Citat:
Ursprungligen postat av
1860
Intressant tråd, tack för den!
Jag håller med om att rösterna och talet har förändrats dramatiskt under de senaste 100 åren. Jag hittade en bra dokumentär om första världskriget på Youtube. Dokumentären bygger mycket på dagboksanteckningar som läses upp på respektive språk. Några av dem är på svenska, och läses därför upp på just svenska, av svenskar. Problemet är att det låter väldigt illa. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som har ändrats, men vi tycks vara mycket sämre på att artikulera i dag än förr. Det räcker att man ser intervjuer med Olof Palme så märker man att ingen nutida människa pratar så. Palme kunde hålla tal, det kan ingen politiker göra idag, utan att det låter för talspråkligt och vardagligt, och därför mister hela sin slagkraft.
Jag skulle säga att svenska språket är på väg i samma riktning som danska. Orden börjar flyta ihop på något sätt. Vi sluddrar mer, pratar fortare och struntar i att uttala många bokstäver. Uttalet av R finns bara hos invandrare nu för tiden, för svenskarna säger R som amerikanerna, fast svagare, nästan ohörbart. Det är tråkigt, för svenska har potential att låta mycket mer kraftfullt än det gör i dag.
Utan att dra alltför förhastade slutsatser, vill jag presentera min teori om att du-reformen och jantelagen kan ha ett finger med i spelet. Att artikulera och att tala tydligt har länge setts som ett överklassfenomen, och att vara överklass är nästan tabu i Sverige.
Det svaga r-ljudet finns belagt sedan 1600-talet, men förekom då bara efter lång vokal. I övriga positioner verkar
r ha varit mer rullande, om man får tro språkforskaren Adolf Noreen (1854-1925) i alla fall.
Citat:
R har enligt Aurivillius (s. 112) tvänne uttal: ett icke vibrerande (»pronunciatonem morriorem ac leniorem & minori cum lingvæ agitatione prolatam»), förekommande efter lång vokal (t. ex. bar, fara), samt ett vibrerande (»pron. duriorem ac majori cum agitatione lingvæ conjunctam»).
https://litteraturbanken.se/f%C3%B6r...a/XVI/faksimil
I modern rikssvenska uttalas
r rätt svagt i alla positioner. Inte riktigt som på engelska, men nästan.
I övrigt är trådstarten mycket intressant. Jag tittade på gamla filmer som min farsa filmat från tidigt 90-tal. När farsan talar inför kameran har han ett tonläge och en artikulation som han annars inte har eller hade. Däremot hör man från en safariresa att medresenärerna som hörs i bakgrunden pratar precis som man gör idag. Så ännu under tidigt 90-tal var man något mer styltig inför kameran. Kanske har det att göra med att lagringsutrymmet var mer begränsat. Idag trycker man bara på "radera" och gör om tagningen ifall det blir dåligt, eftersom allt lagras digitalt på hårddiskar och minneskort med upp till hundratals GB lagringsutrymme.