2011-08-03, 13:21
#1
Jag har just återvänt till Sverige efter 15 år utomlands. Jag är van att arbeta med människor från alla bakgrunder och färg / religion. Jag ser människor som individer och dömer de inte efter hudfärg osv.
Även om jag motsätter mig massinvandring till Sverige så skulle jag aldrig ta ut mina känslor ang. detta på individer och jag behandlar alltid alla med respekt. I gengäld väntar jag mig samma behandling tillbaka.
Jag är en blond lång kvinna i trettioårsåldern för att förklara perspektivet.
Efter bara EN dag i Sverige blev jag anklagad för RASISM för första gången i mitt liv.
Jag höll på att kliva på ett tåg och släpade en väska uppför de höga trapporna upp på tåget.
Det var hemskt tungt och svårt. När jag var klar så kom någon fräsande med en städvagn.
Han körde städvagnen rakt in i min väska med flit, och sa extremt surt "Ursäkta mig". Det hela var så avsiktligt att jag blev irriterad. Jag var en kund på tåget och han var personal. Jag hade absolut tänkt att flytta väskan, det fanns ingen anledning att vara otrevlig om saken. Så jag sa "Ursäkta mig" också irriterat, och började flytta på väskan. Jag tyckte personen var otrevlig men reagerade inte närmre på saken. Tänkte inte ens på att han var av utländskt ursprung.
Efter jag slagit mig ned så snabbt som möjligt så att han kunde passera, så sa han "Jävla rasist" till mig med en ganska hög röst.
Jag var helt svarslös!
För det första är jag inte rasist, för det andra så hade min irritation med personen ingenting med hans etnicitet att göra (han var någon form av mellanöstern ursprung, arab kanske). Tyckte att han var en otrevlig SJ anställd som inte hade någon respekt för företagets kunder. Varken mer eller mindre. Hade den mest blonda svensken i Sverige betett sig på detta vis hade jag reagerat på exakt samma sätt.
Det hela var pinsamt också. Flera personer i tågvagnen hörde det.
Jag funderade på att klaga eller anmäla honom på något sätt men jag hade ingen lust att slösa tid eller energi på det hela och bli ännu argare än jag redan var.
Vid det laget så började jag känna irritation av det mer rasistiska slaget, något som jag inte känt tidigare alls. Kände mig förolämpad och som någon slags andra klassens medborgare i mitt eget land.
Att bli anklagad för att vara rasist är ju något av det fulaste som kan drabba någon i Sverige.
ÄR DETTA NORMALT?
Har någon här blivit falskt anklagad på det här viset? Kommer det att vara såhär om jag bor i Sverige?
Även om jag motsätter mig massinvandring till Sverige så skulle jag aldrig ta ut mina känslor ang. detta på individer och jag behandlar alltid alla med respekt. I gengäld väntar jag mig samma behandling tillbaka.
Jag är en blond lång kvinna i trettioårsåldern för att förklara perspektivet.
Efter bara EN dag i Sverige blev jag anklagad för RASISM för första gången i mitt liv.
Jag höll på att kliva på ett tåg och släpade en väska uppför de höga trapporna upp på tåget.
Det var hemskt tungt och svårt. När jag var klar så kom någon fräsande med en städvagn.
Han körde städvagnen rakt in i min väska med flit, och sa extremt surt "Ursäkta mig". Det hela var så avsiktligt att jag blev irriterad. Jag var en kund på tåget och han var personal. Jag hade absolut tänkt att flytta väskan, det fanns ingen anledning att vara otrevlig om saken. Så jag sa "Ursäkta mig" också irriterat, och började flytta på väskan. Jag tyckte personen var otrevlig men reagerade inte närmre på saken. Tänkte inte ens på att han var av utländskt ursprung.
Efter jag slagit mig ned så snabbt som möjligt så att han kunde passera, så sa han "Jävla rasist" till mig med en ganska hög röst.
Jag var helt svarslös!
För det första är jag inte rasist, för det andra så hade min irritation med personen ingenting med hans etnicitet att göra (han var någon form av mellanöstern ursprung, arab kanske). Tyckte att han var en otrevlig SJ anställd som inte hade någon respekt för företagets kunder. Varken mer eller mindre. Hade den mest blonda svensken i Sverige betett sig på detta vis hade jag reagerat på exakt samma sätt.
Det hela var pinsamt också. Flera personer i tågvagnen hörde det.
Jag funderade på att klaga eller anmäla honom på något sätt men jag hade ingen lust att slösa tid eller energi på det hela och bli ännu argare än jag redan var.
Vid det laget så började jag känna irritation av det mer rasistiska slaget, något som jag inte känt tidigare alls. Kände mig förolämpad och som någon slags andra klassens medborgare i mitt eget land.
Att bli anklagad för att vara rasist är ju något av det fulaste som kan drabba någon i Sverige.
ÄR DETTA NORMALT?
Har någon här blivit falskt anklagad på det här viset? Kommer det att vara såhär om jag bor i Sverige?