Drive (2011)

Sant, såg det för inte så längesen.

Pusher 2 har också en del likheter med Maniac, om jag kommer ihåg rätt.

Har Pusher och Pusher 2 hemma på DVD, blir nog att se om dom någon dag igen med Bleeder som är min favoritfilm av Refn.

Håller med, med Pusher på andra plats, och sen Fear X - som är väldigt underskattad.

Bleeder är väl den mest känslosamma filmen han har gjort, och så är ju igenkännighetsfaktorn ganska stor för mig, då karaktärerna är filmnördar.
Kommer nu ihåg att det är just Maniac som gänget tittar på, under en viss scen.

Älskar också . Så otroligt ångestframkallande.

Skönt, då kan jag släppa det.

Tack så mycket!

Det var värst, har till och med den utgåvan. Får kolla upp det genast!

Längesedan som jag såg Fear X och minns inte direkt så mycket av den, tyvärr är den ganska svår att hitta. Jag hyrde den genom en firma på Internet för en massa år sedan efter att ha sett Pusher och just Bleeder första gången. Håller med dig om att karaktärerna är ganska tragiska med stor igenkänningsfaktor för även mig, främst Mikkelsens karaktär. Blir kanske att se Bleeder i kväll då!

Jag har den också men inte sett introduktionen heller, får bli då jag ser om filmen nästa gång.

Själv håller jag Bronson och Pusher som etta. Bleeder ser jag faktiskt som den svagaste Refn, dock inte på något vis dålig.

Förstår absolut att detta inte faller vissa till smaken. Den är lite speciell.

Såg den precis, och var helt mållös efter sisådär 45 minuter... visste redan då att det var en kultfilm. Ni vet, vissa scener, med hela akustiken och musiken i bakgrunden, gör att man om 20 år ser den här filmen och tänker: "Fyfan va bra".

Jag satt på helspänn hela tiden, och det var så många små detaljer som gjorde så mycket. Goslings stirrande och sjukt udda stil. Cool på något sätt, men jävligt svår att greppa. Jag skulle vara så osäker om jag hade hans karaktär i sällskap. Satt på helspänn när han stirrade på den där gubben som satte sig bredvid honom på fiket, intensivt som fan.

Nej men. Den påminner lite om Fight Club, Pulp Fiction och sådana filmer. Grymma filmer, och väldigt udda på ett svårbeskrivligt sätt. Musiken och ljuset gav en känsla av filmer från 80-talet, samtidigt som inledningen på filmen var så episkt. När man förstod varför han lyssnade på Clippers-Celtics på radion i början och han gled in i garaget, då satt jag bara och garvade.

Slutet var lite "Jaha?" känsla, men tror även det var meningen. Går lite ur ramen hur många filmer slutar. Man ville väl tro att han sticker iväg med tjejen och Benicio och lever "happy ever after", jag tycker iaf att sådana här slut kan vara bra. Tyckte det passade in på den här. Sen hade jag velat att den skulle vara längre. Som någon skrev, tog slut när man kände att man hade kommit in i filmen.

Shit. Aldrig skrivit i filmforumet och är ny på flashback. Den här filmen föll mig dock så mycket i smaken att jag svettades när jag såg den. Imponerande att man kan göra en sån här film bland alla skitfilmer som kommer ut titt som tätt.

Bra film. Såg den igår kväll och hade egentligen inga förväntningar. Filmen öppnar väldigt bra och jag förvånas över att se sångfågeln från Remember the Titans i huvudrollen, som jag inte sett i någon film sedan dess. Introscenen är oerhört vacker faktiskt. Som tidigare påpekats är musiken något alldeles speciellt. Den fungerar perfekt till filmen. Stämningsfullare symbios mellan musiken och bilden är svårt att finna, vackert. Filmen stannar dock vid ordet "vacker". Ögonen är fäst på en yta vatten med alla möjliga färger på, med skimrande och speglande attraktivitet går det inte att slita ögonen ifrån det. Men när jag väl sträcker fram fingrarna med melankolisk mani för att gräva under vattenytan sker dock ingenting. Handen äntrar ett tomrum, ett vakuum. Tomrummet är fyllt med ingenting annat än glimrande bilder ifrån toppen av vattnet. Ingenting negativt med detta dock, filmen är en ögonsten av rang. Jag vet inte ens om jag hade föredragit att det fanns en djupare nivå i filmen heller. Den är fantastiskt vacker att beskåda ändå.

Skådespelarinsatserna var i övrigt helt okej, även om jag emellertid fann de många knäpptysta sekvenserna mellan huvudkaraktären och tjejen bitvis, ptja, krystade. Som Cineasten tidigare påpekat är det mycket yta och lite innehåll.

7 av 10 blir mitt slutgiltiga betyg.

Nominerad till Oscar för bästa ljudklippning

Mycket överskattad film tycker jag.

Borde ha blivit nominerad till fler saker. Årets Oscarsnomineringar är skrattretande.