Har nu läst klart Dödsrelikerna och man drog medvetet ut på tiden då man fan inte ville att resan skulle va över (biblioteket vart inte så glad på en men det är sak samma i detta fall).
Ska väl börja med Del:1.
Börjar med Snapes möte med dödsätaren utanför Malfoys herrgård, i filmen var han dock själv och väl inne hos Malfoys reagerade jag alltid på hur livrädd Lucius var för Voldemort tillsynes utan förklaring, senast man såg honom var i ministeriet vid fighten om profetian och som tidigare nämnt åkte han ju aldrig fast i filmen och spenderade tid i Azkaban och rädslan var helt enkelt pga sina misslyckanden. Voldemort är ju inte direkt den mest toleranta trollkarlen.
Överlag blev jag faktiskt förvånad över att storyn ändå höll sig till boken oväntat mycket, men om scenerna innehöll 5 nyckeldetaljer fick dom bara med 4 kan man säga, som att Krake ändrade uppfattning om Harry efter en stunds sympati och blev lojal med sin vilja mot honom. Eller att dom stannade i Sirius gamla hem väldigt lång tid, meddelandet från Lily, att Remus dök upp och Dödsätarna som höll ständig utkik utanför. Tyckte Harry betedde sig jävligt hårt mot Remus när denne erbjuder sin hjälp och från Remus perspektiv förstod jag honom, Tonks är gravid men i säkerhet och med sin "sjukdom" är det mycket som är tabu sen skulle han utan tvekan va till stor nytta för trion men Harry totalvägrar och förolämpar honom grovt till den gräns att han slänger en förbannelse över Harry och stormar ut därifrån. Harrys beteende var direkt osympatiskt.
Att Harry mår mycket dåligt av telepatin med Voldemort därinne kunde åtminstone synas lite kan man tycka men icke.
Alltid upplevt själva flyktdelen av historian som något uttjatad med samma rutiner om och om igen långt ute i skogen och det var inte så mycket bättre i läsning, sen förstod jag inte varför dom prompt insisterade på att medaljongen måste bäras vid halsen exakt hela tiden så dom inte tappar bort den. Antagligen för att Ron skulle spåra ur men den förklaringen köper jag inte riktigt när dom i övrigt kan ha vad som helst i Hermiones nästan bottenlösa påse, får faktiskt ge lite kritik till Rowling där.
Dansscenen mellan Harry & Hermione var inte lite missledande i filmen..? Dom dansar av ren ensamhet medan det ser ut att va nånting romantiskt på duken.
Hur Dödsätarna kunde hitta trion mitt i London nämndes aldrig i filmen, att så fort nån nämner Voldemorts namn ger det signaler dom kan spåra.
Sen märks det tydligt genom hela boken hur mycket mer flitigt osynlighetsmanteln används och att Rowling från början aldrig hade nån intention att den skulle vara unik. Ett av många exempel är Harry & Hermiones resa till Godrics Hollow där det inte räcker med att använda polyjuiceelexir för att gå runt där som ett gammalt par utan manteln ska va på som en extra försäkring, i filmen används ingetdera av dessa och det är för fan bara oförsiktigt, dom är väl medvetna om att Voldemort + ett stort anhang letar efter dom och att Harry har av förklarliga skäl väldigt stora band till Godrics Hollow vilket alla är medvetna om men ändå tar dom risken att åka till det kanske mest emotionella stället i världen för Harry utan skydd. Hela grejen faller på sin orimlighet.
Och anledningen till att Nagini hittar dom (utklädd till Bathilda) måste väl bero på horrokuxen (erna)?
Ett par scener efteråt avslöjar Nagini sig själv och Voldemort skyndar sig allt han kan dit, när Harry & Hermione transfererar sig därifrån upplever Harry en fullständig flashback från Voldemorts perspektiv kvällen då James & Lily mördades, synd som attan att detta aldrig skildrades.
F.ö måste nog James och Lily va dom äldsta 21-åringarna jag nånsin sett
Scenen hos Lovegood när dom kommer in på ämnet Dödsrelikerna blir det en kollektiv uppenbarelse att Harrys osynlighetsmantel är just den osynlighetsmanteln, inte ens ett "jaha" fick Yates med i filmen...
Fick också ett starkt intryck av att Hermiones tortyr var brutalare än det man fick se..
Sen att Slingersvans dog av sin konstgjorda hand för sin tanke på att göra nånting godartat sket man i..
