Bysantinska riket?

Varför får man läsa så lite om bysantinska riket i skolan, historieböcker och till och med här på flashback? Jag har sett trådar där någon nämner dem, men det finns nästan ingen information att tillgå. Man vet att östrom överlevde i tusen år efter att västrom fallit och att huvudstaden hette Konstantinopel, men man vet fan inte ett skit om vad landet Konstantinopel låg i hette.

Vad tror ni det här beror på?
Var inte bysantinska riket en ganska viktig del i historien och i praktiken Roms ärvtagare?
Bar inte Konstantinopel på information som västeuropa kunde ha haft användning av?
Hade kyrkan lika starkt tryck på bysans som de hade på västeuropéerna? Jag vet mycket väl att riket var ortodox, men hade patriarken i Konstantinopel lika starkt grepp i öst som påven hade i väst?
Hur hade världens gränser sett ut idag om Konstantinopel aldrig hade blivit turkiskt?
Talade man antika grekiskan eller talade man protomodern grekiska?
Är dagens greker arvtagare till bysanerna? Eller dog bysanska folket ut med turkarnas invasion?
Hur var bysans syn på judar och muslimer i jämförelse med katolikerna? Något talar till mig att de var mer toleranta.

Vad har ungarna för användning av det?

Och hur intressant är det med karl den 12 14 16 osv??

Vi ser ju arvet efter i Byzantinska riket hos de ortodoxa länder på balkan (Grekland, Bulgarien, Makedonien, Rumänien, Serbien) samt hos ortodoxa minoriteter i mellanöstern (Syrien) och nordafrika (Egypten). Ortodoxa läran spreds även till Ryssland och östeuropa genom missionärer.

Finns mycket info att hämta om Byzantiska riket och allt där kring. T ex. vad som menas med "the Marble emperor" eller varför Moskva skulle bli det tredje Rom?

Växelspelet mellan det bysantiska imperiet och det efterföljande ottomanska (i o f s kanske mer ännu mer intressant) förklarar en hel av nutiden, t ex Rysslands utrikespoltik, Cyperns delning, krigen i f d Jugoslavien och bakgrunden till dagens Södertälje. För att nämna några saker.

Dagens Grekland är folkmässigt inte mycket större än Sverige, men deras upplevda historiska arv - och konflikter i deras närområde - har kopplingar till den gamla världsmakten Bysans.

Det bysantinska riket var inte riktigt en stormakt särskilt länge. Det var mer som en riktigt mäktig stadsstat mot slutet. Venedig++ typ. Även om de återtog delar av västrom tidigt så var de mer eller mindre ständigt på tillbakagång. De hade inte så stor betydelse för det politiska klimatet längre. Deras kulturella och politiska avtryck framförallt i öst skedde ganska tidigt. Samtidigt var deras storhetstid i en del av historien som brukar få lite uppmärksamhet, ungefär samtida med de gotiska rikerna och frankerriket, som också trots sin storlek bara är notiser i skolböckerna. Kanske för att de var så snabbt övergående. Kan tänka mig att åtminstone bysans har större utrymme i östeuropeiska skolböcker.

Kort och gott så var deras makt mycket en rest av gamla meriter och de tynade snabbt ner till något ointressant i en tid där inte ens de mäktigaste riken gett mycket avtryck i skolans historieböcker.

I de flesta svenskars värld som baseras mest på grundskolans och eventuellt gymnasiets historialektioner så ser det ut ungefär så här:

Egypten -> Greker och Rom -> Vikingatid -> Korståg & Digerdöd -> Svensk Storhetstid (Yay!) -> Napoelon -> Världskrigen

Luckorna där i mellan har behandlats för lite för att det ska fastna särskilt mycket.

Det är ju en otroligt intressant historia i sig, men att det inte lärs ut i skolor beror på att det tog slut.

Om vår historia tänker man allmänt att kulturen kommer ifrån öster. Sedan följer man spåren till Rom, och det är de överlevande efterföljarna som anses vara intressanta för oss. Troligen hade man talat om Bysans mycket mer om det hade överlevt.

Som det nu är har vi inte så mycket gemensamt med den kulturen utan det finns närmare kopplingar med stora länder på kontinenten och med England.

Jo, att jag inte tänkte på att nämna det. Historieböcker tenderar på att fokusera på överlevande riken. Även riken som varit mäktiga i hundratals år blir parenteser i böckerna om de försvunnit tidigt. Kanske därför det är sådan lucka i många böcker mellan Roms delning och Vikingatiden.

Bra och motiverad fråga. Jag tror att det är en ackumulerad känsla av att romarriket (riket med bas i Konstantinopel kallade sig självt aldrig för "Byzans", utan det är ett sentida påfund) i öst degenererade, blev "omanligt" och inte var värt att jämföras med det maskulina idealet Romarriket. Gibbons hade några (idag motbevisade) idéer om att romarriket föll på grund av degenerering hos såväl allmänhet som politiker och armén - och i Konstantinopel hade degenerationen pågått 1000 år längre än i Rom. Tänk då hur degenererat och läskigt det måste ha varit ... uschamej, bättre att då skriva eller forska om Catos tid.

