framtiden istället, medan andra medvetet förhalar för att ens få dessa chanser.

Mitt eget resonemang är något i stil med "anta utmaningen" i alla lägen. Jag minns att jag var sån redan under skoltiden och sedan jag kom in i arbetslivet har jag alltid bara kört på även om jag kännt mig orolig, nervös eller "icke redo" - och det har alltid löst sig, och jag har kommit ut på andra sidan som en starkare person och en som inte backar för att ta chanser när de dyker upp. Jag är dock inte säker på att det passar alla, vad anser du?

Ett kort svar: Ja, absolut skall man våga stort.

Jag åkte till USA och fick agentur på en produkt. Då var jag 23 år, nyexaminerad och hade i princip bara jobbat med redovisning tidigare. Men det var bara att ta på sig kostymen, knyta slipsen och låtsas som om man förhandlat sedan vaggan.

Sedan hoppade jag på en tjänst med personalansvar trots att jag inte hade en aning om sådant, förutom teoretiska kunskaper. Det gick lysande.

Dessutom hoppade jag in i IT-branschen utan att kunna skriva en rad kod.

Det handlar inte om att bli "redo", för det blir man aldrig. Jag lär mig fortfarande nya saker varje dag och antagligen tycker en del av mina yngre affärspartners att jag är pinsamt okunnig inom vissa områden, men å andra sidan kan jag en massa annat.

Och det är ungefär det som allting hänger på. Du behöver inte vara expert på allt, det finns folk som kan det. en bra chef klarar sig långt bara på att kunna chefa. Bara man känner sig trygg i rollen så går det utmärkt. Ledarskapsutbildningar finns att få om man tvekar. Sedan är det bara att köra. Jag känner människor som inte tagit ett steg i karriären på 20 år eftersom dessa fortfarande "lär sig yrket" och vill kunna allt som chef. Dessa personer kommer inte bli chefer.

Det handlar om att testa sina vingar innan musklerna förtvinar. Det mest poetiska uttryck jag vet är "Om man aldrig vågar lämna land, får man aldrig se någon ny horisont". Och skulle det gå dåligt får man vara man eller kvinna nog att hantera motgången.

Förövirgt anser jag inte att det finns några "utmaningar". Det har sin grund i en föreläsare jag hörde på en gång, som sade att "en människa som ser någonting som en utmaning säger med andra ord att han/hon inte är säker på att klara det och löper därmed större risk att misslyckas." Och lite så är det nog. Jag ser "kul projekt" istället eller "nya möjligheter", men aldrig "utmaningar". Det är ett tips på mental coaching.

Skulle vilja väcka liv i denna tråd för att se om ni har några exempel på hur man bäst kan utformat en bonusmodell för CFO? Gärna flera exempel beroende på om bolaget är finansierat, går med vinst/förlust etc. Tack på förhand!