sladdbarn

Hej!

Tänkte fråga här om det är någon som vet ursprunget till utrycket sladdbarn och plastfarsa (inte så vanligt kanske men betyder styvfar). Sökt på nätet men inte hittat något alls.

Ha det fint!

Plastpappa känns ganska logiskt. En pappa som liksom är lite fejk, inte en riktig pappa utan en som är gjord av plast.

jo det känns ganska enkelt och jag tror inte det har någon intressant historia. Lästa in mig på vad toffelhjälte egentligen kom från. Har alltid varit ett ord jag använt men aldrig reflekterat över

Tror inte dessa ord är "historiskt dokumenterade", utan har nog bara kommit till av en slump, någon med en viss dialekt har sagt det, och sen har det spridit sig, och blivit allmänt accepterat. Slang. En sladd kan ju vara lång, och det sista "nytillskottet", kommer precis innan sladden tar slut...Den associationen har jag hört, och den är ju logisk...

Att komma på sladden betyder : att komma efter, att komma sist.

Plast är ju ej något material man finna i naturen. Det är ett "konstgjort" material.

Ordet »sladd« i betydelsen »rest; stuvbit« sägs kunna komma från lågryskan och betydde där ’liten mängd; trasa’. Om den lilla mängden är en vätska så kallas den »slatt« med tonlös slutkonsonant. Ordboken missar den kopplingen mellan sladd och slatt.

Sen har det gått rykten om att den som tog sista slatten i en flaska brännvin skulle öka sina chanser att få en son inom kort. Alkohol i små mängder är kärlvidgande och hämningshämmande.

Ytterligare kan man tänka sig metaforen att när moderns och faderns [re]produktionsorgan utnyttjar sista slatten av de nödvändiga vätskorna i en torkande kropp, så blir det ett slattbarn.

Nu är konnotationerna kring formen »slatt« så negativa, och onomatopoesin lite slafsig, så det får bli »sladdbarn« i stället.

Några frågor på det?

Det fetade är väldigt intressant. Hör de ihop även etymologiskt (alltså inte bara semantiskt)?

Min avslutning »Några frågor på det?« betydde snarast att blir det några frågor på det, då får jag problem. SAOB-artiklarna SLATT, ²SLADD, MJÖLK-SLADD bekräftar att de två orden SLATT och SLADD överlappat. Slatt om icke-vätskor som mjöl och garn. Omvänt skrev Karlfeldt: En sladd kaffe i en kopp.

Huruvida det är konvergens på semantiska grunder eller gemensam rot i språkhistorien vet jag inte, men växling mellan tonande konsonant och tonlös ligger nära till hans. Det vet vi som missar tonande s [z] i engelskan.

Själv har jag ett vagt minne av att »slatten« kunde användas om exempelvis hö.

– Nu kör vi fram med lasset, och äter middag. Sen klarar jag att hämta slatten själv.

Jag har ett starkt minne av att vi hämtade resten.

I de flesta tyska språk - borde låg- och högtyska - blir ju tonande konsonant i slutet av ord alltid tonlösa, typ Hund /hunt/ men Hunde /hunde/. Det kan väl vara så att det är det som spökar i svenskan, kanske? Alltså att vi lånat in både tonande och tonlöst som varianter.

Det kunde förstås hända. Men slatten är mindre än ett lass, medan resten kan vara exempelvis två lass eller bara en slatt.

Om det låg utspritt, talade vi nog om att hämta "ströet". Det rimmar ju också på "fröet", på tal om ingenting.

Sladdbarnet kan växa upp till ett busfrö.