Vill lära mig ett nytt språk utan krånglig grammatik.

Japanskan har lätt grammatik i det att substantiven heter detsamma för singular/plural, det finns ingen feminin/maskulin/neutrum-artikel att hålla reda på, alla böjningar är nästan pedantiskt regelbundna med nästan inga undantag alls, etc.

Det som istället är jobbigt med Japanska är skriftspråket samt den kvart det tar att vänja sig vid en helt ny sorts ord, nämligen partiklar. Men om du struntar i skriftspråket och satsar på att kunna föra en duglig konversation på Japanska så har du ett nytt språk som i en liten ask plus att det är något coolare än att lära sig ytterligare ett språk från Europa.

Ska jag uppfatta detta som att du är klar med tyskan och har perfekt tysk grammatik? Gäller det de andra språken också? Om så inte är fallet vore det väl bättre om du satsade på att behärska de språk du har börjat med fullständigt i stället? Det är bättre att satsa på kvalitet än kvantitet i språksammanhang.

Jag förstår inte varför vissa tror att man lär sig nya språk som man lär sig att spela nya pianostycken eller reglerna för en ny sport. Många verkar överskatta sin förmåga och ta väldigt lätt på det som krävs för att lära sig ett språk. Det kanske finns en liten grupp extremt begåvade människor som kan lära sig många språk mycket lätt och på mycket kort tid, men det är inte det normala. Jag vill inte säga att du inte tillhör den gruppen, men man ska inte anta att man klarar av det så lätt.


Helt galet. Så fungerar det inte. Det är inte så att man pluggar lite grammatik, även om den är enkel, och sedan bara behöver fylla på med ord och tro att man behärskar språket helt och hållet då. Om det är så du har lärt dig de språk du listade ovan betvivlar jag att du behärskar dem fullständigt, men du får förstås gärna motbevisa mig.

Thai har en enkel grammatik. Dock kan toner och skriftspråk krångla till det en aning. Men rent grammatiskt är det det enklaste språk jag stött på.