Romarriket i Öst var dock inte alls något degenererat eller levnadsodugligt rike. Man överlevde de folkvandringar som knäckte Västrom, lyckades reformera skattesystemet, det juridiska systemet (som bitvis fortfarande lever kvar) och en mängd prövningar. Hade inte pesten nära nog slagit ut Östrom under 530-talet skulle man återerövrat hela Italien och därefter varit på offensiv krigsfot igen. I början av 600-talet hade Östrom en gång för alla besegrat sin ärkefiende Persien när ett gäng nomader från Arabien slog till just när romarna var utmattade efter 22 år av totalt krig. Hade Mohammed väntat tio år skulle saker gått helt annorlunda.

Den som stått innuti Haga Sofia inser att Konstantinopel inte stod Rom efter. Men mot fördomar och stereotyper kämpar själva gudarna förgäves ...

Att skolan inte tar upp speciellt mycket om byzan beror till stor del på att historia som ämne har ett begränsat utbud att skoltimmar och när man sedan har valt vad man ska ta med så har byzan inte haft någon försvarare.

Om man sedan ser på vilka som har bestämt vad som ska finnas med så är det ganska klart varför. Längre tillbaka i tiden så var det kyrkan som bestämde till stor del och där var den Lutheranska statskyrkan tvungna att acceptera att katolicismen skulle vara med då de var ur den katolska kyrkan som den Lutherska bröt sig ur. Men att ta med den ortodoxa mer än att den finns fanns det ingen anledning att göra. Man gör helt enkelt inte reklam för en konkurrent.
Om man sedan tar de olika politiska rörelserna så var de mest intresserade av sina ideologiers framväxt. Och att då ta med byzan fanns det ingen anledning till då den sedan länge utdöda landet inte påverkade de stora västerländska ideologierna. Att sedan byzan var mer än en fotnot i historien som det stop den var under flera hundra år mot islams utbredning medan samtidigt resten av Europa var ett kaos finns det ingen anledning att ta upp.
Och då kommer man fram till modern tid och inte heller idag finns det som jag upplever det inget intresse från politiker och kultureliten att ta upp frågan att lyfta byzans roll under historien. Byzans död var inget som västerlandet hade en skuld i till skillnad från olika indianriken och afrikanska kungadömen och att då lyfta att den vita människan inte är den enda skurken i historien är politiskt inkorrekt, detsamma gäller att lyfta att islam faktiskt har blod på händerna och att de krossade ett antal kulturer under sin framväst.

Så det har aldrig funnits ett intresse från kyrkligt, politiskt eller kulturellt håll att lyfta byzan roll i historien. Sedan så har inte heller byzan haft någon direkt inverkan på landet Sveriges framväxt mer än att det var en garant för att det katolska Västeuropa skulle få skapa sig själva utan påverkan från andra håll.

Inte direkt som Rom's arvtagare utan mer som en källa för kristnandet av Ryssland samt som en skydd mot Islam medan Västeuropa återhämtade sig från Rom's sammanbrott.
Den fick Västeuropa del av via andra vägar.
Nej, gränsen mellan kyrka och stat var klarare än vad den var inom katolicismen.
Sydöstra Europa inklusive Turkiet hade varit ett antal ortodoxa stater istället för som idag. Motsättningar mellan olika folkgrupper hade varit klart mindre av den enkla anledningen att antalet folkgrupper hade varit mindre. Så ett lugnare Balkan med ett mindre antal stater och stater som varit klart starkare internationellt av den enkla anledningen att de fått växa i en lugnare miljö än vad som blev fallet.

Fick just känslan av att Bysans fall är bland det värsta som hänt Europa på mer än ett sätt. :P

Säg inte det, men om man kollar arkeologiskt på riket så förändrades en hel del. Städerna slutade med tiden att vara grekisk-romerska.

De senare byzantinska städerna såg mer ut som österländska städer - med ett gytter av trånga gator och där centrum inte alls var lika ... tja... jag skulle säga upplyftande för själen

Eventuellt slutade de också att intressera sig så mycket för bad.

Jag tror inte alls att utvecklingen var omöjlig att hejda, och när de förlorade vid Manzikert berodde det till åtminstone viss del på hybris.

Samtidigt är det uppenbart att forna tiders storhet knappt ens var ett minne. Så länge vi talar om ett kejsardöme hade det inga medtävlande. De behandlade perserna som en liten gränsstat där den viktigaste frågan var huruvida man skulle införliva några nya provinser. Liksom, tänk er själva, ett enda land från Arabiens öknar till Skottlands hedar. Tanken svindlar. Efter uppdelningen förändrades det, och slutligen kom Bysans att se på vissa andra stater som jämbördiga, något som var helt otänkbart för Rom.

Det finns också tidigare what ifs. Araberna hade inte så lite tur i att de expanderade just då Bysans och perserna hade avslutat ett stort krig, och då det i Bysans fanns stora religiösa strider om vad som rätt kristendom.

Ja, så... som sagt, det är en väldigt intressant historia.