Egen stämning: EBGDGC

Ja detta är den nya stämningen som jag har börjat med. Jag tycker den är jävligt skön faktiskt. Den rekommenderas. För det första så får du fördelen att kunna spela "rockackordmelodier" som du får med drop D, men du får två strängpar att göra detta med. För det andra är det grymt att lira honkeytonk eftersom det blir mycket mindre fingerstretching med kvintstämning jämfört med kvartstämning. För det tredje är det helgrymt att lira i G, eftersom vid ett G-ackord är strängarna 2,3,4 och 5 lösa. För det fjärde får du tillgång till mycket djupare bastoner. Att lira vanliga solon blir heller inte speciellt svårt eftersom strängarna ett till fyra är precis som vanligt.

För att komma igång rekommenderar jag att lära sig följande ackord:
G: X00003
G7: X0001
C: 002010
D: 224232 (Som ovan, men barré)
C: X5555X eller X55558(Barrévariant)
C7: X55556 eller X5535X
D7: 224532

Eftersom det finns två olika grundläggande barréackord blir det lätt att spela i valfri tonart, men som sagt är G den absolut lättaste och även den tonart som stämningen är optimerad för. Tyvärr har jag märkt att mollackord blir lite trixiga. Det går dock:

Cm: X5554X
Cm7: X5534X
Dm: 22323X eller 223235 (Svårt, jag rekommenderar att transponera ovanstående istället)
Dm7: 223233

9-ackorden var lite trixiga att få till, men de är ju ett krav för att köra den klassiska bluessliden: C9-C#9-D9. Jag har inte lyckats få till något jättebra, men följande funkar iaf:
C9: X55756

7add9 har jag inte fått till något barré som funkar alls. Följande innehåller rätt toner, men låter skräp:
C7add9: X55856
men däremot har jag fått till ett G7add9 som fungerar. (Och stämningen var optimerad för G, eller hur?)
G7add9: X00466

Om du får problem med att spela med några för att de spelar i fel tonart finns alltid nödlösningen att du spelar som vanligt, men struntar i de två tjockaste strängarna. Om du kan spela ukulele blir detta en barnlek.

Så, då anser jag att jag har täckt in det viktigaste. Om ni kommer på något bra sätt att ta andra ackord får ni gärna fylla på. Ni får också hemskt gärna tala om vad ni tycker om den här stämningen, och i vilka låtar ni har använt den. Ni får också hemskt gärna ställa frågor om den, och eventuellt föreslå ett namn för stämningen. Det bästa jag har kommit fram till är "kvintbas".

Ok, förmodligen är den här stämningen inte helt ny, men jag har iaf "upptäckt" den själv, så slipper vi bråka om det.

Och tydligen skriver man CGDGBE istället. C är alltså den tjockaste strängen för de som undrar.

Cmaj9-stämning? Har faktiskt aldrig hört talas om det. Hade gärna provat den om jag inte varit så petnoga med att gitarren alltid ska vara korrekt intonerad

Om du är så petnoga så är du tillräcklig proffsig för att ha mer än en gitarr

Sen, när jag har varit petnoga en stund, så gillar jag att vara lat

Tror att jag ska försöka skriva lite i GP med den där stämningen. Det kan bli lättare, då jag är så inkörd i den vanliga stämningen att den kan bli svårt att bara riffa loss.

Visst är det så. Drop D är mycket lättare att komma igång med, men det är en riktigt skön stämning. Men jag tror inte du har så mycket att vinna på att testa det med GP. Enligt mig är mycket av vinsten att en hel del saker blir skönare att spela helt enkelt.

Sen är det ju inte så jobbigt att stämma om. Du stämmer ner a strängen och lyssnar efter oktaven på g. Därefter drar du ner e och lyssnar efter kvint på g. Förväxla inte med kvarten. Sen kan man behöva justera lite efteråt, eftersom det är en ganska kraftig omstämning, så strängarna töjer sig lite.

Nä, fan, Cmaj9 är ett dåligt namn.

Men... varför "kvintbas"? Om stämningen är optimerad för spel i G-dur, borde inte "kvartbas" vara bättre? Spelar du i G dur så har du ju kvarten i basen, alltså tonen C.

Men om vi skippar det faktum att den är optimerad för G så är ju de tre bassträngarna (om nu de tre tjockaste ska kallas bassträngar) stämda i kvinter.

Stämningen benämns ju ibland felaktigt Drop C. Den riktiga drop C är ju CADGBE