http://www.sydsvenskan.se/kultur-och...n-i-lagor.html
Asylsvenskan fortsätter på snyftspåret och slätar lite snyggt över besvärande omständigheter för de politiskt drivna "diskvalificerade konsumenterna".
"För återigen kan folkmassor skapa historia. Om än inte alltid en särskilt trivsam sådan. Men så är inte heller protesternas orsaker särskilt trivsamma."
Även om nu LSE är ett hyfsat seriöst institut hade det ju inte skadat med en genomläsning av annat än The Guardian, som till exempel denna artikel:
http://www.telegraph.co.uk/comment/t...onal-mood.html
Ellen Albertsdóttir "glömmer" också en hel del som står i Guardians rapport. Hade hon bemödat sig att läsa de långa reportagens (säkert flera sidor, och dessutom på engelska) hade hon knappast kunna dra de slutsatser hon nu drar. I den korta sammanfattningen av projektet står bl. a. följande intressanta och läsvärda rader (med mina fetningar).
• Many rioters conceded that their involvement in looting
was simply down to opportunism, saying that a perceived suspension of normal rules presented them with an opportunity to acquire goods and luxury items they could not ordinarily afford.
They often described the riots as a chance to obtain "free stuff" or sought to justify the theft.
• Although mainly young and male, those involved in the riots came from a cross-section of local communities. Just under half of those interviewed in the study were students. Of those who were not in education and were of working age, 59% were unemployed.
Although half of those interviewed were black, people who took part in the disorder did not consider these "race riots".
(Det fetade säger ju ingenting om den faktiska andelen svarta i upploppen, utan bara att över hälften av de intervjuade är svarta och att de som deltog inte ansåg att de var rasupplopp. Det hade ju i detta sammanhang varit en ganska bra idé att fråga någon annan om detta än just de som deltog).
Frilans-Ellen fortsätter med att säga att "Det handlade inte i första hand om prylarna utan upploppsmakarna var trötta på regeringens neddragningar, ekonomiska orättvisor och den höga arbetslösheten. Framför allt var de trötta på polisens ständiga kroppsvisiteringar. Nästan två tredjedelar av upploppsmakarna bor i Londons fattigaste kvarter." Ur Guardian-sammanfattningen står det istället: "Rioters identified a range of political grievances, but at the heart of their complaints was a pervasive sense of injustice. For some this was economic: the lack of money, jobs or opportunity. For others it was more broadly social: how they felt they were treated compared with others. Many mentioned the increase in student tuition fees and the scrapping of the education maintenance allowance." På mig låter det mer som att de är missnöjda med livet i allmänhet, och därför går ut och slåss och bränner lite.
http://www.guardian.co.uk/uk/2011/de...ed-riots-study
Att The Guardian ur samma samarbete med LSE förtjänstfullt kommer med en rapport som bygger på "interviews with communities, police and judges about their experience of the disturbances and their aftermath." verkar ha gått Frilans-Ellen förbi. Men jag utgår från att hon även kommer att kommentera denna lika förtjänstfullt och förstående som hon nu gjort med sin fördelaktiga tolkning av motivet hos de småbusiga och charmerande små liven i London mfl. förorter.