Varför har workstations synthar så dåligt rykte??

Har funderat över detta faktist. Har själv en Roland Fantom hemma som jag är smått beroende av. Anledningen till att jag köpte en workstation synth var nog för att jag i princip är en teknisk idiot när det gäller inspelning. Köpte ett Cubase till min gamla Yamaha CS2X en gång i tiden...
Fick det aldrig att fungera. Kunde aldrig spela in något.

Fantomen är otroligt lättarbetad när det gäller inspelning/sequencing...
Och ingen kan komma och säga att ljuden är kassa på maskinen för det är dom definitivt inte...
Nu kan jag faktist förstå att om man spelar in med mjukvara, typ Cubase och dator så är det säkert onödigt att lägga ner pengar på en dyr workstation. Grejen med dessa synthar är ju just den inbyggda sequencern...

Men är det bara detta som är anledningen till att många ogillar workstations?? Eller är det också så att "känslan" är viktig i dessa gamla vintagesynthar typ att det liksom aldrig går att ersätta.
Att man därför väljer att ha ett ex antal synthar.
En del av dom här klassiska syntharna är ju svindyra faktist. Såg en minimoog på ebay för ett tag sen där budet var uppe i 7000 dollar...
Har aldrig varit i närheten av en minimoog och skulle självklart vilja testa att lira på en men inte för 7000 dollar...
Det är faktist mer en man skulle behöva ge för en OASYS och den känns ändå 10 gånger mer användbar...
Men jag vet inte jag...Det kanske aldrig går att ersätta en äkta gammal analog synth egentligen...
Vad säger ni??

Smaken är som baken, det enda jag kör analogt med i studion är med min Nordlead resten kör midi med mjukvara

Fullt analoga syntar går inte att ersätta med mjukvara enligt mig. Alla VST-syntar är programmerade på ett specifikt sätt för att emulera de äkta analoga ljuden. Cubase är Cubase, men analoga syntar skiljer sig åt iomed att kretsarna inte är byggda på samma sätt. Sen har vi den fysiska härligheten med syntarna.

Det finns många workstations som är skräp men också endel som går hem, allt beror på hur man trivs att jobba med maskinerna/datorn och vad man tycker är mest flexiblast. En kombination utav hård och mjukvara kanske är det ultimata?

Minimoog är historisk och har använts av sjukt många kända musiker sen 70-talet. Jag kan tänka mig att ge 5000:- för en men det finns andra som kan tänka sig att betala en betydligt större summa än den kaffeslanten. Smaken är som baken..

EDIT: Kretsarna är gjorda enligt samma schema (på samma sätt) men det finns alltid smågrejs som skiljer dom åt.

Bör tilläggas att inte ens nordleaden är analog, men likväl en riktigt bra synth, den är virtuell analog, alltså digitala kretsar, filter osv. Men den smiskar vilken VST som helst ändå om du frågar mig, älskar verkligen hårdvara för dess råhet och närvaro.

Workstations är väl oftast lite illa omtyckta just för dom kan allt men oftast inte kan nånting sådär superduper bra. Men däremot så blev ju Korg Triton en hit när den kom, den var och är än idag en väldigt välljudande synth. Allt beror på vad du vill göra, vill du spela musik med mycket vanliga ljud som stråkar, piano, flöjtar osv så är en workstation vägen att gå, speciellet om du inte använder dator heller utan vill spela in direkt i synthen. Personligen är jag inte så glad för workstations men jag kan sakna dom där vanliga ljuden ibland men det finns lösningar för det med i datorn.

Ska du däremot skapa feta orkesterverk som ska vara realistiska så håller inte nån workstation måttet tror jag, då är det bara att skaffa East west quantum leap orchestra gold t.ex som smiskar det mesta som finns i hårdvara. Fördelen med workstation är att du får lite av varje, synthdel, romplerdel sequenser och det är bara att trycka på ON knappen och köra vilket kan vara skönt.