Lära sig The Big Four (romanska språk)

Har pluggat spanska i skolan, och när man läser italienska och portugisiska inser man ju att det är inte så vansinnigt stor skillnad. Franska går också rätt bra att förstå i skriven form med lite hjälp. Så jag undrar - hur svårt är det egentligen att lära sig dessa bra? Det borde ju gå enklare och enklare egentligen. Dessa fyra språk kombinerat med engelskan gör ju att man, tack vare kolonialismen, täcker det mesta utom Asien utanför det brittiska imperiet, och den tanken på språklig rörelsefrihet lockar ju.

Är det nån här som snackar spanska, franska, italienska och portugisiska mer eller mindre obehindrat? Vilken arbetsinsats krävdes, hur länge studerade ni? Vilket språk var svårast att lära sig? I vilken ordning lärde ni er dem?

Vilket språk ligger närmast att lära sig efter dessa fyra, rumänska gissar jag? Har inte inkluderat det då det inte har ett lika stort kulturellt inflytande som de andra fyra (på mig iaf). Nån som slängt in det i sin språkinlärning också?

Om man vill lära sig dessa språk bra, finns det en poäng i att läsa lite latin vid sidan om eller är det bara nödvändigt för lingvistforskarna?

Tacksam för svar från språkentusiaster eller andra.

Rumänska skiljer sig mer från alla de fyra än de fyra gör sinsemellan. Isåfall ligger det närmare att lära sig katalanska, occitanska, eller någon av de otaliga italienska dialekterna (korsikanska, sicilianska, venetianska, osv), men de har ganska begränsat användningsområde. Då är det nog betydligt vettigare att byta familj och gå på exempelvis tyska eller ryska.

Det hjälper nog, men om du inte är intresserad av språkhistoria och finner något nöje i att läsa latin för språkets egen skull så är det inget du behöver bry dig om. Latinsk grammatik är helt ovidkommande för att lära sig romanska språk, det som i så fall kan vara till hjälp är att kunna en massa latinska glosor, och regler för hur ljuden förändrades när de blev till de olika dotterspråken. Om du till exempel vet att 'hjul' hette rota på latin kan du härleda franska roue, spanska rueda, portugisiska roda och italienska ruota. Med lite intresse och språkkänsla sätter sig sånt ganska fort i ryggmärgen.

Ah, ja. Men tror du om mitt tänk att lära sig den romanska språkgruppen ordentligt först? Tycker också att de slaviska och asiatiska språken är intressanta (eller - vid kyrilliska alfabetet går nog min gräns för nya tecken), men de har - från mitt perspektiv, bör förstås tilläggas - som sagt ett begränsat kulturellt inflytande just nu och jag tycker nog att det vore mer praktiskt och enklare att lära sig dessa bättre. När jag lär mig ett språk är jag ute efter att kunna röra mig någotsånär obehindrat, och det krävs ju väldigt mycket mer i ex kinesiska än i denna familj.

Precis, jag märkte att de flesta affixen på orddelen på högskoleprovet går att härleda till grekiskan eller vad det nu må vara. Med det sagt har jag inga lingvistiska planer med studierna utöver att bemästra dessa tungomål på ett funktionellt plan, och då är det väl bättre att nöta dem ett för ett för att få någon sorts verklighetsförankring i nutiden.

Kan du de fyra största romanska språken så är det mer än tillräckligt. Mer ordentligt än så är bara överflödigt. Då kommer du utan större problem kunna förstå de flesta andra dialekter också, som oftast är som mellanting mellan de fyra du kan. Rumänska undantaget, men det har man ju inte så ofta anledning att behöva förstå.

Jag skulle personligen gå på tyskan därefter, dels för att det är användbart, och dels för att det är lätt att lära sig som svensk. I andra hand ryska, vilket är svårare, men öppnar många dörrar österut.

Sannerligen.

Jag tog en crash course i ryska och ger därmed mig själv tillåtelse att kalla mig bevandrad i det kyrilliska alfabetet samt i ytterst trångt avgränsade nomenklaturer (köksredskap, typ). Så den slaviska sidan intresserar mig - har varit en del i Bulgarien, och bulgariska, har jag läst, är i stort sett är samma språk som makedonskan. Därifrån kan inte steget vara särskilt långt till serbokroatiskan. Edit: Det är möjligt att det steget är jättelångt; skitsamma, jag tar slaviskan sen...

Däremot är jag en hopplös kulturell romantiker när det kommer till val för språkinlärning, och, well... tyskan har aldrig riktigt appellerat till mig, varken som land eller språk. För nära "hemma", antar jag. Men det där handlar ju bara om att sätta sig in i kulturen.

Men tack för svaren i vilket fall! Om någon annan har fler synpunkter får denne gärna ge sig till känna.

TS, en mycket sund ambition måste jag säga! Och att lära sig lite latin på sida kan aldrig vara onödigt. Fan vilket barockt påstående. Hur som helst, att lära sig de fyra stora är ett åtagande som kräver sin tid, helt klart. Hellre att man kan läsa Leopardi på ett språk än att bli utskäld på fyra...

Nå, nu frågade ju jag om det hade en direkt praktisk användbarhet när det kommer till språkinlärningen och Mauro svarade sonika att det kanske ger bättre utdelning att fokusera på de enskilda språken. Tid ska läggas på språk, men prioriteringar måste, trots allt, göras.

Du har så rätt angående det andra, dock. Jag tänker mig franska som huvudspår för att hamna på universitetsnivå - resten nöjer jag mig om jag kan läsa dagstidningarna och konversera med lokalbefolkningen...

Ett par noteringar ...

Med någon överdrift är engelska det femte romanska språket – sett till ordförrådet. Mitt utökade engelska ordförråd har gått hand i hand med studier av portugisiska och spanska på grundläggande nivå. Plus lite skolfranska och köksfranska.

För den »normalt« språkbegåvade uppstår det en kraftig interferens mellan romanska språk. Paradoxalt nog så är interferensen för en sällan-brukare starkast mellan spanska och portugisiska. Med interferens menar jag att när man försöker prata lite på turistmålets språk, så uppstår det förvånade miner. Det kan förstås bero på att det inte talas mixad portugisisk-spanska utan katalanska på orten i fråga. Tänk er själva en spanskman som gör anspråk på att prata svenska i Falun men uttalar talet 70 på danska. Så fungerar jag i Lissabon.

Vem av oss måttligt språkbegåvade räknar upp veckodagarnas och månadernas namn samt bordsbestickets delar på fyra romanska språk utan sammanblandning? Definitivt inte jag.

Läsning är en helt annan sak. Där har man nytta av ett rätt kaotiskt diverse-lexikon med lite latinska morfem i botten.

Portugisiskans uttal får mig att tänka på, typ... ungerska. En massa hafs-slafs som jag inte är van vid i det mer rena spanskan. Eller italienskan. Och nu har jag säkert förolämpat någon, men så är det.

Interferensproblemet noterat. Jag tror att det kommer vara okej om man spenderar lite tid i landet som en övergångsperiod och kommer in i det. Och läsningen gagnas ju, som du säger, något oerhört av ett tvärspråkligt ordförråd.

Jo, vill man bli bra på franska, då bör man öva franska, inget annat, där håller jag med
Vi kanske ses i något klassrum, qiu sait!? Men att det skulle vara onödigt att lära sig latin, njae, det sticker i mina ögon helt enkelt