Utdrag ur en uppsats i a-kurs i antropologi som jag skrev om människans sexualitet och utveckling:
Detta arbete kommer att behandla de sexuella signaler och sexuellt beteende som människan utvecklat under de senaste 2 miljoner åren och som, i högsta grad, fortfarande påverkar oss, både fysiskt och mentalt. Jag baserar mig mestadels på Göran Borenhults Det ofullkomliga djuret (2002) och Randy Thornhill och Craig T. Palmers A Natural History of Rape. Biological Bases of Sexual Coercion (2000). Jag kommer att referera till dem som ”Palmer och Thornhill” respektive ”Borenhult”. Särskilt Palmers och Thornhills bok är kontroversiell, de menar i sin bok att beteendet att våldta är ett nedärvt manligt beteende, utvecklat genom evolutionen. Även Borenhult kommenterar detta (s. 166). Jag kommer dock inte att spekulera i om våldtäckt är ett nedärvt beteende eller en fråga om uppväxtförhållande, arv eller miljö, utan använda de övriga uppgifter om mänskligt sexualitet de skriver om. Även i Borenhults bok diskuteras till stor del den mänskliga sexualiteten och dess utveckling. Jag kommer att fokusera på den sexualitet som utvecklades innan egentliga kulturer uppstod. Alltså innan etiska, metafysiska och religiösa idéer påverkade mänskligt beteende. Exempel på kulturellt agerande, relaterat till sexualitet, är det tabu mot incest som nu existerar inom alla kulturer. En kultur, en stam, där sexuella kontakter mellan nära släktingar tilläts och inte sågs som omoraliskt skulle ju genom naturliga processer t.ex. ärftliga sjukdomar dö ut av sig själv. (Ett ytterst fåtal undantag finns t.ex. hos farao i Egypten och inkahärskaren i Sydamerika vilka brukade få barn med sina systrar.)
Människans, homo sapiens, sexuella beteende och sexualitet skiljer sig på flera punkter från de andra primaterna. Dessa skillnader började utvecklas för mer än sex miljoner år sedan [Borenhult]. Faktorer som att människan oftast lever i monogami, att hon är mycket sexuellt aktiv och att kvinnan har förmåga att få orgasm är faktorer som utvecklats genom evolution. Människans sexualitet är ett kontroversiellt ämne, inte minst socialt och politiskt. Forskare som utrycker åsikter emot gällande paradigmer ses ofta med skepsis. Om vi bortser från den, ur västerländsk vetenskaplig, helt förkastade kreationismen, dvs. att Gud en gång för alltid skapade mannen och kvinnan som sin avbild finns det en mängd skillnader mellan könen, fysiskt, men även psykiskt. Borenhult (2002) skriver att den mänskliga evolutionen endast är inriktad på en sak människan skall på det mest framgångsrika sättet fortplanta sig och föda upp sin avkomma. Allt annat är sekundärt. Men att påstå att det finns en psykologisk skillnad mellan könen, utvecklad genom evolution, är kontroversiellt, även inom relevanta akademiska discipliner. Ämnet är ofta ”tabu” att diskutera. Inte minst ur en feministisk-politisk synvinkel är mentala och psykologiska skillnader utvecklade genom evolutionen kontroversiella. Här är frågan ”arv eller miljö” relevant. Vissa feministiska forskare hävdar, som sagt, att alla mentala skillnader mellan könen är ett resultat av uppfostran och miljö [Palmer & Thornhill s.124].
Utveckling av kulturella skillnader kan hänföras under ämnena evolutionär psykologi och, till viss del, även evolutionsantropologi och evolutionsbiologi. Inom dessa ämnen studerar och försöker man förstå vårt mänskliga beteende ur ett evolutionärt synsätt, däri ingår faktorer som socialt agerande och sexuella biologiska signaler. Inom den evolutionära psykologin anser man att det mesta av vår psykologiska utveckling främst skedde under den geologiska tidsålder kallad pleistocen, dvs från 1,5 miljoner år till ca 70 000 år sedan, vilken följdes av holocen (nutid), båda inom perioden kvartär. Den evolutionära psykologin tittar också på skillnader på beteende mellan könen.
Några viktiga skillnader mellan människan och andra primater
En annan unik egenskap som skiljer människan från andra primater, förutom gibbonapan, är monogami. Våra närmaste, nu levande, släktingar schimpansen och bonobon är visserligen mycket sexuella men lever i polygyna förhållanden. Här används istället sexualiteten som socialiseringshandlingar och för att fastställa hierarkier. [Andrews och Stringer]. En möjlig orsak till monogamismen kan vara att när människan började gå upprätt förlorade hon sina griptår vilket innebar att mamman var tvungen att bära sin unge. Detta gjorde henne än mer beroende av sin partner för försörjningen [Nielsen, Lotte Juul et. al. 2009]. 1981 lanserade antropologen C. Owen Lovejoy idén att upprätt gång kan ha inneburit att hannar kunnat bära mat över längre avstånd. Detta innebar, enl, Lovejoy att de upprättgående hannarna var mer attraktiva makar i förhållande till de som gick på knogarna. Denna förändring skedde för omkring 7 miljoner år sedan och är en av många teorier till varför våra förfäder började gå upprätt. [Nielsen, Lotte Juul et. al. 2009] Borenhult finner ännu en koppling mellan förändrad sexualitet och upprätt gång. Den kvinnliga orgasmen. Borenhult menar att den utvecklades i samband med övergången till upprätt gång. Om honan reste sig och gick iväg direkt efter samlaget skulle sädesvätskan rinna ut, frisättningen av oxytocinet gör att hon i avslappnat tillstånd hellre ligger kvar. Palmer & Thornhill spekulerar också i om det kan vara en adaption för att öka antalet mottagna spermier efter partnerns ejukalation och för att förstärka parsammanhållningen genom frisättande av hormonet oxytocin. Upprätt gång är också en tänkbar orsak till att mannens penis är mycket längre och grövre än vad som egentligen behövs för fortplantning. Borenhult menar, underligt nog, att en tänkbar anledning till detta är att honor föredrog män som, i och med upprätt gång, exponerade de största organen.
Vänlighet, förståelse och intelligens är också egenskaper som eftertraktas hos en partner av båda könen [Borenhult]. Här kan människans relativt små hörntänder få en förklaring. Hos primater används hörntänder främst i kampen mellan hannar om honor. Våra kvinnliga förfäder kan ha föredragit hannar fokuserade på säker försörjning framför dominans i fysiska kamper.
