Hur överlever anarkokapitalism i ett samhälle mot det?

Säg att en minoritet i ett samhälle (exempelvis i stort sett vilket land som helst) försöker skapa en AnKa-region, stad, samhälle eller vad som helst. Hur ska det gå i praktiken om en mycket större majoritet är motståndare till individens frihet och hellre skapar stater de tillber och tillåter inskränka individers frihet med utpressning, hot och våld?

Hur ska minarkister förstå innebörden av individens frihet? Genom att låta en efter en "konverteras" för att förstå innebörden av anarkokapitalism eller bara bita i det sura äpplet och leva under en förtryckande stat?

Jag tror att det enklaste sättet (om än inte alls enkelt) i det fall de flesta inte "accepterar" anarkokapitalism är att övertyga majoriteten om att trots allt tillåta ett "experiment" där ett landområde köps av ett gäng "Ankor" och får fungera utanför den omgivande staten.

För att ta exemplet Sverige skulle man kunna bilda nån form av "AnKa-förening" som kommer överens med regeringen/riksdagen om att få ta ett område i besittning där svensk lag inte gäller utan de som bor där gör upp regler sinsemellan och sköter försvar, polis, sjukvård osv själva. Eventuellt, om de inte är tillräckligt många skulle de kanske kunna göra upp med närmsta landsting/polismyndighet om att köpa in vissa tjänster såsom akuta utryckningar med ambulans, brandkår och polis om det verkligen skulle behövas. På så sätt skulle man kanske kunna övertyga politikerna (vad majoriteten av folket tycker är egentligen irrelevant i dagsläget) att de inte har något direkt att förlora på att tillåta det lilla experimentet att genomföras. Förhoppningsvis skulle de inte fatta att det, om det visar sig funka bra, vore dödsstöten för deras karriärer...


Jag ser inget behov av att "konvertera" minarkister. Så vitt jag själv kan se verkar det vara en naturlig, om än inte undantagslös, utveckling att gå från minarkist till anarkist, så många kommer säkert konvertera sig själva. Resten kan mer än gärna få bo i sin nattväktarstat bara de låter oss som vill stå utanför staten.


I långa loppet tror jag det är viktigt, kanske t.o.m. avgörande, att se till att inte uppfostra barn till att automatiskt respektera "auktoriteter". Det har varit en enorm skillnad på den fronten bara under de senaste hundra åren, och ännu bättre kan det bli. Visst är det tålamodsprövande att behöva argumentera för sin sak varje gång man vill få sitt barn att bete sig på ett eller annat sätt (självklart undantaget farliga situationer) istället för att bara ge order och bestraffa olydnad, men om det kan leda till en fredligare värld, varför inte?


Jag inser att jag kanske har skjutit lite bredvid målet här och svarat på frågor som aldrig ställdes, men det blir så ibland när jag börjar skriva.. Förmodligen är det så långt att många bara scrollar förbi, men det må så vara.