2011-07-27, 19:03
#1
Man har ju hört mycket om att invandrarkvinnor är så förtryckta och blir dödade hit och dit för att de säger hej till en svensk man. Jag kan på ett rent principiellt plan tycka det här är hemskt, men är det egentligen vanligt?
Jag har fått höra att det ska vara så svårt att vara ihop med invandrartjejer från olika håll.
Men verkligheten då? Jag kan ju bara bidra med mina erfarenheter.
Jag har aldrig upplevt det där med att det är svårt att vara ihop med invandrartjejer, varken som flickvän eller kompis. Kanske har debatten kring Fadimemordet gett resultat? Kanske har vissa invandrargrupper bara integrerats i Sverige med tiden? Eller så kanske kvinnojourers och polisens arbete mot dessa brottsliga familjer tagit skruv? Hur som helst verkar det där med att "blattarna tar de svenska tjejerna men vi får inte ta deras" vara lite passé.
Ang. det sista tänker jag lite på raggare i Södertälje och den filmen som gick på TV. Förmodligen var det svårt för dessa raggare att få någon tjej för att de körde rattfulla och skrek på nätterna. Maria och Sara från Libanon kan ju inte direkt ha blivit så heta på en ölstinkande luffare.
Men vad vet jag? Det kanske än idag är ett mycket utbrett problem att flickor inte får göra som de vill? Statistiken sa väl någonting med 5 %, men vad har ni för personliga erfarenheter?
Är hedersrelaterat våld och förtryck mot invandrarkvinnor fortfarande ett utbrett problem?
(Jag tänker inte leka Kamali och säga att de som är hotade av sin farsa med laddad pistol bara vill ha en ny lägenhet - problemet finns men hur stort är det?)
Jag har fått höra att det ska vara så svårt att vara ihop med invandrartjejer från olika håll.
- Invandrarmän säger att deras kvinnor har "heder" och inte knullar runt som svenska kvinnor innan äktenskapet. Ibland skryts det om hur de själva knullar blondiner medan deras flickor är såna vita lamm. Hmm...
hihihi - Min syster sa åt mig att jag skulle akta mig för en kurdisk tjej eftersom hon hade fyra bröder. Men de var ju rätt normala. Jag träffade dem själv och åt kakor med dom.
- All gestaltning av "kärlek över gränserna" i massmedia är alltid mellan en svensk kvinna och en invandrarman.
- Samma sak om man kollar på porrfilmer.
Men verkligheten då? Jag kan ju bara bidra med mina erfarenheter.
- Invandrartjejer är väldigt flörtiga av sig mot mig som är svensk (inte alla förstås, men mycket oftare än svennebrudar).
- Har varit ihop med tjejer som är både kristna och muslimer, familjen har aldrig sagt ett skit. De brukar bara vara glada över att deras dotter är ihop med en svensk.
- Detta gäller inte bara försvenskade iraniebrudar, utan även gettobrudar med värsta Ali babafarsan som kuggade på SFI.
Jag har aldrig upplevt det där med att det är svårt att vara ihop med invandrartjejer, varken som flickvän eller kompis. Kanske har debatten kring Fadimemordet gett resultat? Kanske har vissa invandrargrupper bara integrerats i Sverige med tiden? Eller så kanske kvinnojourers och polisens arbete mot dessa brottsliga familjer tagit skruv? Hur som helst verkar det där med att "blattarna tar de svenska tjejerna men vi får inte ta deras" vara lite passé.
Ang. det sista tänker jag lite på raggare i Södertälje och den filmen som gick på TV. Förmodligen var det svårt för dessa raggare att få någon tjej för att de körde rattfulla och skrek på nätterna. Maria och Sara från Libanon kan ju inte direkt ha blivit så heta på en ölstinkande luffare.
Men vad vet jag? Det kanske än idag är ett mycket utbrett problem att flickor inte får göra som de vill? Statistiken sa väl någonting med 5 %, men vad har ni för personliga erfarenheter?
Är hedersrelaterat våld och förtryck mot invandrarkvinnor fortfarande ett utbrett problem?
(Jag tänker inte leka Kamali och säga att de som är hotade av sin farsa med laddad pistol bara vill ha en ny lägenhet - problemet finns men hur stort är det?)