Ska väl börja med Del:1.
Börjar med Snapes möte med dödsätaren utanför Malfoys herrgård, i filmen var han dock själv och väl inne hos Malfoys reagerade jag alltid på hur livrädd Lucius var för Voldemort tillsynes utan förklaring, senast man såg honom var i ministeriet vid fighten om profetian och som tidigare nämnt åkte han ju aldrig fast i filmen och spenderade tid i Azkaban och rädslan var helt enkelt pga sina misslyckanden. Voldemort är ju inte direkt den mest toleranta trollkarlen.
Överlag blev jag faktiskt förvånad över att storyn ändå höll sig till boken oväntat mycket, men om scenerna innehöll 5 nyckeldetaljer fick dom bara med 4 kan man säga, som att Krake ändrade uppfattning om Harry efter en stunds sympati och blev lojal med sin vilja mot honom. Eller att dom stannade i Sirius gamla hem väldigt lång tid, meddelandet från Lily, att Remus dök upp och Dödsätarna som höll ständig utkik utanför. Tyckte Harry betedde sig jävligt hårt mot Remus när denne erbjuder sin hjälp och från Remus perspektiv förstod jag honom, Tonks är gravid men i säkerhet och med sin "sjukdom" är det mycket som är tabu sen skulle han utan tvekan va till stor nytta för trion men Harry totalvägrar och förolämpar honom grovt till den gräns att han slänger en förbannelse över Harry och stormar ut därifrån. Harrys beteende var direkt osympatiskt.
Att Harry mår mycket dåligt av telepatin med Voldemort därinne kunde åtminstone synas lite kan man tycka men icke.
Alltid upplevt själva flyktdelen av historian som något uttjatad med samma rutiner om och om igen långt ute i skogen och det var inte så mycket bättre i läsning, sen förstod jag inte varför dom prompt insisterade på att medaljongen måste bäras vid halsen exakt hela tiden så dom inte tappar bort den. Antagligen för att Ron skulle spåra ur men den förklaringen köper jag inte riktigt när dom i övrigt kan ha vad som helst i Hermiones nästan bottenlösa påse, får faktiskt ge lite kritik till Rowling där.
Dansscenen mellan Harry & Hermione var inte lite missledande i filmen..? Dom dansar av ren ensamhet medan det ser ut att va nånting romantiskt på duken.
Hur Dödsätarna kunde hitta trion mitt i London nämndes aldrig i filmen, att så fort nån nämner Voldemorts namn ger det signaler dom kan spåra.
Sen märks det tydligt genom hela boken hur mycket mer flitigt osynlighetsmanteln används och att Rowling från början aldrig hade nån intention att den skulle vara unik. Ett av många exempel är Harry & Hermiones resa till Godrics Hollow där det inte räcker med att använda polyjuiceelexir för att gå runt där som ett gammalt par utan manteln ska va på som en extra försäkring, i filmen används ingetdera av dessa och det är för fan bara oförsiktigt, dom är väl medvetna om att Voldemort + ett stort anhang letar efter dom och att Harry har av förklarliga skäl väldigt stora band till Godrics Hollow vilket alla är medvetna om men ändå tar dom risken att åka till det kanske mest emotionella stället i världen för Harry utan skydd. Hela grejen faller på sin orimlighet.
Och anledningen till att Nagini hittar dom (utklädd till Bathilda) måste väl bero på horrokuxen (erna)?
Ett par scener efteråt avslöjar Nagini sig själv och Voldemort skyndar sig allt han kan dit, när Harry & Hermione transfererar sig därifrån upplever Harry en fullständig flashback från Voldemorts perspektiv kvällen då James & Lily mördades, synd som attan att detta aldrig skildrades.
F.ö måste nog James och Lily va dom äldsta 21-åringarna jag nånsin sett
Scenen hos Lovegood när dom kommer in på ämnet Dödsrelikerna blir det en kollektiv uppenbarelse att Harrys osynlighetsmantel är just den osynlighetsmanteln, inte ens ett "jaha" fick Yates med i filmen...
Fick också ett starkt intryck av att Hermiones tortyr var brutalare än det man fick se..
Sen att Slingersvans dog av sin konstgjorda hand för sin tanke på att göra nånting godartat sket man i..
__________________
Senast redigerad av ZlatanMania 2015-10-08 kl. 05:58.
Senast redigerad av ZlatanMania 2015-10-08 kl. 05:58.