Tysthetslöfte? pga (Mytomani)

Hejsan.

Jag har för några dagar sedan sprungit på ett problem som kommer påverka hela mitt liv.

Det är så att jag har "tydligen" problem o hålla mig på sanningens sida. Har haft ett par "möte" som det är omöjligt att ljuga om.

Ljög om en sak ang. detta för min chef o det blev inte bra när sanningen kom fram.
Min familj har enats om att jag är mytoman och att jag bör gå o få hjälp för detta.
Jag har inte märkt av att jag ljuger dock. Ibland så överdriver jag lite, det är jag medveten om men inte så att jag ljuger medvetet.

Dock så bygger mycket av mitt rykte o mitt liv på lögner märker jag när jag tänker efter. Har många negativa skelett i gaderoben.

Nu är det så att jag har tänkt ut en sak.

Skall jag helt enkelt hålla tyst o endast tala om saker som tillhör "samtalsämnet" när jag blir tilltalad. Allså ett medvetet tysthetslöfte där jag endast talar om saker som tillhör jobbet eller just när jag blir tilltalad.

Så jag kommer inte "prata om allt möjligt" länge hemma utan det kommer vara tyst tills jag blir tilltalad.

Skulle detta fungera eller hur skall jag lösa det?
Går det o jobba bort mitt "handikapp"? eller det sitter så djupt i min personlighet att det är en del av mig o att jag helt enkelt har problem med sanningen o bör hålla tyst?

Mvh.

Måste man ljuga nästan jämt då bör man nog hålla käften i stället och inte skämma ut sig för mycket.
En ljugarjöns betraktas som en riktig pellejöns bland folk, en nödlögn kan dock vara på plats ibland.

PoP -> Psykiska problem
/Mod

Är det inte bättre att försöka reda ut vad lögnerna beror på, och fram till dess ha ett löfte till dej själv att bara sanning ska sägas när du pratar?
Med det sista så räcker det att du stannar upp innan du öppnar munnen och tänker efter exakt vad du ska säga.

En del som har svårt med att hålla sig till sanningen (dvs gärna överdriver, lägger till eller drar ifrån) gör ofta det utan att tänka på det, de blir uppfångade i situationen och säger saker som de tror ger förtroende hos den de vänder sig till, att det låter bra.

Bestämmer du dej för att stanna upp och tänka efter vad som är sant så titta inte på personen du pratar med och formulera svaret i huvudet innan du säger det.

Jag har tänkt på samma sak.

Jag har svårt att ta kontakt med folk o är gärna tyst i samband med folk.
Fast mitt jobb kräver att jag pratar med människor eftersom jag är oftast i deras hem o utför tjänster.

Men där har jag inga problem o hålla mig till sanningen o till saken. Svävar liksom inte ut med främlingar.
Det är endast med folk jag känner o litar på som jag blir en mytoman..

Jag vill gärna blir en "normal" människa så jag kan ta hand om min familj o barn.
Men jag vill härifrån. Jag hatar sitsen o allt runt mig. Vill lämna hem o allt. Jag vill fly. Jag känner mig redo o dra hela tiden.

Är liksom på helspänn o som om att jag e redo på o kriga.
Sen e jag inte rädd för något som kan skada mig. Jag känner mig odödlig när jag är ute. Precis som att inget kan skada mig.
Går på stan med huvudet högt o visar ingen rädsla o fetta har jag märkt ger mig en fördel. O sen har jag en ganska så stor kropp så det är många som blir rädda för mig när jag lägger den sidan till.

Sen har jag en beroendepersonlighet. Varit/är Beroende av opiater.
Gått flera avgiftningar, med varierande resultat.

Narkotika ger mig en platå att stå på o kolla "ner" på mina negativa sidor o positiva sidor. O detta har fått mig att inse att jag har många problem som jag bör ta tag i. O jag har slutat med en hel del dåliga rutiner.

Jag hatar mig själv. Självhatet jag känner är utom kontroll. Dock klarar jag av att hantera detta om jag har antingen lyrica i kroppen eller annat rusmedel. Opiaterna gav mig liksom en vägg o stänga ute alla negativa känslor så jag kan tänka på det som är bättre o hjälpa min familj o se var jag kan göra nytta fast jag endå tror att jag är ivägen.
Alltid känt mig ivägen o oönskad. Sitter gärna ensam o är hög o njuter.