Värsta språkfelen/stilfelen?

I sådana situationer brukar jag hänvisa till verk av konstnärer som Pablo Picasso och Salvador Dalí. Eller för den delen författare som Henning Mankell. Om man som betraktare/läsare/lyssnare litar på att vederbörande kan hantverket, så uppskattar man lek med mediet.

Om man kan lita på att en skribent/talare egentligen vet skillnaden mellan två snarlika uttryck, så är det en krydda i umgänget när man får »fel« ord som lite gratis hjärngymnastik.

Som någon sagt på en annan tråd, frasen »vi syns« är etablerad. Där är du ute i osmort läder när du rättar omgivningen.

Svenska Akademiens Svensk ordbok:

synas ...
Bet.nyans: ibl. äv. träffas <skämts. el. starkt vard.>:
Hej så länge, vi syns på museet!

Varför skulle det vara ett skäl att fördöma uttrycket?

Även SAOB tar upp det:

Njae... Om jag frågar "Vart bor du" så kan du svar "ditåt", eller hur?

Hatar när folk skriver svaret före citationen...

haha ni har fel allihop. uttalas Schveits, inte Schveitz.

jävla suckers alltså. först gnäller ni på folk som inte kan uttala det. sen vet ni inte själva hur det uttalas! lär er lite fonetisk skrift och slå upp i ordboken innan gnället

Eh? Skillnaden i uttal mellan Schveits och Schveitz är...?

Egentligen uttalas det ju "Schvajts" eftersom det är tyska!

Såhär och påväg är två ord som jag inte tycker om.

Skriv det som fyra då.

Tja detta hamnar nog rätt högt upp på listan för dom värsta språkfelen

Tankbilens förare tappade kontrollen vilket tvingade fordonet att rulla runt och sprida ut bensin över vägen
http://www.dn.se/nyheter/varlden/dod...rand-i-nigeria

Det jag för närvarande irriterar mig mycket på är något som börjar bli så vanligt (isynnerhet i Sverige, men verkar det senaste halvåret också ha spritt sig hit till Finland) att jag undrar om det ens mera kan klassificeras som ett språkfel:

Hans/hennes/deras istället för sin/sitt/sina.

De fick deras fiskar varma

Pelle och Maja slickade omsorgsfullt rena deras ungar.

Hon färgade hennes hår med henna

Han tvättade hans bil


Hrrr! Det är faktiskt direkt svårt för mig att ens skriva ner dessa rysansvärda exempel.
För att inte vara alltför orättvis mot dessa hårt slitande arbetets hjältar som kallas journalister så måste jag väl påpeka att denna horrör mera sällan förekommer i fullt så enkla satser som mina exempel här ovan; ofta är det mera snåriga konstruktioner och ibland - dock alltför sällan - kan man ana att malören uppkommit som en följd av redigeringsarbetet.

I varje fall så är detta oskick något av det bedrövligaste jag sett hända med det svenska språket.
Det finns faktiskt en avsevärd betydelseskillnad mellan "han tvättade sin bil" och "han tvättade hans bil".

Jag misstänker att detta är en anglicism, och antagligen den mest destruktiva som finns.
På engelska saknas möjligheten att med ett annat pronomen entydigt ange om objektet tillhör subjektet eller någon annan. Jämför:

Anna tycker om att baka sin berömda äppelkaka. Maria älskar också hennes äppelkaka, men föredrar sin kastanjetårta när hon vill imponera.
Anne likes to bake her famous apple tart. Mary also loves Anne's apple tart, but she prefers her own chestnut cake when she wants to impress.

Vi får paren
sin/her
hennes/Anne's
sin/her (own)

Isynnerhet det sista paret är värt en tanke: på svenska är det absolut entydigt att i meningen om Maria så syftar sin/sitt/sina på Maria, man behöver inte säga att hon föredrar "sin egen" kastanjetårta (man kan naturligtvis göra det, om man vill poängtera att receptet är hennes skapelse eller att hon odlar kastanjerna själv eller nåt).
På engelska är frasen "Mary likes Anne's tart, but she prefers her chestnut cake" aningens tvetydig. Isynnerhet som svensk så vill jag gärna läsa det som om det var Annes kastanjetårta som Mary föredrog, och *oftast* är det också så, men ibland så slarvar också modersmålstalare/skribenter av engelska på den här punkten, isynnerhet när det ur sammanhanget är relativt klart vad man talar om.

Tillägget är faktiskt t.o.m. så att den första meningen, "Anne likes to bake her delicious tart" också kan behöva ett "own" ifall den föregående mening varit något i stil med "Julia's classic cookbook contains many mouth-watering desserts." På svenska? Julias klassiska kokbok innehåller många efterrätter som får snålvattnet att rinna. Anna tycker om att baka sin berömda äppelkaka." Behövs inget extra, skulle Anna ha föredragit Julias berömda tarte tatin framom sitt äget recept så skulle meningen ha lytt: "Anna tycker om att baka hennes berömda kaka."



Sin/sitt/sina är utmärkta, fantastiska pronomen - använd dem!

Till sist:
Grisen rev hans kinder och sprack.
Vems kinder rev grisen? Grevens? Men varför sprack grisen av det? Om grisen rivit sina egna kinder kunde man kanske förstå om han spruckit av det, i varje fall om han eller hon (eller den, om ni så vill) var ett ballongdjur.

Ytterligare en möjlighet (som förstås kan förekomma parallellt med de andra) är att man tänker för mycket. Vissa människor (eller "vissa", det gäller nog de flesta i olika utsträckning) börjar tvivla på sin grundläggande språkkänsla när de skriver. Det finns ju exempel där valet inte är så självklart, och medvetna om detta börjar skribenterna kanske ifrågasätta där det inte skulle behövas. Stämmer detta borde man även kunna se exempel på sin där det borde vara hans eller hennes. Har för mig jag gjort det men har inga exempel för tillfället.

Detta exempel är ju så absurt att det inte går att säga någonting, åtminstone inte utan en eventuellt mindre absurd kontext.