Värsta språkfelen/stilfelen?

Det heter Pite, Lule, Skellefte och Ume. Det är namn på älvarna. E-et är ett gammalt samiskt ord för vattendrag. Piteå betyder alltså Piteälvesån, Umeå Umeälvsån osv.

Absolut, men här nere i mörka Småland förekommer det inte i talspråket heller, hos vuxna alltså.

På tal om annat - "gitter" betyder "orkar" eller "ids" här

Lite väster om Småland uttalas verbet "gita" enligt fornsvensk modell {ji:ta}
och "giter" i presens {ji:ter}. Det är väl skånska också med uttal {ji:der}.
Att "gitta" betydde på halländska det som på rikssvenska skrivs gissa.

-- Du kan aldrig gitta vem jag såg i stan idag.

-- Det giter jag inte å svara på.

Troligen är både gissa och gitta släkt med det korta engelska verbet "get".
Halländska "gitta" är förstås gammeldanska "gitse". Få tag i och klara av
var väl det gamla tänket. Den som gissar bra gitter att spara ryggen.

Märkligt är att en engelsk etymologi krediterar svenska och danska som
rötter till "guess" medan en svensk etymologi krediterar lågtyskan för gissa.

Om gitter har samma etymologi som jämtskans gatt:

Ein dag gatt´n ge seg sta å kriig, å så gjett´n säj ajö at sana senn, en Kjettil.

Så betyder det "måste" och "vara tvungen".

Den betydelsen finns i engelskan också: I’ve got to leave.
På amerikanska uttalas "got" mest som {gatt}.

Jag hade en högstadielärare som brukade blanda ihop Hitler och Luther, och sålunda allt som oftast sade Hutler om båda...

En kompis som berättade en sak: "En gång när jag satt på en gubbe bredvid bussen..." Sedan avbröt hon sig och rodnade.

Hade en annan kompis som hade problem med Universitetsaulan, och kallade den för Nervositetsaulan istället.

Ett citat av mig själv när jag träffade på torkade julfrukter: "Är det här dadlar eller fikusar?"

En polare kände en snubbe som tydligen var "korvkioskförsäljare"... Undrar vad han sålde då, korvkiosker?

En kompis skulle i juletider ut på stan för att klara av sitt "julhandsklappande".

Jag själv har stora problem med böjningen av ordet "dammsuga".. I min värld har det inget som helst samband med ordet suga (sög, sugit) utan jag kan glatt säga att jag dammsugade rummet, eller att jag har dammsugat...

Och så har jag en del underbara citat från några av mina gymnasielärare:

"Det finns två vitt skilda skäl - eller säkert ännu fler vilda skäl!"

"I slutet av låten går ni liksom in i väggen - bokstavligt talat." han menade verkligen motsatsen till bokstavligt. hoppas jag.

"Snart släcks det anabola marknätet ner."

Om vampyrfladdermöss: "De flyger runt individuellt och fångar blodet."

Och om rovdjur som tar stora byten: "Man svälter ihjäl varje gång man inte hittar en sån här."

Ett tecken på att hon har undervisat i matematik alldeles för länge: "Ta inte x och y, utan ta bokstäver."

Inte en felsägning men väl en felskrivning. Ibland kan ordet inte falla bort i en (skriven) mening, men av sammanhanget förstår man ändå att det ska vara ett inte där det fallit bort. Här är ett exempel från ett FB-inlägg:

En mening ”Tankafritt.nu är en sådan, men jag vet om man kan lita på dem” är ologisk (p.g.a. den lilla konjunktionen men – enkel satslogik, för den intresserade): alltså måste ett inte ha fallit bort. Skribenten ämnade således skriva "Tankafritt.nu är en sådan, men jag vet inte om man kan lita på dem" från början, men p.g.a. slarv eller jäkt försvann negationen i processen.

Men det heter ju Vächötska och Öchötska. Och Krichansta. Eller?

EDIT: Blev fel, ursäkta dubbelposten.

När jag var en liten parvel och intresserad av allt som hade med flygplan och vapen att göra pratade jag om "molnsökande missiler" utan att egentligen fatta poängen med att missilerna skulle söka upp moln...

Ja det heter Övdaln, Åstersånn, Jamplan, Herjådaln, Gutland, Lule, Frösöya på dialekt också.
På "riktig svenska" är det skriftsvarianterna som gäller. Fast hur vanligt det är varierar ju, såklart.

"det får kvittra [kvitta]" sa en kompis till min flickvän... tyckte det var rätt fint